Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Zirkon-Zitek
804
i s. v. Javornik (1,270 m.), i n. ö. Sliwenza
(1,115 m.). När sjön af höstregnen fyllts, betäcker
den en areal af 21-56 kvkm. Medeldjupet är 5
till 8 m., största djupet 17,7 m., längden växlar
mellan 1,9 och 3,8 km., bredden är omkr. 0,7
km. öfver vattenytan höja sig fyra öar, af hvilka
den största bär byn Ottok. Sjöbottnen är vågformig
och har 18 större trattformiga fördjupningar, ge-
nom hvilka vattnet vid ihållande torka försvinner.
Mörka ställen i vattenspegeln förråda tillvaron af
dessa trattar, som befolkningen väl känner och ger
olika namn. Uttömmandet af sjön plägar ta en
tid af 14-24 dagar i anspråk; återfyllandet sker
däremot mycket raskare; under häftiga regn kan
sjön fyllas på 2-3 dagar, ja, t. o. m. på 24
timmar. I de is. v., vid foten af Javornik, belägna
gölarna försvinner vattnet aldrig fullständigt. I
regel tömmes och fylles sjön 2 till 3 gånger hvarje
år, dock sker detta icke regelmässigt; under fuktiga
perioder kan det hända, att sjön flera år är fylld.
Den skall sålunda 1707-14 ha uttorkat endast en
gång. Å andra sidan kunna också torrperioderna
vara ovanligt länge: sjön var sålunda uttorkad hela
tiden från jan. 1834 till febr. 1835 äfvensom hela
sommaren 1893. Vid vattnets tillbakaträdande be-
gagnas en ringa del af sjöbottnen till sädesodling,
men vida större nytta lämna de till ängsmark
använda delarna. Berättelserna om, att man här
alltefter årstiderna kan fiska, plöja, så, skörda
eller jaga, äro emellertid att hänvisa till sagans
område. A. N-d.
Zirkon, miner., ett mineral, som består af zir-
konjord (se Z i r k o n i u m) och kiselsyra med
formeln Zr02 . Si02, ofta med någon inblandning
af järnoxid. Om mineralets konstitution råda olika
meningar; i allmänhet är man numera mest böjd
att anse det vara en isomorf blandning af de båda
oxiderna, men möjligheten, att mineralet zirkon är
kiselsyrad zirkon jord, har också sina förespråkare.
Zirkon är för blåsröret osmältbar, men sönderdelas,
ehuru med svårighet, af varm svafvelsyra. Den kri-
stalliserar tetragonalt, vanligen i på alla sidor väl
utbildade kristaller, har en hårdhet = 7,5 och en eg.
v. = 4,os-4,75 och igenkännes lätt genom sin starka
ljusbrytning och dubbelbrytning. Zirkon förekommer
som en underordnad och tillfällig beståndsdel i såväl
eruptiva bergarter som kristalliniska skiffrar och
kristallinisk kalksten, men äfven sekundärt i sedi-
mentära bergarter och lösa aflagringar. Framstå-
ende fyndorter äro bl. a. vissa trakter i Norge (i
zirkonsyenit) och Miask i Ryssland. Zirkon träffas
äfven i basalt och ingår tämligen allmänt i finkor-
niga, leptitlika bergarter, ehuru där endast i små,
mikroskopiska kristaller. Sekundärt förekommer
zirkon i sandlager i kristaller tills, med korund och
spinell på Ceylon (Maturadiamanter) och med andra
mineral i Riesengebirge, guldregionerna i Ural,
Expailly i Auvergne samt på många andra ställen
inom Europa, Amerika och Australien. Genom upp-
tagande af vatten och förlust af kiselsyra undergår
zirkon en sönderdelning, hvarvid föreningar uppstå,
som blifvit kallade auerbachit, malakon och cyrto-
lit, men hvilka ej äro annat än delvis sönderdelad
zirkon. De orangegula och röda varieteterna äro
högt värderade ädla stenar (kallade hyacint).
På grund af zirkonens hårdhet, eldfasthet, tyngd
och färg uppmärksammades densamma redan af de
ga¾le, men hänfördes än till rubin, än till topas,
tills analysen visade, att den innehöll en egendom-
lig, förr ej känd jordart. Ant. Sj. (K. A. G.)
Zirkönium, kem., ett metalliskt, af Klaproth
1789 upptäckt grundämne, hvilket ingår som be-
ståndsdel i flera sällsynta mineral, t. ex. zirkon
(se d. o.), eukolit, katapleit m. fl., alltid i för-
ening med syre. 1906 anträffades vid Pozos de
Gäldas i Brasilien betydande lager af nästan ren
(82-97-procentig) zirkonoxid, s. k. baddeleyit,
som numera utgör det viktigaste råmaterialet för
framställning af zirkonpreparat. Metallen, som i
oren form framställdes af Berzelius 1824, kan
endast med stor svårighet erhållas i rent tillstånd.
Den har eg. v. 6,4, är starkt silfverhvit, glän-
sande och af stor hårdhet samt angripes knappast
af syror utom fluorvätesyra och kungsvatten. Vid
upphettning i luft eller syrgas oxideras den blott
föga och smälter vid 1,300 à 1,500°. Atomvikten,
som tecknas Zr, är 90,e. Zirkönium hör till de
fyrvärdiga grundämnena och är närmast släkt med
titan och torium. Oxiden, kallad zirkonjord,
ZrOo, är ett hvitt, i syror nästan olösligt pulver,
af den höga eg. v. 5,7. I följd af sin höga smält-
punkt, 2,600 à 3,000°, har zirkonoxiden fått an-
vändning till smältdeglar och andra eldfasta red-
skap, utmärkta af stor motståndsförmåga mot häf-
tiga temperaturväxlingar och mot inverkan af
kemikalier. En ringa tillsats af zirkonoxid, 1/2-l
proc., lär väsentligt förbättra kvartsglasets be-
skaffenhet. Ren zirkonoxid utstrålar vid hög tem-
peratur ett intensivt hvitt ljus och används där-
för vid tillverkning af glödkroppar för glödljus.
Den kan med fördel ersätta tennoxid vid tillverk-
ning af emalj och ogenomskinlig glasyr. - I medi-
cinen har zirkonoxid, som är ett fysiologiskt in-
different ämne, i följd af sin ogenomtränglighet
för röntgenstrålar blifvit använd för att vid inre
röntgendiagnos åstadkomma en för dessa strålar
ogenomtränglig beläggning på magsäckens och
tarmarnas insida. - Zirkoniums salter med syror
äro färglösa. Oxiden ger salter äfven med starka
baser. K. A. V-g.
Zirkönjord, kem. Se Zirkönium.
Zirkönkristall, miner., kem.} fys. Se Kri-
stallpgrafi, sp. 1338, fig. 20.
Zirkonsyenit, geol., en från kuststräckan mellan
Langesundsf jorden och Tönsberg i Norge känd art
af augitsyenit (se S y e n i t). Jämte bestånds-
delarna natron-ortoklas, diallag, biotit, hornblände,
olivin, magnetit och apatit innehåller den, dock
oftast i tämligen ringa myckenhet, mineralet
zirkon. E. E.
Ziselsläktet, zool. Se Siselsläktet.
2iskow [Ji’Jkåv], förstad till Prag (se d. o.,
sp. 110). 72,173 inv. (1910).
Zita [tslta]. 1. Kvinnligt helgon, som i lifvet
var tjänstflicka i Lucca och efter sin död (1272)
kanoniserades för den stora barmhärtighet hon
städse visat mot sjuka och hjälpbehöfvande. Hon
ligger begrafven i kyrkan San Frediano i Lucca.
- 2. Kejsarinna. Se Robert, sp. 523 (äfven i
Suppl.).
Zitek, Joseph, bömisk arkitekt, f. 1832 i
Prag, d. 1909 i Smichow vid Prag, studerade vid
akademien i Wien, reste i Italien och blef 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
