Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Zoologi
844
S. Loven, M. Särs m. fl. ha under 1800-talct lämnat
viktiga moriologiska bidrag på skilda områden.
Vidare förtjäna här framhållas de nya uppslag,
som väfnadsläran genom Schwanns cellteori erhål-
lit. Samtidigt utbildades det zoologiska systemet
på de af Cuvier uppförda fundamenten. Medan
man redan tidigare skilt urdjuren från stråldjuren
och uppfört dem som en särskild typ samt lika-
ledes särskilt maskarna som själfständig typ, på-
visade Leuckart (1848), att ej heller strål-
djuren kunde anses som en enhetlig typ, utan
måste upplösas i två: kavitetsdjur och tagghudin-
gar. Äfven blötdjurens typ har genom nyare
undersökningar ådagalagts innesluta åtminstone tre
skilda grundformer. Men de genom dessa och
andra biologers arbeten vunna rika frukter: det
djupare och allsidigare inträngandet i djurens
organisation, embryologiens upptäckter, den full-
ständigare kännedomen om de utdöda djurfor-
merna kombinerad med kännedomen om de nu
lefvande formernas utbredning o. s. v., voro ej
längre förenliga med typläran i dess ursprung-
liga form. Fastmera gåfvo dessa hopade kun-
skaper allt rikligare stöd åt descendensteorien,
redan anad af forntidens tänkare och vetenskap-
ligt grundlagd af Lamarck (se vidare D e s c e n-
densteori).
Körande de nyare strömningar, som mer eller
mindre direkt framkallats af descendensteorien,
och rörande dessas representanter må här följande
framhållas. Mäktigt stimulerande och omgestal-
tande verkade descendensteorien på jämförande
anatomi och embryologi. Kännetecknande för
dessa vetenskapsgrenars betydelse under de första
årtiondena efter descendensprincipens genombrott
äro H u x l e y, Haeckel och Gegenbaur.
(För närmare uppgifter om dessas och flertalets
här nedan nämnda forskares verksamhet hänvisas
till de i detta arbete gifna biografierna.) Den
sistnämnde utgaf kort före sin död en klassisk
sammanfattning af sitt forskningsområde, "Ver-
gleichende anatomie der wirbeltiere etc." (2 dir,
1898-1901). De ryggradslösa djurens anatomi har
senare erhållit en enhetlig bearbetning genom A.
Lang ("Handbuch der vergleichenden anatomie
der wirbellosen tiere", 1912). Till v. K ö 11 i-
k e r s förtjänstfulla embryologiska arbeten slöto sig
värdefulla nyare, såsom A. Oppels stora samlings-
verk "Lehrbuch der vergleichenden mikroskopischen
anatomie der wirbeltiere" (1896, ej afslutadt) och
K. Schneiders mindre, men mera strängt
jämförande "Lehrbuch der vergleichenden histo-
logie der tiere" (1902). Bland de förste, som
grundlade embryologien på den moderna descen-
densteorien och ådagalade, huru individens hela ut-
vecklingsprocess blir begriplig endast genom descen-
densprincipen, äro E. Haeckel, Francis
B a l f o u r och Alexander Kovalevsky.
Balfour utgaf 1880-81 den första stora hand-
boken i jämförande embryologi omfattande hela
djurriket; nyare sammanfattande redogörelser rö-
rande ryggradsdjurens fosterutveckling ha 0.
Hertwig (1901-06), rörande de ryggradslösa
djurens E. Korschelt och Heider (1893-
1910) utgett. Principiellt betydelsefulla bidrag till
större eller mindre djurgruppers embryologi ha läm-
nats af bl. a. van Benedon, W. Hubrecht,
N. Klein en borg, E. Metjnikov, C. S.
M i n o t och Schaudinn. I delvis ny bearbet-
ning utkommer alltjämt det stora, af Bronn grund-
lagda samlingsverket "Klassen und ordnungen des
tierreichs", som ger utförliga, af specialister för-
fattade beskrifningar af djurrikets skilda grupper,
väsentligen sedda från morf ologisk synpunkt. -
Förr och ända till 1880-talet hämtade paleon-
tologien sitt material, som funnit genialiska tol-
kare i män sådana som K. Owen, Gaudry, Vol-
demar Kovalevsky, Riitimeyer och von Zittel,
företrädesvis från europeiska fyndorter. Under
de sista årtiondena ha dock de upptäckter, som
gjorts i de fossilförande aflagringarna i norra och
senast älven i södra Amerika, genom sin hittills
oanade rikedom trädt i förgrunden. Af de ame-
rikanske forskarna, som särskildt på den morfolo-
giska paleontologiens område lämnat lysande be-
arbetningar af det amerikanska materialet, må här
framhållas bland de äldre Leidy, Cope och Marsh
och bland nu lefvande Walcott, W. B. Scott,
Osborn och Matthew (se om denne Suppl.). - Äfven
zoogeografien har först genom descendensteorien
fått ett djupare vetenskapligt innehåll (se D j u r-
geografi och W a 11 a c e). Af stor betydelse
för denna grens utbildning ha ock de ymnigare
paleontologiska källorna varit. - På 1880-talet
uppblomstrade ett zoologiskt forskningsområde, som
samlar kring sig allt flera forskares intresse, näm-
ligen biomekaniken 1. experimentalzoologien. Den
ställer som sin uppgift att uppdaga orsakerna till
den organiska f orm gestaltningen. Den söker så-
lunda förklara fosterutveckling, regeneration, ut-
bildning af sekundära könskaraktärer m. m. Där-
igenom ansluter biomekaniken sig till fysiolo-
gien, liksom den också lämnat ärftlighetsforskaren
synnerligen värdefulla medel i händerna att när-
mare intränga i arffaktorernas natur. Medan den
komparativa forskningen (morfologien) ej kan af-
göra, hvarför och på hvad sätt förändringen, ut-
vecklingen i organismen försiggått, så har bio-
mekaniken med sin experimentella metod ställt sig
just sistnämnda uppgift före. "För lösning af många
biologiska problem, t. ex. rekonstruktionen af den
historiska utvecklingen, torde dock den experi-
mentella metoden icke eller endast i inskränkt
grad kunna komma till användning. Äfven vid
experimentella studier torde det många gånger
vara nödvändigt att hålla i minnet, att organis-
merna äro produkter af en historisk utveckling"
(J. Runnströrn). En annan af zoologiens arter,
hvilken likaledes är ett barn af 1800-talets sista
årtionden, är den jämförande fysiologien
(se of van), hvars område dock kan vara svårt att
af gränsa mot biomekaniken. Bland de många fram-
stående forskarna på zoologiens två sistnämnda
gebit äro att nämna W. Roux, biomekanikens
grundläggare, C u T t Herbst, J. Loeb, T h.
Morgan och M. V e r w o r n; den sistnämnde
har i "Allgemeine physiologie" (1895) riktat upp-
märksamheten på de encelliga djuren som föremål
för fysiologisk forskning. Bemärkta företrädare
för dessa forskningsgrenar i Skandinavien äro
A. Krogh, H. W a 11 e n g r e n och J. R u n n-
ström. - Äfven en annan gren af fysiologien,
nämligen ekologien (se of van), som vid och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
