- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
809-810

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zio ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vinnitsa. Omkr. 16,000 inv. Viktig järnvägsknut
(Lemberg–Odessa och Kiev–Mohilev). A. N-d.

Zjukovskij [ju-], V a si Ii j Andrejevitj,
rysk skald, f. 1783 i Tulaguvernementet, d. 1852 i
Baden-Baden, son till godsegaren A. Bunin och en
af ryska soldater i Bender tillfångatagen turkinna,
uppkallades efter sin
gudfader, men adop-
terades snart af sin
faders familj. Tid 14
års ålder sattes han
i Moskvas adliga uni-
versitetspension. Un-
der vistelsen där väck-
tes hans intresse för
litterär verksamhet, och
alltifrån 1797 fick han
en rad dikter tryckt
i olika publikationer.
I alla dominerar en
melankolisk ton, som
stämde med tidens
smak - det var den tid, då den ryska publi-
ken var hänryckt öfver Karamzins "Fattiga
Liza" och dess många kopior -, men som
också föll sig naturlig för hans veka, hälft kvinn-
liga läggning. Efter slutad kurs isolerade han
sig i sin hemby och egnade sig åt omfattande
studier af olika länders litteratur. Han publicerade
au bl. a. två alster, som beteckna epok i den
ryska litteraturens utveckling, dels elegien "Den
landtliga kyrkogården" (1802), en fri omdiktning
af Th. Grays "Elegy written on a country
churchyard", hvars subjektiva tonfall voro något
för hans ryska samtid fullkomligt nytt och som
inom den ryska litteraturen utgör första ansatsen
till frigörelse från pseudoklassiciteten, dels balla-
den Ljudmila (1808), en efterbildning af Biirgers
"Lenore", med hvilken dikt romantiken höll sitt
intåg i ryska litteraturen. Landtvistelsen af bröts
dels 1808-10, då Z. i Moskva redigerade tidskr.
"Vjestnik Jevropy", dels 1812, då han deltog i
kriget mot Napoleon. Han skref under fälttåget i
lägret vid Tarutin den patriotiska äredikten "Sån-
garen i de ryske krigarnas läger", en dikt, som
i ett slag förvärfvade honom större ryktbarhet än
hela hans föregående diktning och som i tusentals
exemplar spreds i armén och öfver landet. Denna
dikt jämte en omarbetning af "God save the
king": Bozje tsarja chrani, sedan dess rysk kejsar-
hymn, föranledde hans kallelse till ryska hofvet,
där han 1817 blef informator för ett par af stor-
furstinnorna och 1825 lärare för storfursten Alexan-
der (sedermera kejsar Alexander II). Dåmera
föga produktiv som originalskald, egnade han sig,
särskildt tidtals, flitigt åt översättningsarbete,
hvarvid hans intresse för den europeiska litteratu-
ren ytterligare utvecklades under de utlandsresor
han företog som prinsens lärare (bland hans resor
märkes ett besök i Sverige 1838, hvilket resulte-
rade i några "svenska skisser", skildrande bl. a,
en sjöfärd till Gripsholm). Hans öfversättningar,
omfattande åtskilliga verk af bl. a. Schiller,
Byron, Biirger samt Odyssén och delvis Iliaden,
ansågos epokgörande för ryska litteraturen, äfven
om man mot dem kan anmärka, att öfversättaren
tillåtit sig alltför stora friheter och särskildt tagit

sig för att fila af alla starkare, för hans något
feminina smak stötande poänger i originalen. Efter
1841, då Z. lämnade sin hofsyssla, under hvilken
han utöfvade ett mycket förädlande inflytande på
den blifvande kejsaren och begagnade sin ställning
i människovänlig.anda (bl. a. ingrep han, om ock
med ringa framgång, till dekabristernas förmån),
bosatte sig Z. i Tyskland. Hans lik grafsattes
vid sidan af Karamzins i Alexander-Nevski j-klostret
under stora hedersbetygelser. Hans samlade verk
ha utkommit i flera uppl., den senaste i 12 bd
1902, redigerad af Archangelskij. A. Kgn.

Zjuravlev [juravljå^], Andrej loannov, rysk
präst och religiös författare, f. 1751, d. 1813, till en
början gammaltroende (se K a s k o l n i k e r), öfver-
gick sedan till den ortodoxa tron, blef präst i
Petersburg och verkade med ganska stor framgång
som missionär bland raskolnikerna i södra Ryssland.
Samtidigt insamlade han en massa värdefullt mate-
rial rörande raskolnikväsendets tidigaste historia
och författade Polnoje istoritjeskoje izvèstije o staro-
obrjadtsach (1794;- 5:e uppl. 1855), som ännu ej
förlorat sin betydelse som källskrift. A. Kgn.

Zlatopol, köping. Se SI a t öp öl.

Zlatoust, stad. Se Slatoust.

Zlatovra’tskij, Nikolaj, rysk författare, f.
1845 i Vladimir, d. 1911, uppväxte under svåra
ekonomiska förhållanden och kunde på grund af
fattigdom ej afsluta sina universitetsstudier. Han
medarbetade i olika tidskrifter med smärre skil-
dringar af folklifvet, men slog först på 1880-talet
igenom med några större bonderomaner, speciellt
romanerna Fundament och Hvardagar i lyn. Z.
är vid sidan af Gljeb Uspenskij den främste repre-
sentanten för 1800-talets ryska bondelitteratur;
hans arbeten utgöra ett slags encyklopedi rörande
det ryska bondelifvet i dess olika faser. De upp-
visa en blandning af skönlitteratur, etnografi,
journalistik och t. o. m. statistik och vittna om
en utomordentlig förtrogenhet med och kärlek till
ämnet och om min/utiös samvetsgrannhet, men äro
i sin omständlighet och detaljrikedom icke så litet
tröttande och tråkiga. Till skillnad från Uspenskij
ser Z. med stor optimism på den ryske bonden
och byn, hans romaner idealisera musjiken och
utgöra lofsånger öfver det ryska bylifvets traditio-
nella struktur. A. Kgn.

Złoczow [ṡωå’tjåv], stad i östra Galizien,
Ukraina, nära gränsen mot Polen, 58 km. n. v. om
Tarnopol. Omkr. 14,500 inv., hufvudsakligen
polska judar och ukrainer. Staden har ett
basileiankloster och ett gammalt slott, hvilket nu
används som fängelse. Under Världskriget
utkämpades strider vid och i närheten af Z. mellan
ryssarna och centralmakterna 1916–17.
A. N-d.

Złota Lipa [ṡωåta], galizisk biflod till Dnjestr
från n., som upprinner i närheten af Złoczow och
sedan flyter i sydlig hufvudriktning. Den
terrängafskärning, som Z. bildar, spelade flera gånger
under Världskriget en viktig roll i striderna mellan
ryssarna och de förbundna centralmakterna,
synnerligast i aug. 1915, då de senare genombröto
Z-linjen, i aug. och sept. 1916, då det kämpades
hufvudsakligen vid flodens nedre lopp, i okt. s. å.,
då ryssarna veko undan, samt, med slutlig
framgång för de förbundne, i juni och juli 1917. (Se
Världskriget, sp. 193, 208 och 224).
L. W:son M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free