- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
979-980

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkeshof ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

979

Åkra-Ål

980

Under K. M:ts befallningshafvande lyder lands-
fogden, som är allmän åklagare i alla de fall, där
icke åtalsrätten på grund af gällande stadganden
uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet
eller särskild åklagare blifvit af vederbörande
myndighet för visst mål förordnad. Vissa brott (af
svårare eller i öfrigt mera kräfvande natur) till-
kommer det landsfogden att företrädesvis beifra.
Landsfogdens tjänstgöringsområde i hans egenskap
af allmän åklagare är landsbygden i länet och
därinom belägen stad, där magistrat ej finnes (om
landsfogdarna se k. instr. 14 dec. 1917). Förutom
landsfogden märkas som allmänna åklagare inom
de olika länen landsfiskalerna (se k. instr. 14
dec. 1917). Landsfiskal är allmän åklagare inom
sitt tjänstgöringsdistrikt; närmare bestämmas hans
uppgifter (särskildt hans förhållande till landsfog-
den) i § 13 af nyssnämnda instr. Allmän åklagare
i stad är stadsfiskal, som tillsättes af justitiekans-
lersämbetet samt står under tillsyn och inseende
af detta ämbete (se f. ö. ang. stadsfiskalerna k.
instr. 24 maj 1918). - Bland speciella åklagare
märkas i främsta rummet justitieombudsmannen
och militieombudsmannen (se instr. för dem 14 maj
1915). E. K.

Åkra (A a k r a), härad på västra sidan af
Karmöen s. v. om Haugesund, Kogaland fylke (före
1919 Stavanger amt), Norge. 32,35 kvkm. med
3,213 inv. (1920). Jordbruk och fiske (i synnerhet
sill, makrill och lax). Inom häradet ligger det
betydliga fiskeläget Å k r a h a v n. K. G. G.

Åk-Tor. Se Tor.

Åkvisslanforsen, forssträcka i Fjällsjöälfven vid
dennas förening med Ångermanälfven. Inklusive
of van- och nedanförliggande forsar, som planerats
utbyggda gemensamt med Å. utgör fallhöjden 41
m., hvaraf på den egentliga Å. komma omkr. 30
m. och på närmast of vanför denna liggande fall-
sträcka, benämnd Valforsen, omkr. 5,2 m.
9-mån. effekten i hela forssträckan (41 m.) uppgår
vid oreglerad vattenföring till omkr. 13,000 turbin-
hästkrafter. Största delen af fallhöjden har genom
köp förvärfvats af staten. C. K.

Ål. 1. Socken i Kopparbergs län, Leksands och
Gagnefs tingslag. 14,785 har. 2,364 inv. (1920),
hvaraf 127 tillhörande Bjursås församling. Ål
utgör ett pastorat i Västerås stift, Leksands kontrakt.
– 2. Gods. Se Grensholm.

Ål (Aal), härad och pastorat i Hallingdal,
Buskerud fylke, Norge. 1,154,27 kvkm., med 3,674
inv. (1920). Jordbruk.
K. G. G.

Ål, veter., en smal strimma längs ryggens midt
af annan färg än den öfriga delen af kroppen;
oftast är den svart eller mörkbrun såsom hos blacka
hästar, men hos vissa nötkreatursraser förekommer
äfven ål af ljusare färg.
E. T. N.

Ål, Anguilla vulgaris, zool., den enda europeiska
arten af sitt släkte (sötvattensålsläktet,
Anguilla), tillhör ålfiskarnas familj af
blåsmunnarnas ordning. Från andra ålfiskar, såsom hafsålen
(se d. o.), skiljer sig vanliga ålen (fig. 1), som
ofta kallas sötvattensål, därigenom, att
underkäken skjuter framom nosen, att ryggfenan börjar
långt bakom de tillbakalagda bröstfenornas spets
och att den i huden har små fjäll. Färgen är på
ryggsidan svartgrå eller svartgrön och på
buksidan gul eller hvit. Honan är större än hannen och
uppges bli ända till 150 cm. lång, under det att
hannen ej uppnår mer än 50 cm. längd. I insjöar i
nordliga Sverige, där ålen synes hafva stark
tillväxt, har man påträffat ålar, som vägt ända till

illustration placeholder
Fig. 1. Sötvattensål.


6,5 kg. I Sverige förekommer ålen öfver hela
landet med undantag af de otillgängligast belägna
fjällsjöarna. Den aftar i antal mot n. och mot de
inre delarna af landet.

Länge trodde man, att i Sverige funnos två slag
af sötvattensålar. Man hade iakttagit, att somliga
voro silfverhvita på undersidan ("blankål") och
vanligen hade smalare hufvud än ålar med gul buk
("gulål"). Blankålen var också större och fetare än
gulålen. Man har dock kunnat uppvisa, att det är
samma ålart – och att den hvita färgen och det
smala hufvudet äro ett utseende, som ålen får
inemot fortplantningstiden. Genom grundliga
undersökningar har danske ålforskaren Joh. Schmidt
uppvisat, att den ända ifrån norra Afrika till
nordliga Norge och Sverige, på Madeira,
Kanarieöarna, Azorerna, Färöarna och Island
förekommande sötvattensålen tillhör en och samma art.

Frågan om ålens fortplantning har länge trotsat
vetenskapsmännens forskningar, och få frågor torde
ha varit föremål för så mycken vidskepelse som
denna. Aristoteles trodde, att ålen alstrades af
gyttjan, och denna tro var länge förhärskande.
På vissa håll ansågo fiskare, att en viss
vattenskalbagge gaf upphof till ålungarna. Katt allmänt
har ålen antagits föda lefvande ungar, en
villfarelse, som berott på, att man i ålen påträffat
spolmaskar, som oriktigt tagits för ålungar. Alla dessa
och andra antaganden synas ha haft sin grund
däri, att man ej påträffat ålar med utvecklad rom
eller mjölke. Emellertid beskref italienaren
Mondini och dansken O. F. Müller på 1770-talet
romsäckarna hos ålen, men det dröjde ungefär 100 år,
innan mjölkesäckarna upptäcktes, hvilket gjordes
1874 af österrikaren Syrski. Härmed voro alltså
ålens fortplantningsorgan kända, liksom det ock
var konstateradt, att ålen är skildkönad, men hvar
och när fortplantningen skedde, var ännu höljdt i
dunkel. Detta var förklarligt nog, då man ej
påträffat någon ål med mogna könsorgan. De senaste
två årtiondenas forskningar, framför allt af
Schmidt, ha kastat nytt ljus öfver detta spörsmål.
Sedan gammalt hade de svenske fiskarna klart för
sig, att ålen på eftersommaren och hösten vandrar
utför floderna och i Östersjön denna tid drar
söderut. Under denna vandring bedrifves också
det hufvudsakliga ålfisket, och ålen är då af god
kvalitet ("vandringsål") och har hvit färg på
undersidan. För att kontrollera denna uppfattning
anställde man upprepade märkningar i stor skala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free