- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
813-814

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zmaj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

813

Zoccolanti-Zoé

814

Breslau, 32 km. s. v. om staden Breslau. 2,280
inv. (1905). Tillverkning af landtbruksmaskiner
och handskar. Staden ligger vid foten af ett iso-
leradt berg, hvars högsta punkt, det egentliga Z.
(718 m.), från sin kägelformiga topp erbjuder vid-
sträckt utsikt öfver en stor del af Schlesien. Nam-
net plägar man härleda från slav. Göra sobotka
("de heliga eldarnas berg"). Om den roll, som
berget spelat i hednisk kult, tala flera ännu kvar-
liggande granitfigurer. 1108 anlades på bergstop-
pen ett augustinkloster, som senare, när munkarna
till följd af det stränga klimatet öfvergåfvo det-
samma, förvandlades till en rofriddarborg, hvilken
förstördes 1471. På dess plats står nu ett 1702
uppfördt kapell. - Vid Z. (Zobtenberg) slog Tor-
stenson 20 maj 1642 hertig Frans Albert af Sach-
sen-Lauenburg samt tillfångatog honom, 87 offi-
cerare och 1,100 man. Affären kallas äfven slaget
vid Schweidnitz. A. N-d.

Zoccola’nti [tsåkkå-] 1. Soccolanti. Se
Min o rit er.

Zochor, gren af kalmuckerna (se d. o., sp. 689).

Zodiakälljus ("djurkretsljus"; se Djurkret-
sen) benämnes ett svagt ljusskimmer, som man
på eftervintern och våren strax efter solens ned-
gång och på hösten strax före solens uppgång får
se sträcka sig i form af en långsträckt triangel
med basen vid det ställe af horisonten, under hvil-
ket solen befinner sig, snedt uppåt på himmelen,
i en riktning, som vid närmare undersökning be-
finnes sammanfalla med ekliptikan. Orsaken, hvar-
för zodiakalljuset vid vår- och höstdagjämning
lättast iakttages, är den, att vid dessa tillfällen
ekliptikans lutning mot horisonten vid solens upp-
och nedgång är störst. I nordligare trakter, såsom
i Sverige, där solen vid sin dagliga rörelse skär
horisonten under en snedare vinkel och till följd
däraf skymningen är af längre varaktighet, är
zodiakalljuset svårare att se än i ekvatorialtrak-
terna, där på grund af ekvatorns brantare lutning
mot horisonten natten (resp. dagen) inbryter plöts-
ligt och där zodiakalljuset äfven på den mörka
afton- och morgonhimmelen ofta aftecknar sig syn-
nerligen skarpt, stundom med en ljusstyrka, som
öfverstiger Vintergatans. Sammanställas observatio-
nerna från höst och vår, inser man, att zodiakal-
ljuset i själfva verket utgöres af ett sken, som i
form af en spole sträcker sig symmetriskt åt båda
sidor om solen i ekliptikan. Det af tar i ljusstyrka,
ju längre man kommer från solen, men kan dock
i regel skönjas ända till på omkr. 90 graders
afstånd från denna. Spolens midtlinje utefter
ekliptikan synes i allmänhet falla något n. om
denna, men har äfven iakttagits som löpande s.
om ekliptikan. Zodiakalljusets skenbara intensitet
är vid olika tillfällen högst olika, men dessa väx-
lingar antas uteslutande sammanhänga med atmo-
sfärens större eller mindre grad af genomskinlig-
het. Flera observatörer under 1800-talet ha be-
skrifvit zodiakalljuset som bestående af en kärna,
utgörande ett relativt klart, kägelformigt sken,
och kring densamma ett svagare molnaktigt ljus-
hölje. Det visar sig, att zodiakalljuset deltar i
himmelssfärens rotation och att det sålunda icke
är af terrestert ursprung. Zodiakalljusets verkliga
natur är ännu icke utredd. Enligt vissa antagan-
den är den en jorden omgifvande dunstring, enligt

andra en kring solen kretsande ring bestående af
en mängd små, fritt sv af vande partiklar. Det san-
nolikaste torde väl vara, att zodiakalljuset består
af ett solen omgifvande moln af kosmiskt stoft,
med gestalten af en tunn skifva eller en mycket
afplattad sfäroid och sträckande sig något utanför
jordbanan. A. Wrights iakttagelse, att zodiakal-
ljuset är polariseradt i ett plan, som går genom
solen, och A. J. Ångströms måhända mindre till-
förlitliga uppgift, att dess spektrum skulle innehålla
den s. k. norrskenslinjen (man är frestad tro, att
Ångström observerat ett norrsken i st. f. zodiakal-
ljuset å dettas plats), äro föga egnade att utreda
frågan. Andra observatörer ha funnit spektret .
kontinuerligt och likt solspektrum. Fath har
t. o. m. däri kunnat urskilja vissa af de mörka
Fraunhoferska linjerna. Detta stöder teorien om
zodiakalljuset såsom ett moln af små partiklar, som
återkasta solljuset. - Å den zodiakalljuset mot-
satta sidan af himmelen iakttar man stundom ett
dylikt sken, det s. k. motskenet, vanligen
betecknadt med sitt tyska namn, gegenschein, och
i ekvatorialtrakterna lär man stundom kunna se
zodiakalljuset som en sammanhängande brygga
öfverspänna hela himlahvalfvet. Från äldre tider
känner man egendomligt nog intet omnämnande af
zodiakalljuset. De förste, som planmässigt iakttogo
detsamma, voro Dom. Cassini och Fatio vid ob-
servatoriet i Paris i slutet af 1600-talet. Upp-
täckten af motskenet 1730 genom Pézénas bekräf-
tades af A. v. Humboldt under dennes vistelse i
Sy d-Amerika 1803. F. ö. ha Brorsen, Jones och
framför alla Heis under 1800-talet egnat under-
sökningar åt detta fenomen. Enligt en teori af
Seeliger är det Zodiakalljusets stoftmassa, som
genom sin attraktion ger upphof till vissa störin-
gar i planeten Merkurius’ rörelse, hvilka man på
sista tiden velat förklara som konsekvenser af den
Einsteinska relativitetsteorien. K. B. (B-d.)

Zodiaken (lat. zodifacus, grek. zodiako’s, näml.
kyklos, krets, af zödion, litet djur). Se Djur-
kretsen.

Zoé, östromersk kejsarinna, dotter till den 1028
aflidne kejsaren Konstantin VIII och vid faderns
död 48 år, men glad och giftaslysten samt om-
tyckt af folket i Konstantinopel. Hon hade inga
bröder, och af hennes äldre systrar var den ena
nunna och den andra, den kloka och begåfvade
Teodora, ville ej gifta sig. På Z:s val berodde
sålunda, om riket skulle få en duglig regent.
Hennes fader hade som sin sista vilja förordnat, att
hon skulle gifta sig med den sextioårige senatorn
Komanos Argyropulos (Argyros), som besteg tronen
som Romanos III. Efter Romanos’ död (1034) lät
hon till kejsare utropa sin älskare, som blef kej-
sare under namn af Mikael IV (se denne), hvars
släkt med den begåfvade rikskanslern Johannes
i spetsen delade mellan sig rikets högsta värdig-
heter. Z. adopterade sin gemåls brorson Mikael
V (se denne), som 1041 belönade den gamla in-
trigmakerskan med att sända henne till ett kloster.
Efter hans död (1042) utropades Z. jämte sin
syster Teodora till Augusta (kejsarinna), men
lyckades störta systern, hvarpå hon för tredje
gången vid 62 års ålder gifte sig med Konstantin
IX, med hvilken hon till namnet regerade till sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:02:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free