- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
741-742

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zephronia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

741

Zerrissenheit-Zesen

742

horn, de rättslöse till rätt och som af står t. o. m.
från egen familjelycka för att kunna odeladt egna
sig åt det hopplösa arbetet för proletariatets bästa.
En milstolpe i 2:s författarskap utgör året 1905,
den första ryska revolutionens år, då de förhopp-
ningar, som från polsk sida knutits till den ryska
frihetsrörelsen, i och med ryska reaktionens seger
åter gäckades. Pessimismen tar åter öfverhand i
2:s författarskap: han ger uttryck däråt i två
sinsemellan ganska heterogena verk. Det ena är
det "osceniska dramat" Roza (Kosen), publiceradt
under preudonymen Józef Katerla, ett ståt-
ligt, men dunkelt prosapoem, fylldt af gripande
klagan öfver de marter, som Polens folk under sin
långa passionshistoria haft att utstå, men också
af djup bitterhet öfver det mångt och mycket själf-
förvållade i det egna folkets vanmakt. Det andra
är den stora romanen Dzieje grzechu (En synds
historia), en med brutal kraft skildrad hemsk histo-
ria om en ung älsklig kvinna, som faller och
sjunker allt djupare i dyn, en sinnebild för, hur
det sköna och rena här i lifvet är dömdt till
obarmhärtig undergång; arbetet, där författaren
låter de polska hufvudpersonerna under diverse
rafflande upplefvelser irra Europa rundt och där
han med skoningslös uppriktighet gisslar den polska
karaktärens mörka sidor, väckte på sin tid en
storm af förbittring i Polen och utdömdes, med
all rätt, som en melodramatisk sensationsfilm.
Samma grundidé, människans hopplösa kamp mot
lifvets onda makter, ligger också bakom 2:s största
arbete, trilogien Walka z szatanem (Striden mot
Satan), hvars första delar, Judas’ omvändelse och
Snöstormen (1916), hufvudsakligen utspelas i den
polska emigrantkolonien i Paris och hvars sista
del, Charitas (1919), är förlagd till Polen: det är
guldet,, som här är människans förbannelse - en
jätteförmögenhet, af sedd att användas för det polska
folkets bästa, störtar den ene efter den andre af
sina innehafvare i fördärfvet. Trots sin i dessa
verk framträdande mörka lifssyn kan dock förf.
icke helt släppa tron på lifvet och särskildt icke
på sitt folks framtid. I romanen U röda Zycia
(Lifvets fägring; 1909) skildrar han, hur en i
Petersburg uppvuxen polack, son till en insurgent
från 1863, i sitt hemland vaknar upp till polsk
patriotism, hur han gör sin insats i det foster-
ländska arbetet genom att konstruera ett polskt
luftskepp och hur han, då fartyget förolyckas vid
en färd öfver Östersjön och han bärgas som "en
naken man, tillhörande ett folk, som tillhör alla
nationer", i alla fall icke uppger hoppet, utan
upprepar sitt stolta "jag vill!" Ai okufvadt
patriotiskt patos uppbäras också ett par mindre
arbeten, tragedien Sulkowski (1910), där förf.
tecknar bilden af den i Napoleons fälttåg del-
tagande polske frihetssvärmaren med detta namn,
och romanen Wierna rzeka (Den trogna floden,
1913; svensk öfv., svag, 1921), en episod från
polska upproret 1863. Polens befrielse hälsas af
2. i den lilla skriften Wisla (Weichsel), som efter
en blick tillbaka på Polens lidanden i det förflutna
och ödeläggelsen under Världskriget utmynnar i
en hymn till fosterlandet och modersmålet. Men
samtidigt reagerar han inför bolsjevikiaran: Polens
strider mot bolsjevikerna utgöra bakgrunden för
hans drama Ponad snieg (Hvitare än snö), som

haft en jättesuccés på polska scenen; dramats hjälte
protesterar mot de nye barbarerna, som visserligen
krossat det gamla oket, men vilja tvinga män-
niskorna under ett tusenfaldt värre och tyngre, och
siar om den roll, som i striderna mot dem skall
spelas af Polen, "den helige Georg, som med sin
dygd och makt förgör det sekellånga moskovitiska
tyranniets drake". - Af Polens nutida författare
har ingen i högre grad än 2. sitt folks öra, och
få ha utöfvat större inflytande än han på sin gene-
ration. Trots en del i ögonen fallande svagheter
i hans verk, såsom en ibland rätt klumpig kom-
position och tröttsamma longörer, är han också
otvifvelaktigt en författare af mycket betydande
mått, jämbördig med eller öfverlägsen nutidens
andra stora polska författare Reymont. A. Kgn.

Zerrissenheit [tserr^ssenhajt; ty., af zerreissen,
sönderslita], "sönderslitenhet", sargad själ, ohar-
moniskt själstillstånd, sådant som tagit sig starka
och ej sällan dominerande uttryck i Europas poe-
tiska litteratur alltsedan senare delen af 1700-talet.
Jfr Weltschmerz.

Zer-sjahi, alnmått. Se G u z.

Zerubbabel, stundom begagnad, mindre korrekt
form af Serubbabel (so d. o.).

Zesen [tse-], P h i l i p p von, tysk skald och
språkrensare, f. 1619 nära Bitterfeld, d. 1689 i
Hamburg, studerade i Wittenberg, hvarest han
vardt filos. magister, och i Leipzig samt stiftade
1643 i Hamburg språksällskapet Teutschgesinnte
genossenschaft, som egde bestånd till 1705 och i
hvilket han var själen. Han vistades därefter som
litteratör en längre tid i Holland, vidare i Frankrike
och norra Tyskland, utan ämbete eller fast anställ-
ning, men vann genom sina dikter på tyska och
äfven på andra språk så högt anseende, att han
1648 invaldes i den förnäma Palm-orden (se d. o.),
adlades och utnämndes till kejserlig pfalzgrefve,
kröntes som skald och erhöll rådstiteln. - Z. vardt
kanske mest bekant genom sina många med entu-
siasm skrifna arbeten öfver tyska språket, i hvilka
han gick långt i puristisk ifver att ur sitt moders-
mål utmönstra alla främmande ord, äfven sådana,
som längesedan fått burskap, och ersätta dem med
inhemska, vid hvilkas nybildande han ofta gjorde
sig skyldig till löjlig smaklöshet. Dock ha åtskilliga
af dessa nya ord bibehållit sig. Han ifrade också
hänsynslöst för en ljudenlig stafning. Sina åsikter
om språk, poesi och metrik nedlade han i Hoch-
deutsche Helikon (1640; 3:e uppl. 1656), Hoch-
deutsche sprachiibung (1643) och Rosenmohnd
(1651) m. fl. arbeten samt i företalen till sina dikt-
verk. I musikaliskt klangrika visor upplifvade han
med en viss innerlighet den medeltida minnesångens
kvinnodyrkan och längtansfulla vemod (Fruhlings-
lust, 1642; Dichterische jugend- und liebesflammen,
1651; de andliga sångerna Gekreuzigte liebesflam-
men, 1653; Dichterisches rosen- und lilienthal,
1660). Hans epigram äro ganska goda. Z. var den,
som införde romanen i tyska litteraturen, dels ge-
nom sina öfversättningar från m:lie Scudéry, dels
genom egna alster. Hans första roman, Die adria-
tische Rosemund (1645), är en kärlekshistoria uti
italiensk stil, medan Assenat (1670) och Simson
(1679), bägge med ämnen ur bibeln, lida af ett
vidtsväfvande framställningssätt i Scudérys maner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free