Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<index>
Zeuxis
Zeväresch
Zeven
Zevio
Zeyer, Julius
Zeyst
Zezschwitz
Zgierz
Zhafar
Ziani, 1. Sebastiano Z. 2. Pietro Z. (forts.)
</index>
759
Zeuxis-Ziani
760
sedan 1901 medlem af Föreningen af lärda säll-
skap (Association des académies). Z. fick tidigt ett
ansedt namn i den lärda världen, särskildt genom
sina arbeten om talgeometri och grundliga forsk-
ningar i matematikens historia. Förutom en mängd
af h. i in- och utländska tidskrifter (Z. var 1870-
89 utgifvare af "Tidsskrift for mathematik") skref
han Lorebog i den analytiske geometris begyn-
delsesgrunde (1867), Keglesnitsloren i oldtiden
(1885; tysk öfv. 1886), Forelosning över hydrostatik
(1896; 3:e uppl. 1907), Forelosninger över be-
vogelseslore (1896), Forelosninger över trekants-
koordinater (1898), Forelosninger över mathemati-
kens historie: Oldtid og middelalder (1893; tysk
öfv. 1896) samt 16. og 17. aarhundrede (1903),
Lehrbuch der abzählenden methoden der geometrie
(1914) och Hvorledes mathematiken i tiden jra
Platon til Euklid blev rationel videnskab (1917).
Ännu 1919 skref han en afhandling om Algebraens
oprindelse. 1881 blef Z. led. af Vet. och vitt. samh.
i Göteborg, 1882 af Fysiogr. sällsk. i Lund, 1895
af Vet. akad. och af Mathematical society i Lon-
don, 1900 af Franska institutet, 1901 hedersdoktor
vid Kristiania universitet, 1902 led. af Accademia
dei lincei i Rom och 1912 af Vet. soc. i Uppsala.
På hans 70-årsdag (1909) utgafs till hans ära en
festskrift. E. Ebg.
Zeuxis, forngrekisk målare, f. i Herakleia (förmodligen
den stad med detta namn, som låg i
Magna Græcia 1. Syd-Italien), lefde under förra
delen af 400-talet f. Kr. och plägar räknas till den
joniska skolan. Han var en af de målare, som sökte
ge verklighetsillusion åt sina bilder, och täflade
härutinnan med Parrhasios. Han utbildade sig i
Aten under Apollodoros, som grundlade det egentliga
måleriet i Grekland, och skall sedan ha slagit
sig ned i Efesos. Han skildras som praktälskande
och högmodig: han skänkte till sist bort sina taflor,
ty han ansåg dem obetalbara, under det att han förr
tagit inträdesafgift af besökande konstvänner. Han
berättas ha dött af skratt öfver en af honom själf
målad gammal gumma. - Af hans arbeten äro tolf
till sexton kända till innehåll; de mest berömda
torde ha varit följande: Zeus på tronen, omgifven
af de öfrige gudarna (prisad af Plinius), Centaurfamilj,
som muntert lekande tumlar om på en äng
(beskrifven af Lukianos), Helena, målad för Heratemplet
vid Kroton, till hvilken han af Krotons borgare
fick rätt att välja sig modeller bland stadens
vackraste jungfrur, Penelope, hvilken gällde som en
inkarnation af ädel sedlighet, samt de drufvor, med
hvilka han berättas ha täflat med Parrhasios i illusoriskt
verklighetsmåleri. Dessutom målade han
Eros, Marsyas och Pan, Herakles, Alkmene och
Menelaos samt åtskilliga genrebilder. C. R. N.*
Zevaresch. Se Huzvaresch.
Zeven [tsefen] 1. Klos ter-Ze ven, ort i
preussiska reg.-omr. Stade, 39 km. n. ö. om Bremen.
Omkr. 2,000 inv. Z. är historiskt bekant genom
det skymfliga fördrag, som hertigen af Cumberland
efter det nederlag, som fransmännen under
marskalk d’Estrées tillfogat honom vid Hastenbeck
(26 juli 1757), ingick med den nye franske
befälhafvåren Richelieu 8 sept. s. å. och i hvilket
han förband sig att upplösa den af honom anförda
förbundshären (hannoverska, braunschweigska,
hessiska, preussiska och gothaiska trupper),
draga de hannoverska trupperna bortom Elbe
samt lämna fransmännen i besittning af de
orter, som de höllo besatta. Detta fördrag, som
icke ratificerades af engelska regeringen, upphäfdes
följande år. A. N-d.
Zevio [tseviå]. 1. Stefano da Z., italiensk
målare, f. 1393 i Verona (dödsåret obekant), var
en efterföljare af Pisanello och utförde många
fresker i kyrkor och på fasader i Verona. Af bibehållna
verk märkas Treenigheten och S. Agostinos
apoteos (på S. Eufemia) samt Madonnan, åt hvilken
änglarna räcka blommor från himmelen (vid
Porta del Vescovo), och Konungarnas tillbedjan
(1435, finnes i Brera i Milano). - 2. Se <em>Altichiero da Z.</em> 1. (G-g N.)
Zeyer, Julius. Se Tjechiska litteraturen, sp. 179.
Zeyst [sejst], stad. Se Zeist.
Zezschwitz [tsets-], Karl Adolf Gerhard
von, tysk protestantisk teolog af den ortodoxa
riktningen, f. 1825 i Bautzen, d. 1886, blef 1857
docent och kort därefter e. o. professor i praktisk
teologi i Leipzig, 1865 professor i Giessen och
1866 i Erlangen. Han var utmärkt som predikant
och kateket och utöfvade äfven flitig författarverksamhet.
Till hans förnämsta arbeten höra
System der christlich-kirchlichen katechetik (2
bd, 1863-72), Das system der praktischen theologie
(3 bd, 1876-78) och Die christenlehre im
zusammenhange (1880-85; 2:a uppl., 4 dir,
1883-86). (E. M. E.)
Zgierz [sge7]], ty. Sgersch, stad i Polen, vid
Bzuras öfversta lopp, 4 km. n. om Lodz. Omkr.
23,000 inv. Z. tillhör det stora polska textilindustridistriktet
kring Lodz och har betydande
tillverkning af bomulls- och yllevaror. A. N-d.
Zhafar, landskap och stad. Se Safar.
Ziani [tsiäni], venezianska doger, tillhörande en
gammal adelsätt. 1. Sebastiano Z., blef vid
omkr. 70 års ålder doge 1172 och var den förste
doge, som valdes endast af adeln (med folkets
uteslutande). Z. vidtog, till stor del på egen bekostnad
(han var nämligen i besittning af oerhörda
rikedomar) flera åtgärder till Venezias försköning.
Bl. a. uppsatte han de båda präktiga kolonnerna
på piazzettan. Då venezianerna i striden emellan
guelfer (de påflige) och ghibelliner (de kejserlige)
ställde sig på de förres sida och gåfvo påfven
Alexander III fristad hos sig, vann Z. i egen
person med 30 galärer en stor sjöseger vid Sal vore
i Istrien 1177 öfver den ghibellinska af 75 galärer
bestående flottan, hvilken blef i grund förstörd
och hvars öfveramiral, prins Otto, kejsar Fredrik
Barbarossas son, tillfångatogs. Z. uppträdde därpå
som medlare mellan påfven Alexander III och
kejsar Fredrik, hvilka båda sammanträffade i Venezia.
Dogen lyckades där (aug. 1177) försona
dem samt utverka ett stilleståndsfördrag på sex
år mellan kejsaren och de lombardiska städerna
samt äfven afsluta ett för Venezia fördelaktigt fördrag
med dess motståndare. Han nedlade 13 april
1178 regeringen, drog sig tillbaka till klostret San
Giorgio maggiore och afled enligt en uppgift s. å.
-. 2. Pietro Z., den föregåendes son, blef 1205
vald till doge. Med riksregenten i Konstantinopel,
prins Henrik, ingick han ett fördrag och förbund
samt fullbordade eröfringen af en stor del af gre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
