Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo Morgonblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattning, men först senare under medeltiden
uppkommo dess flyglar, troligen också de under olika
tider och sålunda, att de mot manteln först
uppförda byggnaderna af trä småningom ersatts med
sådana af sten. En närmare utredning af denna
utveckling kan dock ej här komma i fråga.
När slottet grundlades, är ej urkundligt kändt.
Då hvarken byggnadsdetaljerna eller de lösa
fynden hänvisa till en äldre tid än senare hälften af
1200-talet, kan slottets första uppkomst knappast
föras längre tillbaka än till nämnda
århundrades senare hälft. Det var också först mot slutet
af 1200-talet, som Finland första gången erhöll
en representant för den världsliga regeringsmakten,
och dessförinnan synes det ej ha funnits något
behof af ett säte för denne. Att Åbo samhälle långt
tidigare skyddats mot sjösidan af försvarsverk, står
dock utom allt tvifvel, men hvar de lågo och af
hvad slag de voro, därom ha inga upplysningar
bevarats. Med slottets uppkomst kan deras
uppförande dock ej med fog förbindas. Att de första
byggnadsperioderna i slottet sammangå med de
förste hertigarnas af Finland, Carolus Gustavi
(1280–81), Bengt Birgerssons (1284–91) och
Valdemar Magnussons (1302–17) tider, är högst
sannolikt.
"Åbo hus" omnämnes första gången 1308 i den
traktat om rikets delning, som då uppgjordes
mellan konung Birger och hans bröder. Sedan denna
tid och ända till 1600-talet ansågs Åbo slott som
nyckeln till Finland och utgjorde ett stridsäpple
mellan partierna i riket. Det belägrades första
gången 1364–65 af Albrekt af Mecklenburg och
försvarades af Narve Ingevaldsson, som först efter nio
månaders belägring uppgaf fästet. I slutet af
Albrekts regering öfverlämnades det åt Jäppe Djäkn
(se Jäppe Abrahamsson), som 1395 afstod
det åt Knut Bosson, hvilken 1398 underkastade sig
drottning Margareta. Under unionstiden voro flera
betydande män slottshöfdingar, t. ex. Hans
Kröpelin, Karl Knutsson Bonde, Erik Axelsson Tott
och Sten Sture d. ä. Den sistnämnde belägrade
slottet sommaren 1502. Under Gustaf Vasas
befrielsekrig belägrades det första gången nov.
1521–maj 1522, då den danska besättningen fick hjälp
och belägringen måste afbrytas, och andra gången
i aug. 1523, då det uppgafs af danskarna. Hertig
Johans hofhållning på Åbo slott efterföljdes af
slottets belägring och kapitulation 12 aug. 1563
samt hertigens och hans gemåls fångenskap.
Sedermera satt Erik XIV juli 1570–aug. 1571
fången på slottet. Under Sigismunds regering
bevarades slottet, så länge Klas Fleming lefde, stadigt
för konungens räkning. Efter marskens död
belägrades det af hertig Karl 9–30 sept. 1597. Då
hertigen andra gången anlände till Finland, sände
han Joakim Schéel att taga slottet, som efter några
veckors belägring uppgafs i början af sept. 1599.
Från denna tid spelade det icke vidare någon roll
i krigshistorien, utan användes uteslutande för
administrativa ändamål. Då Gustaf II Adolf 1614
besökte Åbo och bodde på slottet, utbröt 20 april
en vådeld, hvilken begynte i konungssalen och
ödelade i synnerhet "Gamla slottet", som sedermera
fått alltmer förfalla och senare användts till
kronomagasin. "Nya slottet" rönte däremot större
omvårdnad. Där hade Åbo hofrätt sina första
sessioner, och där residerade generalguvernören Per
Brahe d. y., som lät reparera och försköna
detsamma. Till 1698 var det säte för landshöfdingen
och länsstyrelsen. Efter eldsvådorna 1703 och 1711
samt den ryska ockupationen restaurerades det icke.
Det tjänade till länsfängelse till 1890, hvarefter
rummen upplåtits till lokal för stadens museum.
– Litt.: E. Lencqvist, "Historisk afhandling
om Åbo slott" (i "Bidrag till kännedomen af
vårt land" V, 1890), A. Lindmans uppsats "Åbo
slott" (i "Åbo underrättelser", 1865–66), A.
H. Snellman, "Turunlinnan rakennushistorian
aineksia" (Material till Åbo slotts
byggnadshistoria), i "Analecta archeologica fennica I" (1891),
J. Ahrenberg, "Ur Åbo slotts byggnadshistoria"
(1901), J. V. Ruuth, "Åbo stads historia under
medeltiden och 1500-talet" (1909–16), J. Rinne,
"Suomen keskiaihaiset mäkilinnat" I (De medeltida
höjdborgarna i Finland) I (1914).
J. Re.
Åbo stads historiska museum inrättades, på
iniliativ af med. doktor, sedermera medicinalrådet
L. V. F äger lund (f. 1852), af stadsfullmäk-
tige, som till sakens genomförande tillsatte en kom-
mitté, som 15 sept. 1881 konstituerade sig som
museets styrelse med F. von Rettig (se d. o.) som
ordf. och G. Cygnæus (se d. o.) som sekreterare.
Dessa två hade de praktiska bestyren om hand.
Museet grundlades till stor del genom gåfvor, men
äfven, sedan staden beviljat ett mindre anslag för
ändamålet, genom inköp. Det erhöll af regeringen
lokal i Åbo slott och öppnades i två rum l jan.
1885. Enligt den första tryckta katalogen (1891)
omfattade museet 1,840 n:r (utom böcker och
mynt). Det disponerade då 20 rum. 1896 tillsattes
en af staden aflönad intendent, magister Walter
von Konow, som sedan dess förestått museet och
under hvars utmärkta ledning detsamma, trots
ringa tillgångar, utvecklats icke blott till landets,
utan till Nordens i vissa afseenden förnämsta hi-
storiska museum, icke så mycket genom samlingar-
nas rikedom som genom den insiktsfulla och konst-
närliga uppställning dessa fått. Härtill har den
utomordentliga lokal Åbo slott erbjuder väsentligt
bidragit. Museet innehar nu hela den nyare delen
af slottet samt något af den äldre. Det består
(1922) af 65 rum, utom slottskyrkan med sakri-
stian (inrättade till ett kyrkligt museum) och en
stor vagnshall i gamla slottet. De katalogiserade
föremålens antal (utom mynt- och medaljsaml.) är
11,200, hvartill komma som skilda af delningar den
indragna värnpliktiga arméns och finska hushåll-
ningssällskapets samlingar samt ett brandkårsmu-
seum. Det karakteristiska för museet äro de tids-
trogna 23 rumsinteriörerna från 1600- till 1860-
talet. Särskildt må nämnas en rokokosal, rummen
i gustaviansk stil samt från början af 1800-talet,
bl. a. en matsal i hvitt, äfvensom Åbo äldsta rit-
skola i sitt ursprungliga skick. Anmärkningsvärda
äro också museets samlingar af textilier, särskildt
allmogeryor och pärlbroderier, tennsaker och åk-
don. Däremot äro de arkeologiska och etnografiska
samlingarna mindre betydande. I samband med
museet står ett i slottsträdgården befintligt mindre
friluftsmuseum (öppnadt 1906), som dock, på grund
af olämplig placering, saknar utvecklingsmöjlig-
heter. - Museets utgifter, utom löner, utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
