Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96?
Åkerman
968
och promoverades 1803 till filos. magister i Upp-
sala samt egnade sig sedan åt medicinen. Som upp-
bördsläkare vid flottan deltog han i 1808-09 års
krig och blef 1810 med. doktor i Uppsala på af h.
De typho nervoso in closse suecana per autumnum
anno 1808 observato. 1812 kir. magister, förord-
nades han s. å. till anatomie prosektor och adjunkt
i teoretisk medicin i Stockholm samt 1814 därjämte
till fattigläkare där. 1816 åtog han sig elektri-
citetsbehandling af fattiga sjuka. Efter en längre
utrikes studieresa förordnades han 1822 till inten-
dent vid Djurgårdsbrunn (på k. Djurgården vid
Stockholm), där han äfven träffade anstalter för
gymnastik och elektrisk behandling. 1824 tog han
afsked från prosektorstjänsten och erhöll s. å. pro-
fessors titel. Vid Djurgårdsbrunn inrättade han
1827 på aktier ett ortopediskt institut, som 1828
fick namnet Josefinska ortoped. institutet, men
1833-37 förde ett tynande lif. 1837 öppnade han
ånyo ett ortopediskt institut å Lilla Ersta på Söder-
malm i Stockholm (han biträddes där någon tid af
sin broder med. doktor Johan Erik Å.) och erhöll
för detsamma ett anslag af rikets ständer. 1847
öfverlät han institutet åt H. Sätherberg och und-
fick 1848 en pension af ständerna. Å. författade
bl. a. Sundketskateches (1835), Josephinska ortho-
pediska institutet i förening med en allmän helso-
vårdsinrättning (1839) samt läroböcker i franska
och tyska språken.
Åkerman, svensk släkt, hvars äldste kände stam-
fader är borgmästaren i Viborg Erik Å. (f. 1653,
d. 1739). En hans sonsons son, Fredrik Ä.
(se Å. 3), adlades 1843 med bibehållande af
namnet, men slöt själf sin adliga ätt (1877).
1. Joakim Å., tekniker, ämbetsman, f. 28
jan. 1798 i Kells-Nöbbelöfs socken, Skåne, sonsons
sonson till Erik Ä., d. 3 april 1876 i Stock-
holm, blef student i
Lund 1813, filos. ma-
gister (primus) 1820,
docent i fysik 1823
samt adjunkt i fysik
och custos machinarum
1825. 1827 utnämndes
han till adjunkt i kemi
och innan årets slut
till professor i kemisk
teknologi vid Teknolo-
giska institutet i Stock-
holm, hvarifrån han
1839 förflyttades till
Bergsskolan i Falun,
till hvars förste lärare
och föreståndare han föregående år blifvit ut-
nämnd. 1845 återkallades han till Stockholm för
att reorganisera Teknologiska institutet, hvilket han
förestod till hösten 1848, då han återvände till
Falun, sedan hans förslag att med Teknologiska
institutet sammanslå Bergsskolan för den gången
strandat på Brukssocietetens motstånd. 1853 ut-
nämndes Å. till öfverdirektör för Mynt- och kon-
trollverken. Han var led. af Vet. akad. (1835)
och Landtbruksakad. (1846; 1863 hedersled.) och
en af Sv. trädgårdsföreningens stiftare (1832) och
sedan 1858 dess ordf. Å. var led. af styrelsen för
Teknologiska institutet (sedan 1857) och i kom-
mittén för utredning af frågan om förändring af
rikets myntväsen (1869). Han författade bl. a.
Förelåsningar i kemisk technologi (2 dir, 1832),
utgaf "Tidskrift för svenska bergshandteringen"
(1843-45) och var 1846-52 redaktör af "Jern-
kontorets annaler", för hvilka han skref åtskil-
liga afh.
2. Anders Rikard Å., den föregåendes son,
metallurg, ämbetsman, f. 10 april 1837 i Stock-
holm, d. där 23 febr. 1922, blef student i Upp-
sala 1855, aflade där
bergsexamen 1860, in-
skrefs s. å. som auskul-
tant i Kommerskolle-
giets afdelning lör
bergsärenden, genom-
gick 1861-62 Falu
bergsskola, antogs 1863
som elev och förord-
nades 1864 till sti-
pendiat på Järnkonto-
rets metallurgiska stat
och blef 1868 redaktör
af "Jernkontorets anna-
ler", ett uppdrag, som
han skötte till 1891.
1869 utnämndes han till adjunkt i metallurgi och
hyttkonst vid Bergsskolan samt blef 1877 lektor (med
järnets metallurgi som specialitet) och 1883 pro-
fessor i förstnämnda ämnen vid Tekniska hög-
skolan samt föreståndare för dess bergskoleafdel-
ning. 1890 utsågs han till led. af högskolans sty-
relse. För studier af järnhandteringen gjorde han
1866-67 och 1868 resor i utlandet. Han var
led. af kommittéerna för Sveriges deltagande i
utställningarna i Köpenhamn (1872), Wien (1873),
Philadelphia (1876) och Paris (1878) och vid dessa
kommissarie för de metallurgiska afdelningarna
(dock ej i Philadelphia) och juryman. A :s sträfvan
som lärare gick framför allt ut på hyttkonstens
höjande från konst till vetenskap, hvarför han ock
planlade samt ledde en mängd undersökningar,
hvilkas resultat dels i hans eget, dels i hans med-
arbetares namn meddelades i en mängd uppsatser
i "Jernkontorets annaler". (Flertalet af hans afh.
är öfv. till eng., ty., fr. och ry.)
1891-1905 var Ä. generaldirektör och chef för
Kommerskollegium samt därunder led. af kommit-
tén för utställningen i Stockholm 1897 (vice ordf.
för dess central jury) och ordf. i kommittéerna i
världsutställningarna i Chicago (1893), Paris (1900)
och S:t Louis (1904). Han tillhörde äfven den
s. k. mellanrikslagskommittén (1895-97; ordf. på
en af afdelningarna) och yrkesfarekommittén (1896
-97; ordf.). Många enskilda företag tillgodo-
gjorde sig hans eminenta förmåga. Så var han
bl. a. led. af styrelserna för Stora Kopparbergs
bergslag (1874-76), Stora Kopparbergs bergs-
lags a.-b. (1891, v. ordf. 1911, dess ordf. 1915
-17), Lifförsäkringsanstalten "Oden" (1889, v.
ordf. 1895 och ordf. 1904), Stockholm-Vä-
sterås-Bergslagens nya järnvägs-a.-b. (vice ordf.
1897, ordf. 1899-1917), Skandinaviska kredit-
a.-b. (1901-21). Han deltog äfven i det politiska
lif vet som led. af Första kammaren för Värmlands
län 1892-1910 och var flera år medlem af och
1907 ordf. i särskildt utskott. Utmärkelser i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
