Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zwingli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
891
Zygantrum-Zulich
892
kar och bak vingarna röda med grön ytterkant.
Deras larver lefva på klöfverarter och andra ängs-
växter. Släktet Procris är likaledes allmänt före-
trädt genom allmänna metallvingesvär-
maren (Procris stalices L.), som till färgen är
metallgrön. Den lefver som larv på rumexarter
eller på Globularia vulgaris och är ej ovanlig på
betesmarker och ängar. N. A. K.
Zygantrum, zooL Se Ormarna, sp. 916,
med fig. 2.
Ziigel [tsy-]. 1. Heinrich Johann Z.,
tysk målare, f. 1850 i Württemberg, studerade i
Stuttgart och Wien, blef efter flerårig vistelse i
Paris lärare vid konstskolan i Karlsruhe 1894
och professor vid konstakademien i München
1895. Han blef en förträfflig djurmålare. Hans
taflor utmärkas för god karakteristik af djuren
samt frisk luftbehandling och kraftig koloristisk
hållning. Z. är representerad i Nya pinakoteket
i München, Nationalgalleriet i Berlin (Fårhjord i
hagen 1895, Gosse med ko 1896, Kor på solbelyst
slätt 1897) och i andra tyska museer. Monografi
af G. Biermann 1910. - 2. Willy Z., den
föregåendes son, skulptör, f. 1876 i München,
studerade djurmåleri för sin fader vid akademien
i sin födelsestad, gjorde sig sedan ett namn som
djurskulptör och var på detta område autodidakt.
Berlins nationalgalleri eger af hans arbeten Pelika-
nen gör toalett, Hvilande pelikan, Kondor, Giraff
m. fl. i brons. 1-2. G-g N.
Zygi’a (af stammen i grek. zéufgnymi, jag för-
enar), tillnamn på Hera (se denna) såsom äkten-
skapsförbindelsernas gudinna. Namnet motsvarar
sålunda den italiska Junos binamn J u g a (af stam-
men i lat. jungo, jag förenar). J- C.
Zygnema, bot. SeConjugatæ.
Zygnematäceæ, Zygnemäceæ, bot. Se
Conjugatæ.
Zygoda^tyli (af grek. zygofn, parvis, och
dafktylos, tå), zool. Se Partåiga fåglar.
Zygofyllacéer, bot. Se Zygophyllaceæ.
ZygomoYf (af grek. zygo’n, parvis, och morfe, ge-
stalt), Monosymmetrisk, Dorsiventral
(se d. o.), bot., säges om en blomma, som endast
genom ett plan kan delas i två lika halfvor. Sam-
manfaller delningsplanet med medianplanet, så är
blomman medianzygomorf (1. media n-
symmetrisk, se d. o.); är delningsplanet vin-
kelrätt mot medianplanet (i transversalplanet), blir
blomman transversalzygomorf (t. ex. hos
Corydalis]; ligger slutligen delningsplanet mellan
median- och transversalplanet, blir blomman s ne dt
zygomorf (t. ex. hos hästkastanjen). Jfr A k-
tinomorf. G. L-m.
Zygomyceter, bot. Se Z y g o m y c e t e s.
Zygomycetes, Zygomyceter, bot., af del-
ning af Phycomycetes. Myceliet är rikt förgrenadt.
Den vegetativa förökningen sker medelst i sporan-
gier bildade, med membran försedda, orörliga spo-
rer eller genom konidier. Befruktningen är konju-
gation (se d. o. 2). Till de saprofytiska zygomy-
ceterna höra vanliga mögelsvampar, såsom Mucor
(se M u c o r i n e æ) och Rhizopus, till de parasiti-
ska Empusa Muscæ (se d. o.). G. L-m.
Zygope’talum, bot. Se O r c h i d a c e æ, sp. 807.
Zygophyllaceæ, Zygofyllacéer, bot., växt-
familj af serien Geraniales. Hithörande växter äro
mest buskar eller halfbuskar med vanligen motsatta,
parbladiga blad med stipler, förekommande i var-
mare länder; många äro xerofyter. Blommorna äro
tvåkönade, aktinomorfa, med diskus eller gynofor.
De 10-8 ståndarna ha ofta ett bihang, bestående
af sammanväxta stipler. Frukten är oftast kapsel
eller klyffrukt. Af hithörande släkten märkas Gua-
jacum (se d. o.), Peganum (se d. o.), Nitraria,
hvars arter användas till framställning af soda, och
Balanites med ätliga frukter och oljerika frön. Fa-
miljen indelas i 7 underfamiljer, af hvilka de vikti-
gaste äro Zygophylloideo med motsatta blad och
kapsel eller klyffrukt, Peganoideo med strödda blad
och kapsel eller bär, Nitrarioideæ och Balanitoideo,
båda med stenfrukt. G. L-m.
Zygophylloideæ, bot. Se Zygophyllaceæ.
Zygo’ptera, zool. Se O don ät a, sp. 497.
Zygosphèn. Se Ormarna, sp. 916, med fig. 2.
Zygospör, Zygöt, bot. Se Konjugation
2, Mucorineæ och Spor.
Zygöt, bot. Se Zygospör.
Zykursjön. Se T a m a n.
Zulich, Gustaf, friherre, krigare och diplo-
mat, f. 18 april 1666 i Livland, d. 16 juni 1743
i Pommern, gaf sig tidigt i svensk krigstjänst,
stred i sachsisk tjänst mot turkar och fransmän
samt återvände sedermera till den svenska tjänsten
och utnämndes 1702 till öfverstelöjtnant vid Ny-
lands infanteriregemente. Han följde sedan Kehn-
skölds armé och tjänstgjorde från 1703 som gene-
ralkvartermästare vid densamma, men af gick 6
sept. s. å. jämte öfverste v. Krassow som sändebud
till storpolska konfederationen. Han användes f.
ö. ofta till kontributioners indrifvande, adlades
1705, deltog i slaget vid Fraustadt 1706 och fick
efter detsamma befälet öfver där tillfångatagna
schweizare och franska dragoner, som då gingo i
svensk tjänst. 1707 blef han öfverste för Tavaste-
hus läns infanteriregemente, men fortfor att föra
befälet öfver dragonerna och användes nu under
Josef Potocki samt följde med denne till furst
Kákóczi, i hvars oafhängighetskamp med kejsaren
hans dragoner till konung Karls stora misshag del-
togo. 1710 ankom han till Bender, hvarifrån han
i jan. 1711 affärdades till cirkassiske sultanen
Mehemed Geray. Han medföljde sedan de zaporogi-
ska trupperna, som förenade sig med tatarerna
m. fl. i Kakova. Kort därefter återvände han emel-
lertid till Bender, befordrades till generalmajor
och beordrades stöta till kanen af Krim samt deltog
sedan med denne i striderna vid Pruth 1711 och
sökte förgäfves afstyra turkarnas fredsslut med
ryssarna. Z. återvände därpå än en gång till Ben-
der, där konung Karl som ett erkännande af hans
goda vilja vid Pruth gaf honom friherrediplom. Z.
deltog sedan i kalabaliken 1713, sårades strax i
början och blef fången, men snart frigifven. Han
fick då under Axel Sparre befälet öfver de i Ben-
der kvarlämnade svenskarna och förde under deras
hemmarsch från Turkiet (1714-15) befälet öfver en
af de fem "indelningar", hvari de tågade. Efter
ankomsten till Pommern deltog han i striderna på
Rügen och i Stralsunds försvar och blef åter sårad
och fången. Utväxlad, begaf han sig till armén i
Skåne och var sedan med om de norska fälttågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
