Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zuni ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 7 H
ii
Zuni Zurbaran
Zuni [thonji], indianstam. So Pueblo-indi-
anerna och illustration till art. Amerika.,
sp. 815.
Zufiiga [tk/njiga]. Se Åvila y Zuniga,
Ercilla y Zuniga och Kequesens.
Zufiiga [tho’njiga], Francés de, spansk
skriftställare, som lefde i förra hälften af 1600-
talet, är mest känd genom Cronica burlesca, hvil-
ken ansågs som mönster för korrekt kastiljanskt
språk. Se Rivadeneiras "Biblioteca de autores
espanoles", bd 36. Ad. H-n.
Zuntz [tso’nts], N a t h a n, tysk fysiolog, f. 1847
i Bonn, d. 1920 i Berlin, blef 1868 med. doktor,
1871 docent i Bonn, 1874 e. o. professor där samt
1881 professor i fysiologi vid Landwirtschaftliche
hochschule i Berlin. Hans vetenskapliga verksam-
het hänförde sig i främsta rummet till näringsläran,
och inom densamma utgaf han många betydande
arbeten, såsom Untersuchungen iiber den stoffwech-
sel des pferdes bei ruhe und arbeit (tills, med
Lehmann och Hagemann, 1889-98), Physiologie
des marsches (tills, med Schumburg; 1898). Vi-
dare utförde han viktiga undersökningar öfver
inverkan af lågt lufttryck på människan (Höhen-
klima und bergwanderungen, 1906, tills, med
Loewy, Caspari och Muller) samt sträckte sin
forskning också till andra områden af fysiologien
och nådde äfven inom dessa värdefulla resultat.
I förening med Loewy redigerade han "Lehrbuch
der physiologie des menschen" (1909; 3:e uppl.
1920) samt bearbetade i Hermanns "Handbuch
der physiologie" Blutgase und respiratorischer
gaswechsel. B. T-dt.
Zunz [tsonts], Leopold, en af den nyare
tidens förnämsta judiska lärde, f. 1794 i Detmold,
d. 1886 i Berlin, studerade filologi och natur-
vetenskap i Berlin och Göttingen samt blef 1820
rabbin vid Nya israelitiska synagogan i Berlin,
1824 medredaktör i "Spenersche zeitung" och
1839 direktör för ett rabbinseminarium i Berlin,
som upphörde 1850. Talangfull och framsynt po-
litisk skriftställare med afgjordt demokratisk rikt-
ning, blef Z. flera gånger 1849-61 uppställd som
riksdagsmannakandidat för det frisinnade partiet
i Berlin. De sista tiotalen af sitt lif egnade han
uteslutande åt vetenskapligt arbete. Hans för-
nämsta skrifter äro: Die gottesdienstlichen vorträge
der juden (1832; ny uppl. 1892), ett epokgörande
arbete öfver stora och viktiga delar af den äldsta
judiska litteraturhistorien, hvilka dittills icke varit
bearbetade, Die synagogale poesie des mittelalters
(1855), Die ritus des synagogalen gottesdienstes
(1859), Literatur g eschichte der synagogalen poesie
(1865; med "Nachtrag" 1867), Die namen der
juden, eine geschichtliche untersuchung (1836)
samt en stor mängd tidskriftsartiklar. Hans poli-
tiska och sociala föredrag äro utgifna i "Gesam-
melte schriften von Z., herausgegeben vom curato-
rium der Zunz-stiftung" (3 bd, 1875-76). H. A.*
2upancic [jupa;ntjitj], O ton. Se S l o v e n-
ska litteraturen, sp. 1475.
Zur, stad. Se T yr os.
Zurawna (Z u r a w n o), kommun i östra Gali-
zien, området Zydacsow, vid Dnjestr, 32 km. ö.
om Stryj. Med 10,000 man innesluten i sitt läger
vid Z. af storvesireu med 80,000 turkar, slöt
konung Johan Sobieski af Polen 16 okt. 1676 en
fred, enligt hvilken turkarna erhöllo en tredjedel
af Ukraina, Tjigirin jämte zaporogernas "setja"
och större delen af Podolien med Kamenets, men
afstodo från tributen af Polen. Under Världskriget
stormades ett af ryssarna anlagdt brohufvud vid
Z. af centralmakternas trupper under von Lin-
singen 6 juni 1915, hvarefter delar af hans armé
öfvergingo Dnjestr och stormade höjderna på nord-
östra stranden. Redan den 10 måste Linsingen
emellertid draga sig tillbaka, men efter 3 dagars
slag i trakten af floden återtogs brohufvudet den
12, hvarefter strider utkämpades n. ö. om Z. den
26 i s. m. A. N-d. L. WisonM.
Zurbaran [thorbara’n], Francisco de,
spansk målare, f. 1598 i Fuente de Cantos, d.
1662 eller 1663 i Madrid, var bondson, målade
vid 17 års ålder en Conception i sin födelseort,
fick sedan sin konstnärliga uppfostran i Sevilla hos
Juan de las Roélas, var också verksam i Madrid,
där han 1633 var Filip IV :s hofmålare och dit
han fullständigt öfverflyttade 1650. Han kom
aldrig utom Spaniens gränser och har i nyare tid
blifvit kallad den mest spanske af alla spanska
målare. Den för spanjorerna egendomliga förenin-
gen af hänsynslösaste realism i det kroppsliga med
den mest svärmiska idealism i den inre åskådnin-
gen framträder knappast hos någon annan mästare
så slående och öfverraskande som hos honom. Det
är munk-askesen och den fanatiska fromheten han
framställer. Han var vän med munkarna i Sevilla
och har mångfaldiga gånger framställt dem som
enstaka figurer eller i historiska kompositioner,
men alltid fyllda af glödande, extatisk tro, på
samma gång deras yttre människa är återgifven
med strängaste studium efter naturen. I tekniskt
hänseende är Z. en mästare i perspektiv likasom
i fördelning af ljus och skugga. Hans färg är
enkel, kraftig och i sin verkan sammanhållen, och
hans föredrag blir med tiden allt käckare i stora
plan af ljus och skugga. Hans äldsta arbete efter
hans ankomst till Sevilla är ett stort altarverk
(1624) i stadens katedral, som framställer madon-
nan i "Concepcion" och nedanför henne Petrus
som påfve, jämte sido- och predellabilder ur apo-
stelns lif. Därnäst utförde han för Tomaskyrkan
i Sevilla sitt kanske förnämsta arbete Tomas’ från
Aquino apoteos (nu i stadens museum): högst upp
den himmelska härligheten i gloria; där nedanför
på ett moln helgon med bok och penna samt den
Helige andes dufva sväfvande vid sitt hufvud, på
bägge sidor väldiga bilder af kyrkofäderna, nedan-
för grundläggarna af det dominikankollegium, för
hvars kyrka taflan var bestämd, Karl V med ärke-
biskopen och munkarna, och längst bort en blick
ut öfver staden. Därefter komma några verk från
1629, sju scener ur den helige Pedro Nolascos lif,
dramatiskt lifliga kompositioner (i Madrids mu-
seum och i Sevillas katedral), enstaka figurer af
munkar, prelater och helgon (i akademien i
Madrid), fyra scener ur Bonaventuras lif (i Louvre,
Berlin och Dresden). En annan cykel består af
bilder från Cartuja de las Cue.vas, ett kartusian-
kloster, och framställa bilder ur de dit hörande
munkarnas historia (i Sevillas museum). En serie
af bilder från högaltaret i Jeres’ kartusiankyrka
finnes i Cádiz’ museum samt 13 taflor ur S. Hiero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
