Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zürich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från pålbyggnaderna. På platån, som höjer sig
öfver Limmats högra strand, ligger Polyteknikum,
en storartad byggnadskomplex, uppförd 1861–64
efter G. Sempers ritningar. Slutligen må nämnas
rådhuset, uppfördt 1694–98 i tysk renässans, samt
Neue tonhalle (i Die kleine stadt), öppnad 1895,
med en rymlig konsertsal. I västra delen af den
gamla staden, nära Sihl, ligger botaniska
trädgården med "Die Katz", en bastion tillhörande den
gamla fästningen, från hvilken man har en vacker
utsikt öfver staden.
Z. är Edsförbundets främsta industristad.
Sidenindustrien har framför allt gamla anor; den
blomstrade här redan på 1100- och 1200-talen, råkade på
1400-talet i förfall, men återupplifvades, sedan
protestantiska landsförvista från Locarno (1555)
och senare franska hugenotter (på 1680-talet)
inflyttat. Den nuv. exporten af sidenvaror går mest
till Förenta staterna och England. Äfven
bomullsindustrien är ansenlig, liksom maskinfabrikationen.
Dessutom tillverkas papper, pianon, gjutgods m. m.
Äfven turisttrafiken är en viktig inkomstkälla. –
Z. är det andliga lifvets egentliga brännpunkt i
tyska Schweiz. Främst bland
undervisningsanstalterna stå universitetet (från 1832) och tekniska
högskolan, polyteknikum (från 1855), båda
underhållna af Edsförbundet och försedda med utmärkta
lärarkrafter. Det förra, hvilket inrymmes i en
flygel af polyteknikum och kan betraktas som en
fortsättning af den gamla, 1832 upphäfda
katedralskolan vid Grossmünster, hade 1920 163 lärare och
1,825 studenter. Utom de vanliga 4 fakulteterna
(af hvilka den filos. är delad i 2 afdelningar) har
universitetet veterinär-medicinsk fakultet och
tandläkarinstitut. Polyteknikum, sedan 1911 kalladt
Eidgenössische technische hochschule, hade 1920
281 lärare och 2,267 inskrifna studenter
("åhörare" icke inberäknade). Det är uppdeladt i 11
afdelningar (arkitekt-, ingenjör-, maskiningenjör-,
kemisk, farmaceutisk, skogshushållnings- och
landtbruksskola, afdelning för facklärare i matematik
och fysik, för facklärare i naturvetenskaper,
militärskola och allmän afdelning). Med universitetet
eger det gemensamt ett astronomiskt observatorium.
I Z. finnas det 1914 upprättade centralbiblioteket
(omkr. 630,000 tryckta verk, 10,000 handskrifter,
100,000 blad och omkr. 30,000 mynt och medaljer),
kantonens statsarkiv (inrättadt 1837), stadsarkiv,
Schweizerisches landesmuseum (från 1890-talet) och
Zürichska konstföreningens tafvelgalleri (med omkr.
1,000 n:r) och bibliotek samt schweiziska
meteorologiska centralanstalten (inr. 1864, statsinstitution
sedan 1881). Bland vetenskapliga
sammanslutningar märkas Antikvariska sällskapet (stiftadt af
Keller, pålbyggnadernas upptäckare),
Naturforskarsällskapet (st. 1746) och Geografisk-etnografiska
sällskapet (st. 1888, omorganiseradt 1899). Alla
utge regelbundna årspublikationer.
Historia. Pålbyggnaderna såväl i Z.-sjön som i
de angränsande Greiffen- och Pfäffikersjöarna visa,
att dessa nejder redan under förhistorisk tid voro
bebyggda. De keltiske helvetierna hade ett
stamtillhåll på Lindenhof (i Die kleine stadt), där
romarna, som kallade trakten Tigurinus pagus,
sedan anlade en tullstation, Turicum, för gods till och
från Italien. I början af 3:e årh. infördes
kristendomen. Platsen kom därefter i alemannernas och
532 i frankernas ego. Först på 800-talet framstår
Z. som en tysk stad, som uppstod genom föreningen
af den kungliga borgen på Lindenhof med
konungens arrendatorer rundt omkring, Grossmünster,
Fraumünster med dess nunnekloster samt det
samhälle af fria män, som uppstått på Zürichberg.
Sedan genom fördraget i Verdun (843) landet
förenats med Tyska riket, tillsatte konungen en
reichsvogt, hvars värdighet 1063–1172 tillhörde
grefvarna af Lenzburg, 1172–1218 hertigarna af
Zähringen. Det blef därefter en kejserlig fri
riksstad samt uppblomstrade genom den från Italien
införda sidenindustrien. Abbedissan af
Fraumünster, som 1234 fick riksfurstinnas titel, egde länge
vidsträckta privilegier och utnämnde urspr.
medlemmarna af stadens råd. I okt. 1291 förenade sig
Z. med Uri och Schwyz och deltog i det allmänna
upproret mot habsburgarna, men öfvergick sedan
på dessas sida och kämpade vid Morgarten (1315)
mot de edsförbundne. 1351 ingick staden i
Edsförbundet, men förbehöll sig frihet att ingå fördrag
och förbund med främmande makter oberoende af
förbundet. Under medeltidens sista århundraden
utsträckte Z. dels genom eröfring, dels genom köp
(Kyburg 1452, Winterthur 1467) sitt område långt
utom stadsmurarna. Detta begär efter
landvinningar invecklade staden i krig med Schwyz om det
Toggenburgska arfvet (1436–50), hvarunder
Schwyz tvang den till några afträdelser och när
Z. sökte österrikisk hjälp, med Edsförbundets
bistånd slog züricharna 22 juli 1443 utanför stadens
murar. I fördraget 30 juni 1450 återfick Z. sitt
under kriget förlorade område, men afstod från
Toggenburg. Under den följande tiden deltog Z.
med Edsförbundet i kriget mot Burgund, i hvilket
dess ledare, Hans Waldmann (borgmästare
1483–89), afgjorde segern vid Murten (1476), samt i
kriget i Italien (1512–15). Dittills hade
stadsstyrelsen utöfvats af ett fåtal medlemmar, men
genom nämnde Waldmann ökades rådets antal till
omkr. 200 medlemmar, hvarigenom
handtverksgillena, hvilka staden hade att tacka för sin rikedom,
fingo öfvervägande inflytande. Waldmann
genomförde ock flera andra reformer och behärskade i
själfva verket Edsförbundet. Det var företrädesvis
genom honom och genom den betydande insats, som
Z. gjorde i reformationsverket, som Z. kom att
framstå som en ledare i förbundet. Men stadens försök
att öka sina ekonomiska och politiska privilegier på
bekostnad af kringliggande områden ledde till ett
uppror af landtbefolkningen; Waldmann blef 1489
afrättad, och den nya regeringen måste bekräfta
landtbefolkningens rättigheter. 1519 begynte
Zwingli i Z. sin reformatoriska verksamhet, och
det andliga lifvet i staden kom i rask blomstring.
Efter det olyckliga slaget vid Kappel 1531 måste
regeringen emellertid förpliktiga sig att icke utan
landtbefolkningens medgifvande föra krig. De
rättigheter, som denna efter hand tillkämpat sig,
råkade dock småningom i glömska, och under loppet
af de följande två årh. blef den demokratiska
regeringsformen omsider förvandlad till aristokratisk.
1656 och 1712 förde Z. och Bern religionskrig mot
de katolska kantonerna. Den franska revolutionen
hälsades med glädje af landsbygden, men de
frihetsrörelser, som där röjde sig på 1790-talet,
undertrycktes med våld, och först 1798, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
