Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zink ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Zinksalfva -Zinovjev
zinkhvitt (oxidum zincicum crudum), ett hvitt
pulver, i form af ströpulver eller puder l d.,
tills, med 4 eller 9 dir stärkelse, talk eller
annat pulvermaterial; vidare i form af z i n k-
salfva (se d. o.), zinkoxidpasta (se
Pasta), zink lim (glycerogelatina oxidi zin-
cici), som beredes af rå zinkoxid, lim, glycerin
och vatten, hvita, mjukt elastiska kakor, som
vid användningen smältas i lindrig värme. Prepa-
ratet påstrykes med pensel på huden och stelnar
snart till en hvit hinna; skyddas med ett lätt för-
band. Vidare ingår rå zinkoxid i z i n k l i n i-
ment (linimentum zincicum compositum), som
beredes af rå zinkoxid, olivolja, kalkvatten och
något salicylsyra och används vid akuta eksem
och brännskador. Ren zinkoxid (oxidum
zincicum) har försökts invärtes i små doser vid
nervsjukdomar, särskildt epilepsi. - Zink-
sulfat (Sulfas zincicus), hvita lättlösliga kri-
staller, används mest i utspädd lösning såsom
adstringerande och antiseptiskt medel till indryp-
ning i ögonen vid konjunktivit (inflammation i
ögats bindehinna) samt till insprutningar mot
dröppel. - Klorzink (chloretum zincicum),
hvita stänger eller ett hvitt, hygrcskopiskt pulver,
används ibland till etsning i form af pasta med
lika eller dubbla mängden mjöl, såsom etsstift,
sammangjutet med l-5 dir salpeter, eller såsom
stark lösning (50 proc.) - äfven såsom antiseptisk
skölj- och förbandsvätska (l/2 à l till 10 proc.) på
sjuka slemhinnor. - Zinkföreningar, som i små
eller måttliga mängder och icke etsande form,
t. ex. med föda eller dryck, nedsväljas, ha äfven
under långa tider ej visat skadliga verkningar.
Den etsande klorzinken åter framkallar vid intag-
ning synnerligen svår förgiftning med starka ets-
verkningar i mun, svalg, matstrupe och mage. -
Arbetare, som i metallgjuterier utsättas för att
inandas zinkångor, angripas ej sällan af s. k.
"gjutfeber" 1. "zinkfeber". De förete långvariga
frosskakningar, häftig hosta, hufvudvärk, rygg-
smärtor och svaghet; efter några timmar inställer
sig riklig svettning, hvarefter de insomna och
vakna friska igen. Följa bestående nervsymtom,
förlamning e. d., föreligger antagligen medverkan
af bly eller arsenik. -. Vid insprutning i blodet
på försöksdjur af lösliga organiska zinkdubbel-
salter visar sig zink mycket giftig och framkallar
förlamning såväl af ryggmärgen som af skelett-
musklerna samt död genom andnings- och hjärt-
stillestånd. C. G. S.
Zinksalfva, Zinkoxidsalfva, Unguentum
oxidi zincici, /arm., med., en i Sv. farmakopén
upptagen salfva, beredd af rå zinkoxid (oxidum
zincicum crudum), l d., lanolin, l d., och vaselin,
8 dir. Denna till färgen hvita salfva verkar sam-
mandragande och torkande samt nyttjas på hud-
lösheter, liggsår, ytliga sårnader, ymnigt vät-
skande utslag o. d. O. T. S. (C. G. S.)
Zinkskum. Se Silfver, sp. 481.
Zinksmör, hand., benämning på vattenfri klor-
zink.
Zinkspat, miner. Se G a l m e j a.
Zinkspine’11, miner. Se G a h n i t.
Zinksulfat, kem. Se Zink.
Zjnkvitriöl, kem. Se Zink.
Zinn [tsinn], Johann Gottfried, tysk ana-
tom, f. 1727, d. 1759, blef med. doktor i Göttingen
1749 och kallades 1753 till e. o, med. professor
där. Hans arbete Descriptio anatomica oculi humani
iconibus illustrata (1755) tillhör anatomiens klas-
siska arbeten. Han sysselsätter sig där mycket
omsorgsfullt med ögonhålans och ögats kärl och
nerver, beskrifver den starkare linskrökningen hos
barn och lämnar den första någorlunda riktiga
framställningen af ögonglobens och ciliarkroppens
form. Efter honom har zonula Zinnii fått sitt
namn, ehuru han icke är dess upptäckare, utan
endast lämnat en från de tidigare afvikande
beskrifning öfver densamma. Dessutom utgaf Z.
flera andra skrifter af anatomiskt och botaniskt
innehåll. R. T-dt.
Zinn, Emma. Se H a rt m a n n l, sp. 18.
Zinna [tsin-], köping i preussiska reg.-omr. Pots-
dam, Brandenburg, vid norra foten af Fläming,
5 km. n. ö. om Jiiterbogk. Orten, som räknar
omkr. 1,500 inv., hvilka idka plysch- och ylle-
väfveri, anlades som väfvarkoloni af Fredrik II i
närheten af det rika klostret Z. Detta an-
lades 1170, sekulariserades 1547 och kom 1680
till Brandenburg. A. N-d.
Zi’nnia L., bot., ett till fam. Compositæ, afd.
Tulifloro, hörande örtsläkte med fjälligt blomfäste
och frukten försedd med l-3 uppräta borst.
Holken är äggrundt cylindrisk af tegellagda fjäll.
Korgskaftet är ofta klubblikt förtjockadt. Bladen
äro motsatta eller kretsställda. De 12 arterna växa
i södra Nord-Amerika och i Mexico. Af dem, som
i trädgårdarna odlas för de vackra blommornas
skull, är Z. elegans Jacq. från Mexico den pryd-
ligaste genom sina ofta stora, lysande blommor i
många färgskiftningar, såsom scharlakans-, karmo-
sin-, koppar- och purpurrödt, violett, brandgult,
gult till hvitt. Ett närstående släkte är San-
vitalia, af hvilket en art, den mexikanska S.
procumbens, med nedliggande grenar och bruna
och gula blommor odlas som infattningsväxt i träd-
gårdarna. O. T. S. (G.L-m.)
Zinnöber. Se C i n n o b e r.
Zinnowitz [tsi½n-], by och badort på nordöstra
stranden af ön Usedom (Pommern), 8 km. n. ö.
om Wolgast. Omkr. 1,300 inv. Villorna äro byggda
framför allt på det is. ö. belägna, med vacker
bokskog bevuxna Glienberg. A. N-d.
Zinnwaldit Haidinger (L i t h i o n i t Kobell),
miner., en grå, gulaktig, brun eller grön lithion-
glimmer (se Glimmergruppen), med eg.
v. 2,9-3,i. Den står mycket nära lepidoliten och
skiljer sig från denna genom sin järnhalt, 10-12
proc. Fe O. Zinnwaldit förekommer i gångar i
granit tillsammans med tennsten, bildad genom
pneumatolytiska omvandlingar, t. ex. vid Zinnwald
i Böhmen och i Cornwall. K. A. G.
Zino^jev, Ivan Aleksejevitj, rysk di-
plomat, f. 1835 i Moskva, d. troligen 1919,
studerade vid Lazarevski j-institutet, där hans fa-
der, Aleksej Z. (f. 1804, d. 1884), känd ge-
nom sin ryska öfv. af Miltons "Paradise löst",
var lärare i orientaliska språk. Z. ingick i ryska
utrikesministeriet, blef legationssekreterare i Kon-
stantinopel, diplomatisk agent i Bukarest, minister
i Persien (1870) och direktör för asiatiska departe-
mentet i utrikesministeriet (1882). Han utnämndes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
