Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 921-922 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrka från medeltiden. Tidpunkten för dess
grundläggning är icke med säkerhet känd, dock tyckes
man f. n. vara enig om, att grunden lagts under
förra hälften af 1200-talet. I bulla af 1229
befallde påfven Gregorius IX på biskop Tomas’ begäran,

Fig. 1. Åbo domkyrka.

att det dåv. biskopssätet skulle förflyttas från
Räntämäki till en lämpligare plats. I ett indulgensbref
af 1259 omtalas den till Jungfru Marias ära
uppförda kyrkan såsom redan varande i bruk, och 1291
förrättades där biskopsval. Den då valde biskopen,
Magnus I (1291–1308), tycktes med kraft ha
arbetat på templets fullbordande, och 1300 invigdes
det till Finlands domkyrka, Jungfru Maria och
Henrik den helige (se d. o.) till ära. Den senares
reliker, enligt traditionen förvarade i ett
silfverskrin, öfverfördes dit från martyrens graf i Nousis,
och dagen (18 juni) firades sedan årligen med
stora högtidligheter. Då mycket folk tillströmmade
från landsorten, gaf detta anledning till stadens
sommarmarknad.

Kyrkan var urspr. byggd som treskeppig
hallkyrka i öfvergångsstilens former med enkla
detaljer. Skeppen åtskildes från hvarandra genom fem
par fyrkantiga tegelpelare, och kyrkans höjd inuti
var icke mer än hälften af den nuvarande. Redan
1318 hemsökte ryssarna Åbo, härjade staden och
uppbrände kyrkan samt plundrade den på dess
klenoder. Kyrkan stod så en tid öde och förfallen.
Denna hallkyrka utvecklades sedan småningom
under århundradenas lopp, troligen bl. a. efter
nordtyska mönster, tack vare allmän offervillighet.
Den höjdes och förvandlades till en basilika med
sträfbågar öfver sidoskeppen. Den del af
midtskeppets öfvermur, som då uppfördes, kvarstår
ännu. Fönstren hade spetsbågig form och voro
omramade med enkla rätvinkliga profiler. Man har
icke skäl att antaga, att kyrkan till en början varit
försedd med absid. Frågan, huruvida tornet upp-
förts samtidigt med kyrkan eller senare, har gett
anledning till olika tolkningar. Vissa fakta kunna
tala för, att detsamma tillkommit senare (se
"Arkitekten", jubileumsnummer för 1917). 1466 omtalas
det i sammanhang med en större ombyggnad såsom
redan färdigt. En omfattande tillbyggnad anses ha
egt rum omkr. 1370. Högkorets utvidgning och
kyrkans förlängning påbörjades enl. Rhyzelius
under biskop Johannes II (1367–70) och
fullbordades af biskop Johannes III Vestfal (1370–84).
Kyrkan erhöll en totallängd af omkr. 60 m.
(tornet oberäknadt). Högkoret, urspr. anlagdt med

Fig. 2. Högkoret i Åbo domkyrka.

hallformig genomskärning, erhöll ett korslut med
fem sidor af en i längdriktningen af kyrkan
utsträckt åttahörning. Sidoskeppen fortlöpte omkring
koret, och långhusets afslutning åt ö. bildades af
sju sidor i en någorlunda liksidig tolfhörning. De
flesta af sträfpelarna stodo innanför sidoskeppens
yttre omfattningsmur och voro nedtill förbundna med
halfcirkelformiga bågar, hvilka uppburo en
omgång, hvars golf låg ung. 4,6 m. högre än kyrkans
golf. På bröstvärns höjd öfver omgången vidtogo
de höga vackra korfönstren, af hvilka två stycken
i vår tid ännu oförändrade kvarstå. Tänker man
sig de små kor aflägsnade, hvilka senare blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>