- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
781-782

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zillmera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

781

Zillmera-Zimmer

782

ende kännare af antiken och de romanska litteratu-
rerna, är Z. äfven en fin stilist. Hans poesi är
genomandad af en klassisk fläkt; plastisk, smak-
full och buren af djup, personligt tillegnad kultur,
tolkar den såväl grekiska landskap och bilder som
det egna känslolifvet. 2. A. II. 3. E-n B.

Zillméra (efter tyske försäkringsmatematikern
August Zillmer, f. 1831, d. 1892), redo-
visa en del af kapitalfonden med anskaffningskost-
naden (i ett lifförsäkringsbolag).

Zimarova [simarå^a], S., pseudonym. Se Z a i-
ontjkovskaja, N.

Zimbabwe (Simbabye, Simbabue),
ruinkomplex i östra delen af Syd-Rhodesia, det gamla
Mashonaland, Afrika, 275 km. s. om Salisbury.
Namnet Z. är af inhemskt ursprung och torde
betyda "stenhus". Det har tillagts många platser,
som varit säte för någon ansedd höfding, och de
ruiner, som nu i inskränkt mening bära namnet,
ha därför ofta kallats "Stora Z." De utgöras af
tre delar: "borgen" i n., det "elliptiska templet"
i s. samt strödda ruinrester i dalgången
däremellan. "Borgen" är uppförd på toppen af en kulle,
som höjer sig 75 till 90 m. öfver den omgifvande
terrängen. Den bildar nu en labyrintisk massa af
murrester och har utgjort ett utomordentligt starkt
fästningsverk, af naturen på alla sidor väl skyddadt
utom i v., där en 9 m. hög och 4 m. tjock, med
runda torn besatt mur blifvit uppbyggd. I såväl
de östligaste som de västligaste delarna af
"borgen" ha rester af altaren funnits, hvarför man
här talar om ett östligt och ett västligt tempel.
Här ha också funnits inalles 10 underliga
fågelfigurer, utskurna i saponit och på framsidan så
vittrade, att man kan draga den säkra slutsatsen,
att de samtliga varit uppställda mot ö. – Största
intresset knyter sig emellertid till rundbyggnaden
i s., det s. k. "elliptiska templet" (se
Fornlämningar, afrikanska, fig. 11). Denna har en
omkrets af ung. 250 m., en största längd af 88 m.
och en största bredd af 66 m. Murens höjd växlar
mellan 4,5 och 10,5 m. Den högsta, mest massiva
och bäst byggda delen befinner sig i s. ö., medan
nordvästra delarna äro vida mer vårdslöst
uppförda. Tre ingångar finnas, af hvilka den
förnämsta är riktad rakt mot n. I det inre har byggnaden
blifvit under tidernas lopp illa åtgången.
Märkligast af allt där inne är ett omkr. 10 m. högt,
massivt, koniskt torn med afbruten topp; det
befinner sig i s., tätt intill ringmuren, och har
bredvid sig ett annat, mindre, likaledes koniskt
torn. – De byggnadsrester, som finnas i
dalgången mellan "borgen" och det "elliptiska
templet", äro obetydliga och ha antagligen
tillhört köpmän, som tillhandlade sig det guld, som
hitförts från angränsande grufvor. Ty detta
distrikt har varit säte för en intensiv
guldutvinning, af hvilken spår finnas i de gamla grufhål,
som äro strödda öfver landet. Man har
beräknat, att därifrån hämtats guld till ett värde af
omkr. 1,400 mill. kr. Under hvilken tid
guldutvinningen florerat, är omöjligt att exakt
bestämma; dock synes det – enligt historiska
vittnesbörd och grufexperters utsago – vara afgjordt,
att endast helt obetydliga kvantiteter hämtats
under den portugisiska tiden (efter 1500) och ej
heller mycket mera under medeltiden. Återstår då
endast att förlägga guldutvinningsperioden till
ännu äldre tider, närmare bestämdt till någon tid
före 900 e. Kr. Detta är ett af de viktigaste
argumenten för dem, som vilja ge ruinerna vid Z.
asiatiskt ursprung. Tämligen säkert är, att stora
Z. varit ett fäste, afsedt att skydda guldhandeln,
och för de förste europeiske upptäckarna,
dominikanmunkar o. a., blef det "drottningens af Saba
faktorier", och distriktet blef hållet för att vara
bibelns Ofir. Denna teori har förfäktats ännu så
sent som 1872 af tysken K. Mauch, som 1871
besökt ruinerna. En verkligt vetenskaplig
undersökning erhöllo dessa emellertid först 1891 genom
Th. Bent och R. M. Swan. Den förre, en
samvetsgrann, arkeologiskt skolad forskare, ville ge
Z.-kulturen ett semitiskt, närmare bestämdt
sydarabiskt, ursprung, och denna åsikt var länge
obestridd, tills Randall-MacIver 1906 kom med
det uppseendeväckande påståendet, att hans
gräfningar och mätningar 1905 gett det resultatet,
att inga fynd eller byggnadsrester gå längre
tillbaka än till 1300- eller 1400-talet. Hans
undersökningar ha dock varit så ytliga, att man ej vågar
sätta tro till dem. Frågan kom emellertid
härigenom åter på dagordningen, och skälen för eller
mot ett semitiskt inflytande ha grundligare
diskuterats. Det sista och mest vägande inlägget har
gjorts af sydafrikanske forskaren R. N. Hall, som
anser, att "templet" i Z. uppförts "under ledning
af för-koranska araber, synbarligen sabéer, hvilka
som arbetare användt en negroid befolkning, som
redan rönt stark påverkan af araber". Det
främsta argumentet mot den "semitiska" teorien är
saknaden af inskrifter, och så länge inga dylika
funnits, måste hela Z.-problemet betraktas som
olöst. – Litt.: Th. Bent, "Ruined cities of
Mashonaland" (1892), Randall-MacIver,
"Mediaeval Rhodesia" (1906), R. N. Hall, "Great
Zimbabwe" (1905) och "Pre-historic Rhodesia" (1909),
båda arbetena rikt illustrerade, Passarge, "Ophir
und die Zimbabye-kultur" (i "Globus", 1907), och
Edwards, "The mystery of Zimbabwe" (i
"Imperial asiatic quarterly review", 1911). A. N-d.

Zimmer [tsi’m-], Heinrich, tysk språkveten-
skapsman, universitetslärare, f. 11 dec. 1851 iKastel-
laun (reg.-omr. Koblenz), d. 27 juli 1910 i Hahnen-
klee (Harz), blef 1876 filos. doktor på afh. Ost-
germaniscTi und westyermanisch och 1878 privat-
docent i sanskrit och indoeuropeisk språkveten-
skap i Berlin samt utnämndes till professor 1881
i nämnda ämnen i Greifswald och 1901 i keltisk
filologi i Berlin. På det germanistiska områ-
det utgaf Z., utom det ofvannämnda arbetet,
Die nominalsuffixe a und (l in den germanischen
sprachen (1876), på det indiska Altindisches leben
(1879) m. m. Viktigast, ja banbrytande voro hans
forskningar på det keltologiska området. Han
framdrog bl. a. i en rad af arbeten ur den forn-
och medeliriska litteraturen en hel mängd otvety-
diga bevis för irernas beröring med nordborna
ända från 500-600-talen e. Kr. De viktigaste afh.
äro offentliggjorda i tidskrifter: Keltische studien
(l-15, i "Zeitschrift fur vergleichende sprach-
forschung", bd 24-33), Keltische beiträge (i
"Zeitschrift fiir dcutsches altertum", bd 32-37),
Vber die jruheslen beziehungen der iren mit den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free