Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zubov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zug [tsōch]. 1. Kanton i Schweiz, näst de båda
halfkantonerna Basel-stadt och Appenzell-Innerrhoden
den minsta kantonen, ligger i hjärtat af
landet, omgifven af Zürich i ö., Schwyz i s.,
Luzern i v. och Aargau i n. och har en areal af
240,70 kvkm. (Se kartan till Schweiz.) Kantonen
är i s. ö. uppfylld af Alpernas utlöpare; de högsta
topparna äro här Rossberg (1,583 m.), Kaiserstock
(1,417 m.) och Morgarten (1,236 m.). Nordvästra
delen utgör däremot en bördig, kuperad högslätt.
Utom Zugsjön (se d. o.) eger kantonen den ö.
därom belägna 7 kvkm. stora och 80 m. djupa
Egerisjön, som af rinner till Zugsjön genom Lorze,
Z:s enda betydande vattendrag, om man bortser
från Reuss, som på en sträcka bildar gräns i v.,
och Sihl (till Zürichsjön), som rinner på nordöstra
gränsen. Klimatet är i n. v. mildt; kastanjen och
flera sydfrukter (t. o. m. fikon) kunna mogna i det
fria. Mot s. ö. blir det strängare; där finns på
bergssluttningarna kantonens egentliga skogsbestånd.
Af arealen räknas (1919) 200,61 kvkm. som
produktiv mark (83,6 proc.), däraf 53,04 kvkm. skog.
Af den oproduktiva marken (23,2 proc.) upptas
större delen af sjöar. Hufvudnäringen är
boskapsskötsel; 1919 räknade kantonen 13,969 nötkreatur,
748 hästar, 2,961 svin, 699 får och 400 getter.
Af spannmål odlas förnämligast hafre; äfven
potatis- och grönsaksodlingen är ganska ansenlig.
Industrien omfattar tillverkning af bomulls- och
sidenvaror, metallsaker, papper och kondenserad
mjölk. Antalet fabriker 1918 var 61 med 3,640
arb. Befolkningen uppgick 1910 till 28,156 pers.
och uppskattades 1918 till 31,198 pers., till
öfvervägande delen tysktalande (26,398 pers.) och
katoliker (25,534 pers.). De viktigaste orterna äro
jämte hufvudstaden Zug byarna Ober- och
Unter-Egeri, Baar, Cham och Menzingen. Författningen
(af 31 jan. 1894) är representativ-demokratisk med
fakultativt referendum och initiativ samt med
proportionellt valsätt. Lagstiftande myndighet är
kantonsrådet (kantonsrat), som består af 73 på 4
år valda medlemmar; verkställande makten tillhör
det af 7 medlemmar sammansatta regeringsrådet
(regierungsrat), hvars president bär titeln
landammann. I kyrkligt afseende hör kantonen till
biskopsdömet Basel och har ännu 6 kloster med
öfver 300 ordensmedlemmar. Högre
undervisningsanstalter äro i staden Z. kantonskolan (gymnasium
och teknisk skola), ett katolskt lärarseminarium
och handelsinstitutet Minerva; härtill kommer ett
lärarinneseminarium i Menzingen. – Landets
egentliga historia börjar i senare medeltiden, då det
1173 från grefvarna af Lenzburg öfvergick till
Kyburgarna, 1264 kom till Habsburg-Österrike och
1352 besattes af Edsförbundet och upptogs i detta.
Z. deltog 1524 med skogskantonerna i
bekämpandet af reformationen och stred i religionskrigen
1531, 1653 och 1712 på katolikernas sida. 1798
lades det till kant. Waldstätten, men blef åter
själfständigt genom mediationsakten 1803. 1845
slöt det sig till Sonderbund, besattes därför 1847
med Edsförbundets trupper och måste 1848 anta en
representationsförfattning. Vid folkomröstningen om
förbundsförfattningen 1848 och dess revision 1872
och 1874 hörde Z. till motståndarna. Det
konservativ-ultramontana partiet hade länge öfvervikt
i kantonen; först 1894 kunde en ny, mera liberal
författning införas. – 2. Hufvudstad i nämnda
kanton, vackert belägen vid nordöstra ändan af
Zugsjön, 20 km. n. ö. om Luzern. 8,096 inv.
(1910), däraf omkr. 1,200 protestanter, de öfrige
katoliker. De båda klostren, många kyrkor och
kapell, väldiga vårdtorn och ståtliga gamla
borgarhus ge staden en ålderdomlig prägel. Märkligare
byggnader äro kapucin- och S:t Osvaldskyrkan,
kantonshospitalet, lärarseminariet, det sengotiska
rådhuset med historiskt museum, tyghuset med
vapentroféer samt den i renässansstil uppförda
regeringsbyggnaden. Bomullsindustrien är ansenlig;
dessutom tillverkas metallvaror och emaljerade kärl,
tvål, ljus och cigarrer. Enär stranden, på hvilken
staden är belägen, undermineras af sjön, har Z.
flera gånger varit utsatt för jordskred, sålunda
1435 och 1594, svårast dock 5 juli 1887, då ett
område af öfver 8,000 kvm. skred ut i sjön,
hvarvid flera människolif gingo förlorade.
1–2. A. N-d.
Zugewandte orte [tsō-], ty. ("förbundna orter").
Se Schweiz, sp. 1282 (där genom tryckfel står
orten).
Zugna Torta, bergsparti (öfver 1,200 m. högt)
i Tyrolen, 5 km. s. om Rovereto. Genast vid
tidpunkten för Italiens deltagande i Världskriget
(maj 1915) besattes Z. utan strid af italienarna,
men återeröfrades i maj 1916 af österrikarna, som
behöllo detsamma, tills hela fronten i nov. 1918
utrymdes (se Världskriget, sp. 213).
H. J-dt.
Zugsjön [tsōch-], ty. Zuger-see, sjö på norra sidan
af Alperna i Schweiz, vid norra foten af Rigi, delad
mellan kantonerna Schwyz, Zug och Luzern, ligger
417 m. ö. h., har en areal af 38,24 kvkm. samt
är 13,5 km. lång, 4,5 km. bred och 198 m. djup.
Genom udden Kienen på västra sidan delas den
i två bäcken, af hvilka det södra, mellan Rigi
och Rossberg, har ett fjordliknande utseende med
branta, klippiga stränder, medan det norra ligger
inbäddadt i slättlandsomgifning. Vid norra ändan
upptar Z. den från Egerisjön kommande Lorze,
genom hvilken den afrinner till Reuss. Skogar
samt vingårdar och fruktträdgårdar smycka sjöns
stränder. Forellfiske bedrifs i sjön, som sedan
1852 trafikeras af ångbåtar.
A. N-d.
Zugspitze [tsōch-] l. Weisskugel, högsta
punkten i bajerska Alperna och därmed också i
Tyska riket, på gränsen mot Tyrolen, s. v. om
Partenkirchen. Z., som har en absolut höjd af
2,968 m., reser sig omkr. 2,000 m. öfver den vid
norra foten belägna Eibsees yta. Meteorologiskt
observatorium (se Meteorologiska
stationer, fig. 3).
A. N-d.
Zuhair, annan form för Zuhéor (se d. o.).
Zuhéir, arabisk författare. Se Mueallakät.
Zuhälter [tso-], ty., "alfons" (se d. o.), hallick.
Zuidafrikaansche taalbond [söjdafrikänso tä’l-
bånt]. Se Boer folk et, sp. 875.
Zuid-Bräbant [söjd-]. Se Brabant, sp. 1395.
Zuiderzee [söjdərsē], "Sydhafvet", vik af
Nordsjön, på nederländska kusten (se kartan till art.
Nederländerna), omgifven af prov.
Nord-Holland, Utrecht, Gelderland, Overijssel och
Friesland, och i n. v. begränsad af öarna Texel,
Vlieland, Terschelling och Ameland, mellan hvilka
kanalerna Marsdiep, Eierlandsche gat, Vliestroom
och Amelander gat förmedla förbindelsen med
Nordsjön. Genom det omkr. 15 km. breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
