- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
817-818

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zmaj ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

817

Zola

818

utkom hans förstlingsarbete, novellsamlingen Con-
tes à Ninon (ny uppl. 1906, "Hon som älskar
mig", 1919), naiva små berättelser, satiriska
sagor, fantasier, fullkomligt artskilda från hans
senare arbeten. Han skref därpå tidningsartik-
lar, särskildt kritiker öfver konst och litteratur i
"Figaro" och "L’événement", hvilka uppmärk-
sammades af fackfolket
och där berömmet åt
Manet, den ännu oför-
stådde målaren, och de
realistiska tendenserna
retade; de samlades i
Mes haines, causeries
littéraires et artistiques
(1866), där den äfven
särskildt utgifna Mön
solon ingick. Z:s första
roman var La confes-
sion de Claude (1865);
1866 trycktes som föl-
jetong Le voeu d’une
morte; två pjäser, La
laide och La Madeleine, blefvo icke uppförda,
En Marseilletidning publicerade 1867 Les my-
stères de Marseille, tidskriften "L’artiste" s. å.
Thérèse Raquin (sv. öfv. 1884; senast 1912; bearb.
till pjäs, uppf. 1873; gafs 1890 och 1894 i Stock-
holm), och 1868 utkom Madeleine Férat, en om-
arbetning till roman af "La Madeleine". Ingen af
dessa slog igenom hos publiken, och Z :s ställning för-
blef ekonomiskt synnerligen vansklig ännu under åren
1869-71, delvis på grund af fransk-tyska kriget;
journalistik af olika slag måste åtskillig tid framåt
hjälpa honom igenom svårigheterna. Med seg ut-
hållighet och envis förtröstan fortsatte Z. emeller-
tid sitt författarskap. 1869 hade han lyckats af-
sluta kontrakt med en förläggare om utgifning af
en serie romaner, som skulle behandla en familjs
historia (den Eougon-Macquartska släkten), till
hvilken man velat se den första grodden i en tidigt
planlagd poetisk trilogi, Genèse, och som naturligt-
vis icke tillkommit utan inflytande från Balzacs
"Comédie humaine" och likartade verk; till Ed-
mond de Goncourt yttrade han, att efter allt de-
taljarbetet inom litteraturen måste de yngre för-
söka att skapa verk af en större skala. Den första
romanen, La jortune des Rougon (börjad 1868;
följetong i "Le siècle" 1870-71, i bokform 1871;
"Uppkomlingarne", 1883; "Rougonernas upp-
komst", 1911), är inledningen till den stora cykeln,
som fick samlingstiteln: "Histoire naturelle et so-
ciale d’une famille sous le second empire" och som
skulle ge en typisk bild af en släkt under epoken
1852-71. De i "La fortune des Rougon" skildrade
personerna och händelserna, som förläggas till en
stad i Provence med det diktade namnet Plassans (i
verkligheten Aix), äro släktens stammoder med sina
män och barn samt de tilldragelser vid tiden för
Napoleon III:s statskupp, hvarigenom en Rougon
lyckas komma sig upp till makt. Den följdes af La
curée (1872; "Brottslig kärlek", 1884), Le ventre
de Paris (1873; "Vackra Lisa", 1884; "Hal-
larna", 1910), La conquéte de Plassans (1874;
"Eröfringen af Plassans", 1900), La faute de
Vabbé Mouret (1875; "Abbe Mourets felsteg",
1902, 1911), Son excellence Eugène Rougon

(1876; "Hans excellens", 1901, 1911), L’as-
sommoir (1877; "Fällan", 1879, senast 1919),
Une page d’amour (1878; "Ett blad ur kär-
lekens bok", 1879, senast 1913), Nana (1880;
sv. öfv. s. å.; "Kurtisanen", 1907; senast 1919),
Pot-Bouille (1882; "Bättre slödder", s. å.),
Au bonheur des dames (1883; "Damernas pa-
radis", s. å., senast 1918), La joie de vivre
(1884; "Lifvets glädje", s. å.), Germinal (1885;
"Vårbrodd", s. å., "Den stora strejken",
1913), L’oeuvre (1886; ’’Konstnärslif", s. å.), La
terre (1887; "Jorden", 1918), Le réve (1888;
"Drömmen", 1902; senast 1912), La bete hu-
maine (1890; "Människans lägre jag", 1917),
Uargent (1891; "Penningen", s å., "Pengar"
1910, 1920), La débäde (1892; "I grus och spill-
ror", s. å., 4:e uppl. 1908) och Le docteur Pascal
(1893; "Doktor Pascal", s. å.), med hvilken cy-
keln afslutades. I Rougon-Macquart-cykeln och de
kritiska och polemiska uppsatser, som Z. skref
under den tidigare delen af sin litterära bana och
som samlades i böckerna Le roman expérimental
(1880), Les romanciers naturalistes (s. å.), Le na-
turalisme au théátre (1881), Nos auteurs dramati-
ques (s. å.), Documents liltéraires, études et por-
traits (s. å.) och Une campagne 1880-1881 (1882),
framträdde han som naturalismens mest program-
mässige teoretiker och hänsynslösaste praktiske full-
följare. Redan i "La confession de Claude" hade
han angripit de romantiske författarna, emedan de
skildrade lifvet med ljugande försköning; den
klassiska litteraturen tycktes honom lika osann.
Han, som själf saknade all vetenskaplig underbygg-
nad, hade med utomordentlig gripenhet läst
"Traité de l’héréditó naturelie" (1847) af en lä-
kare, Prosper Lucas, och andra fysiologiska verk,
särskildt af Claude Bernard (se denne), och ville
lägga hvad han inhämtat och trodde sig kunna
sluta af dem till grund för sin människoskildring.
Stor betydelse för hans doktriner hade äfven Taines
litterära teorier; när denne rosade Balzac för att
jämte Shakspere och Saint-Simon ha frambragt det
största antalet "dokument om människans natur",
skapade Z. häraf uttrycket documents humaines
och uttalade, att det var författarens uppgift att
lämna sådana, fotade på insamling af material ur
verkligheten, sammanställda så, att de belysa nå-
gon väsentlig sida af tillvaron eller någon bety-
delsefull idé. Z:s formel löd: ett konstverk är ett
hörn af skapelsen, sedt genom ett temperament.
Som anherrar för denna naturalism räknade han
Diderot, Stendhal, Balzac och Flaubert. Af sam-
tidas arbeten framhöll han särskildt bröderna Gon-
courts "Germinie Lacerteux" (1865). Z:s arbeten
framträdde alltså med vetenskapliga anspråk. "Den
experimentella romanen" var för honom likställd med
t. ex. fysiologens eller kemistens på långvariga,
tålmodiga, systematiska experiment stödda eller
bevisade uppfattningar och teorier. De ytligt och
fantastiskt tillegnade vetenskapliga arbetena lade
Z. till grund för skildringen af "la vie passionnelle
et intellectuelle de rhomme" på så sätt, att han
på sina diktade figurer tillämpade "den fysiologi-
ska metoden", med hvilken han trodde sig kunna
lösa alla psykologiska gåtor. Men då han gick den
motsatta vägen mot vetenskapen, som han missför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free