Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
757 Zeus faber-Zeuthen
Som himmels- och väderleksgud dyrkades Z. i
äldsta tider på höga bergtoppar, där man kände
sig närmare himmelen och där de regnbringande
molnen mest skockade sig. Sådana berg voro Ida i
Troas, Lykaion i Arkadien och framför allt det
väldiga Olympos i norra Tessalien, på hvars för
det mesta af molnen dolda topp man företrädesvis
tänkte sig gudarnas hemvist, utan att noga skilja
mellan denna plats och den egentliga gudaboningen
i himmelen, som därför äfven kallades Olympen.
Den "olympiske" Z:s dyrkan spred sig snart till
andra delar af Grekland, bl. a. till Aten, där redan
Kekrops skall ha invigt en helgedom åt honom på
Akropolis, och framför allt till Olympia i Elis (se
Olympia). En urgammal och ända in i senare
tider högt aktad Zeushelgedom var Dodona (se
d. o.) i Epirus, där Z. åtminstone under historisk
tid hufvudsakligen verkade som orakelgifvande
gud. Äfven vid Lebadeia i Beotien dyrkades han
under namn af Z. Trofonios (se d. o.) som orakelgud,
men räknades där bland de underjordiska
(ktoniska) gudomligheterna. F. ö. kommo alla
orakel ytterst från Z., och äfven andra innehafvare
af orakeltempel, t. ex. Apollon i Delfi och annor-
städes, ansågos uttala sig på Z:s vägnar och enligt
hans bemyndigande. I Egypten sammansmältes
föreställningen om den grekiske Z. med den egypti-
ske guden A m o n (se d. o.). Denne Z. Amon hade
sitt förnämsta tempel i den efter honom uppkallade
oasen i Libyska öknen och rådfrågades som orakelgud
både af greker och romare. I den romerska
mytologien motsvaras Z. af Juppiter (se d. o.).
Troligen har ingen annan gudomlighet så ofta
gjorts till föremål för den bildande konstens fram-
ställningar. Man afbildade honom dels med ingen
eller ringa beklädnad, våldsamt framstormande
och slungande sin åskvigg, öfver hvilket fruktans-
värda vapen ingen bland de öfrige gudarna egde
att förfoga (se bild å pl. III till art. B i l d h u g-
g a r k o n s t), dels stående, i präktigt draperad
klädebonad, dels sittande på sin tron med spiran
eller åskviggen i ena handen och ofta på den
andra bärande en liten segergudinna (Nike) samt
med kungsörnen, hans heliga fågel, sittande vid
hans fötter. Ojämförligt mest berömd bland dessa
bilder var den af Fidias (se d. o.) utförda (obe-
räknadt fotställningen öfver 12 m. höga) med guld
och elfenben (se Kry sel ef an ti n) beklädda kolos-
salbilden i Olympia, om hvars allmänna konturer ett
Två forngrekiska’ mynt från Elis med] bilder efter Fidias’
kolossalstaty af Zeus Olympias Zeustempel. (Jfr fig. å pl.
V till art. Byggnadskonsten.)
mynt frän Elis (se fig.) ger någon, om ock mycket
ofullkomlig, föreställning. De klassiske författarna
finna ej ord för att uttrycka den oförlikneliga hög-
758
het och kraft i förening med mildhet och välvilja,
som från detta bildverk, det förnämsta i Grekland,
strålade åskådaren till mötes. Från den grekiska
konstens senare tid är i främsta rummet att märka
den i Vatikanens museum förvarade Zeusbysten
från Otricoli (se pl. II till art. Bildhuggarkonst) och en där befintlig sittande helbild, den
s. k. Juppiter Verospi. - Litt.: Preller, "Griechische mythologie" (4:e uppl. af Robert, 1894),
Overbeck, "Griechische kunstmythologie" (1871),
Brunn, "Griechische götterideale" (1893), och M.
P. Nilsson, "Griechische feste" (1906) och "Olympen" (1918). Nyare speciallitteratur är samlad
hos Gruppe, "Griechische mythologie und religionsgeschichte" (1906).
A. M. A.
Zéùs faber, zool. Se Sankte Pers fisk.
Zéùs Méìli’chios, myt. Se Chrysor.
Zeuss [tsåjs], Johann Kaspar, tysk historiker, språkforskare, f. 1806 i Vogtendorf i bajerska Oberfranken, d. 1856 i Vorstendorf vid Kronach
i Oberfranken, blef lyceiprofessor i historia 1839
i Speier och 1847 i Bamberg. Han utgaf det storartade arbetet Die deutschen und ihre
nachbarstämme (1837), som är grundläggande inom de
europeiska folkens förhistoria och ingalunda antikveradt genom Baumstarks, Müllenhoffs, Muchs och andras undersökningar på samma område, Die
herkunft der baijern von den markomannen (1839;
2:a uppl. 1857), Traditiones possessionesque wizen
burgenses (1842), Die freie reichsstadt Speier vor
ihrer zerstörung (1843) och Grammatica celtica (2
bd, 1853; 2:a utvidgade, af Ebel utg. uppl. 1871).
Sistnämnda arbete är grundläggande för den keltiska språkvetenskapen, och genom detta skapade
han gentemot den starkt florerande ovetenskapliga
och dilettantiska keltomanien den vetenskapliga
keltologien. Han upptog där och bearbetade huf-
vudsakligen en stor mängd af de keltiska (före-
trädesvis iriska) glossor, som förekomma i en
mängd, ursprungligen i klosterbibliotek förvarade,
medeltidshandskrifter. I sin 2:a uppl. utgör detta
arbete ett grammatiskt verk af den epokgörande
art, att knappast något språk eller någon språkgrupp eger någon motsvarighet därtill.
Zeuthen [tsöj-], förr baroni på Själland, Holbæk
amt, stiftadt 1843 för kammarherren Kristian
Frederik Z. (f. 1794, d. 1850, ständerdeputerad 1840-48 och kungavald medlem af
grundlagstiftande riksförsamlingen 1848-49, vid hvilken han
röstade mot grundlagen). Baroniet gick i arf till
hans hustrus brorson, grefve Schulin-Z. Det
omfattade fyra hufvudgårdar med hufvudsätet
Töllöse, har 634 tnr "hartkorn" (se d. o.) och
ett fideikommisskapital af 1,610,000 kr. Det
innehas numera med full eganderätt E. Ebg.
Zeuthen [tsöj-], Hieronymus Georg,
dansk matematiker, f. 15 febr. 1839, d. 6
jan. 1920, blef student 1857 och tog magisterkonferensen i matematik 1862, studerade
därefter i Göttingen och framför allt i Paris,
hvarest han rönte starkt inflytande af Chasles.
1865 blef han filos. doktor på afh. Systemer
om keglesnit och 1871 docent vid Köpenhamns
universitet samt var 1886-1910 professor
där och samtidigt lärare vid polytekniska skolan. Redan 1872 blef han medlem af Videnska-
bernas selskab, var sedna 1878 dess sekreteraren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
