Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zuni ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Zwingli
886
Zwingli. Efter målning af H.
Holbeiii d. y. (Uffizigalleriet,
Florens).
Zwingli [tsvirn-], Huldrcich (Ulrik), Schweiz’
reformator, f. l jan. 1484 i den högt belägna
byn Wildhaus (namnet Zwingli af Twing, trång
alpgård) i landområdet Toggenburg, som lydde
under abboten af S:t
Gallen, var son till
amtmannen H. Z., den
3:e bland 8 söner.
Hans uppfostran om-
besörjdes af en farbro-
der ; han fick genomgå
latinskolan i Basel och
kom senast 1497 till
en humanistisk skola i
Bern. Hans ovanliga
musikaliska begåfning
gjorde, att dominika-
nerna sökte få in ho-
nom i sitt kloster.
Men farbrodern och fa-
dern skickade bort ho-
nom ända till Wiens
universitet, där han in-
skrefs 1498, men snart relegerades. Enligt ett
nytt fynd har han då möjligen ett par år
studerat vid Paris’ universitet. I hvarje fall
har han lärt den realistiska tomistiska skolasti-
ken, en viktig faktor för Z:s kommande religiösa och
teol. utveckling. Han behof de ej pröfva nominalisten
Luthers sönderslitenhet i motsatsen mellan Guds-
uppenbarelsen och förnuftet; för Z. blef det från
ungdomen en gifven sak, att den religiösa åskåd-
ningen skulle stå i harmoni med vetenskapen och
förnuftet och med dess medel utformas. - 1500
inskrefs Z. åter vid Wiens universitet, som då
redan var ett af de få humanistiska, och 1502-06
blef han under studiet i Basel fullbildad humanist.
En vän för lifvet vann han där i elsassaren Leo
Judæ. 1506 blef han magister artium och vände
sig med Judæ till ingående teol. studium. S. å.
blef han ock präst och kyrkoherde i den folkrika
församlingen Glarus. Under 10 år förvaltade han
detta ämbete som en god katolsk präst. Från
påfven mottog han en pension till lönens höjande.
Denna tids största betydelse för Z:s utveckling låg
dock däri, att han blef patriotisk politiker.
Schweiz’ enhet och storhet i förbund med påfven
var hans ideal. Som fältpräst följde han sina
Glarusbor i två fälttåg mot Frankrike i norra Ita-
lien. Han fick därunder upplefva nederlaget vid
Marignano 1515, som krossade de storschweiziska
förhoppningarna. Denna katastrof ingrep djupt i
Z:s åskådning. Hans ögon öppnades för det folk-
fördärfvande i schweizarnas vana att utbjuda sig
som legosoldater ("Reisclaufen"), och kampen där-
emot blef sedan flera år hans centrala uppgift,
öfver hufvud fann han krigstågen föga öfverens-
stämma med Kristi efterföljelses ideal. I den
sinnesstämningen mötte Z. 1516 Erasmus. Det
betydde något nytt för Z. Han fördes mera direkt
in i religiösa problem; Erasmus’ kristliga moral-
lära fyllde hans själ. Så följde han Erasmus ända
till att radikalt förneka det berättigade i någon
form af krig. Z. bildade ock bland sina huma-
nistvänner ett pacifistiskt förbund, hvarifrån rent
antimilitaristiska skrifter spredos. Hans pacifism
kostade honom hans plats i Glarus, som trots hans
sträfvan slöt sig till förbundet med Frankrike.
Som påfvetrogen präst fann han vid slutet af 1516
en reträttplats vid vallfartsorten Maria Einsiedeln,
där han blef "leutpriester" (landtkyrkoherde).
Där mognade under två års stilla lugn Z:s reli-
giös-moraliska erasmianism; han studerade främst
Erasmus’ grekiska nya testamentet, kyrkofäderna
och Lefèvres kommentarer. Med kyrkomyndighe-
terna stod han på god fot, äfven när han som-
maren 1518 bekämpade aflatskrämaren Sanson.
Som sina lärare var han katolsk reformist. Det
låg ej heller något utanför den dåtida katolska
andan i den antipapalism, som krigen i Italien
och inblicken i påfvedömets världsliga politik
börjat framkalla och som redan 1516 fått ett
uttryck i en djurfabel "Labyrinten". Som god
katolik gjorde Z. 1517 den sedvanliga vallfär-
den till de undergörande relikerna i Aachen.
Af den själens ångestfulla brottning för frälsning,
som samtidigt afspeglades i Luthers 95 teser,
fanns hos Z. intet.
Z:s rykte som predikant blef så stort, att han
1518 kallades som leutpriester vid Ziirichs hufvud-
kyrka. Men man ville ha reda på sanningen i
ett rykte, att han en gång brutit sitt celibatlöfte.
Z. medgaf öppet, på humanistiskt skämtande vis
och utan något uttryck af ånger, att ryktet talat
sanning. Hans predikan i Zurich var ock i början
den vanliga humanistiska, under utläggning af
nya testamentet i följd. Men under loppet af
våren 1519 började en ny anda och ett nytt ton-
fall göra sig märkbara hos Z. Han hade fått
tag i några af Luthers i Basel tryckta skrifter;
och efter disputationen i Leipzig förekommer
Luthers namn oftare i Z:s mun än t. o. m. den
beundrade Erasmus’. Med studiet af Luther kom
något fullkomligt nytt in i Z:s lif: Paulus’ för-
kunnelse af evangeliet om människans synd och
Guds nåd. Bibeln blef ej längre en moralbok,
utan en religiös kraft. Det gällde ej längre snill-
rik humanistisk satir, utan personlig omvändelse
och frigörande handling. Reformernas Z. blef
reformatorn Z. Omgestaltningen fullbordades ge-
nom personlig upplefvelse under en svår pestsjuk-
dom sensommaren 1519. Som reformator är så-
lunda Z. direkt Luthers lärjunge, fast han seder-
mera, när Luther 1521 förklarats i akt och bann,
förnekade hvarje inflytande från Luther. Detta
berodde nog närmast af politiska hänsyn. Z. hade
vid reformationens början ej någon kurfurst Fred-
rik, som höll honom ryggen fri; han ville då
trygga reformverket i Zurich genom att ej få det
indraget i domen öfver Luther. "Här är intet
lutheri, blott evangelium". Äfven medverkade Z:s
starka själfkänsla och medvetande om sin origina-
litet äfven emot Luther. Det nya, som han fått
från denne, omsmälte han efter sin personlighets
egenart. Religionens väsen blef för honom ett
lugnt sökande efter klarhet och sanning, för Luther
en kamp om själens frälsning; hos Z. är religionen
insikt och vilja, hos Luther upplefvelse. Utgångs~
punkten för Luther är det samvetspinade jag, för
Z. den solbelysta Guds värld. Z. är ock mer än
Luther renässansmänniskan, bakom hvilken en god
portion thomistisk teologi gömmer sig kvar, liksom
nominalismen ej helt släpper Luther. Däruti bott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
