Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åhussandsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åkerbrodd, bot. Se Anthoxanthum.
Åkerbruk. Se Landtbruk och Åker.
Åkerbrukande myror, zool. Se Myrmicinæ,
sp. 100.
Åkerbrukets jämviktslära. Se Åkerbruksstatik.
Åkerbruksbotanik. Se Landtbruksbotanik.
Åkerbrukskemi. Se Landtbrukskemi.
Åkerbrukskolonier. 1. Jordbruksanläggningar,
som upprättas af staten, enskilda personer eller
välgörenhetssällskap och som ha till uppgift att till
uppfostran mottaga vanvårdad eller vanartig
ungdom, vänja skyddslingarna vid jordbruksarbete och
på det sättet göra dem till nyttiga medborgare (se
Förbättringsanstalter samt Hall,
Mettray och Val d’Yèvre). I Sverige äro
i allmänhet de s. k. skyddshemmen anordnade som
åkerbrukskolonier. Men äfven de allmänna
uppfostringsanstalterna, där brottslig ungdom enligt
domstols förordnande intas i st. f. att undergå
straff (lag 27 juni 1902 och 7 maj 1917), äro
anlagda enligt samma principer. Det har gällt att
under sunda och enkla förhållanden skänka fostran
och vård åt sådana, som funnits etiskt försummade.
Det friska landtlifvet har visat sig för ändamålet
gynnsammare än uppfostran i en stad med dess
lockelser. Arbetet vid åkerbrukskolonierna
inskränker sig dock icke till jordbruksgöromål,
ladugårdsskötsel o. d. I allmänhet meddelas
undervisning äfven i olika yrken alltefter skyddslingarnas
fallenhet. Vid skol- och religionsvård lägges stor
vikt. Efter afslutad uppfostran beredes i regel åt
den unge arbetsanställning, hvarjämte han under
de första åren har att påräkna stöd och tillsyn
från kolonien. Äfven för äldre personer finnas
numera liknande kolonier upprättade, för såväl
strafffångar som tvångsarbetare, i Sverige för de förre
vid Singeshult, för de senare vid Svartsjö djurgård.
Urspr. tänktes åkerbrukskolonierna utomlands som
arbetshem för fattiga och afsigkomna i allmänhet.
De första försöken med upprättande af dylika
kolonier gjorde i smått frih. von Voght i Flottbeck
vid Hamburg och hertig de La Rochefoucauld i
Liancourt i Frankrike. I stort kom planen till ut-
förande först i Nederländerna genom general van
der Bosch. Under hans ledning och prins Fredriks
beskydd bildades Maatschappij van weeldadigheed
("välgörenhetsföreningen"), som redan 1818 räknade
21,187 medlemmar. Ett större jordområde köptes
ö. om Steenwijk i prov. Drenthe, och 1818
ditflyttades 50 fattiga familjer, för hvilka byggts lika
många boningshus jämte magasin, skolhus m. m.
Hufvudstammen skulle bestå af fattigt, men
hederligt, arbetsfört och arbetsvilligt folk; därjämte
ämnade man där mottaga hittebarn till uppfostran
och yrkestiggare till tvångsarbete. Först anlades
de fria kolonierna Frederiksoord, Willemsoord och
Wilhelminaoord, därefter barnkolonien
Veenhuizen och landtbruksskolan Wateren. Tvångskolonier
funnos vid Veenzen och Ommerschans (Overijssel).
Till en början var frekvensen i kolonierna rätt liflig
(1842 upptogos 3,308 pers.), men aftog småningom
till följd af föreningens dåliga finansiella ställning.
Man behöll blott tre kolonier: Frederiksoord,
Willemsoord och Wilhelminaoord och upptog i dem
endast koloniarbetare, "fribönder" och pensionärer.
Utom Nederländerna liar saken funnit efterföljd i
Belgien (Wortel, Mexplus, Rezkevoorsel),
Frankrike, England o. s. v. De flesta dylika anläggningar
gingo dock efter några år under och måste
fullständigt omgestaltas. I Sverige kan en del
fattiggårdar betraktas som åkerbrukskolonier, likaså
alkoholistanstalter, landthem för frigifna fångar
m. fl. (Åby landthem i Fundbo socken). – 2. Se
Koloni, sp. 583.
1. V. A-t.
Åkerbruksmeteorologi. Se Meteorologi,
sp. 269.
Åkerbruksstatik (se Statik),
Åkerbrukets jämviktslära, framställer grunderna
för en beräkning af åkerjordens förlust af
växtnäring, som borttages genom skördarna, och dess
vinst genom tillförsel af gödslande ämnen. Syftet
med dylika beräkningar är att utröna, om det
brukningssätt, som används, tryggar jordens
bibehållande vid oförändrad växtkraft eller om denna
ökas eller minskas. Då statikens grunder utgöras
af kännedomen om jordens afkastning och den
minskning af jordens växtkraft, som denna medför,
samt å andra sidan dennas ökning genom
gödslingen, syntes åkerbrukskemiens utveckling, som
möjliggjorde att bestämma jordens, grödornas och
gödselmedlens halt af växtnäring, böra ge de statiska
beräkningarna och lärorna ökad säkerhet och
praktiskt värde, och åkerbruksstatiska studier, som
börjat under 1700-talets senare del, fingo därför stark
anslutning omkr. midten af 1800-talet i samband
med åkerbrukskemiens dåv. blomstring.
Emellertid har senare tiders forskning visat, att de
grundläggande faktorerna för de statiska beräkningarna
äro mycket osäkra. Grödornas och kreatursgödselns
såväl som jordens halt af växtnäring växlar i
oberäknelig grad, växtnäring, som tillföres jorden,
bindes i mer eller mindre svårtillgänglig form och
går förlorad genom uttvättning med
nederbördsvattnet, och bakteriologiska processer i jorden
kunna dels tillföra, dels beröfva jorden
kväfveföreningar. Då på grund häraf vanskligheten att
genom statiska beräkningar fastställa ökning eller
minskning i jordens bördighet blifvit uppenbar, ha
intresset för åkerbruksstatiken och tilltron till
värdet af dess resultat numera starkt aftagit.
H. J. Dft.
Åkerby, socken i Uppsala län, Bälinge härad.
1,453 har. 278 inv. (1920). Å. bildar med Jumkil
ett pastorat i Uppsala stift, Ulleråkers kontrakt.
Åkerbär, Yikon, bot., namn på Rubus arc-
ticus L. (se fig.)’ Denna hör till de mera örtartade
inom släktet; stjälken är vanligen 15 till stundom
30 cm. hög, upprätt, utan borst, men glest små-
hårig. Jordrefvor saknas alltid. Bladen äro ofta
rödbruna, trefingrade och försedda med stora,
oftast omvändt äggrunda stipler. Stjälkarna upp-
bära vanligast blott l, mera sällan 2-3 blommor,
hvilka äro rätt stora, med en tvärlinje af 2-3
cm., mörkt eller ljust rosenröda, sällan hvita, och
särdeles vackra. Frukten är vid mognaden brun-
röd och har en särdeles angenäm syrlig och
aromatisk smak och lukt, hvarför den högt vär-
deras till insyltning. Den har förr varit officinell
under namnet bacco norlandico och använd till
en angenäm feberdryck samt mot skörbjugg. Åker-
bär tillhör de kallare trakterna af Gamla världen
och finns i Sverige från Torne lappmark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
