- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
983-984

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkeshof ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högt belägna dammar och insjöar, som sakna
utlopp. Detta kan förklaras endast därigenom, att
ålynglet vandrat upp genom något litet utlopp, som
uppstått t. ex. vid högt vattenstånd. För att un-
derlätta ålynglets uppgång förbi dammbyggnader
brukar man anlägga fiskvägar, s. k. ålyngelledare.

Ålungarna lefva och tillväxa således vid
hafsstränderna (hannarna) och i insjöarna (honorna) tills
inemot fortplantningstiden, då de vandra ut till
lekplatserna, säkerligen belägna s. och s. v. om
Azorerna, där de lägga sin rom och dö och
hvarifrån ålungarna i ständigt återkommande kretslopp
vandra in till Europas kuster och insjöar.

Såsom redan anförts, förekomma ållarverna
endast öfver stora djup med hög temperatur (på
1,000 m. djup minst 7°). Man har därför stor
anledning att antaga, att ålen för sin fortplantning
också kräfver denna höga vattentemperatur. Den
europeiska ålen förekommer icke någonstädes i
Nord- eller Syd-Amerika och ej heller vid dessa
världsdelars kuster, och den saknas vid Afrikas
Atlantkust s. om 20° n. br. Detta beror helt säkert
därpå, att Atlanten s. om denna breddgrad icke
på nämnda djup erbjuder tillräckligt varmt vatten
för ålens fortplantning och därpå, att ållarverna
ifrån lekområdet s. och s. v. om Azorerna på grund
af hafsströmmarnas riktning kunna spridas endast
åt ö. och n. ö.

I st. f. den europeiska sötvattensålen finns en
annan art i Nord-Amerika och Mexico, på
Västindiska öarna och i Guyana (Syd-Amerika), Anguilla
rostrata
, med blott 107 ryggkotor i medeltal, under
det att den europeiska har 115. Den amerikanska
ålen torde att döma af gjorda fynd af dess larver
leka i trakten af Bermudasöarna. Äfven vid Indiska
oceanens kuster finnas särskilda arter af
sötvattensålsläktet, men detta saknas fullständigt vid
amerikanska kusten af Stilla oceanen. Detta beror
säkerligen på, att Stilla oceanen icke har
tillräckligt varmt vatten på 1,000 m. djup.
Temperaturen är där blott 3–5°. I ekonomiskt afseende
är ålen synnerligen värdefull och högt skattad som
födoämne (se Ålfiske).

Om elektriska ålen l. darrålen
(Gymnotus) se Darrålen.
K. A. A.

Ålaboderna, fiskeläge i Skåne, Glumslöfs socken,
midt emellan Landskrona och Rå. Till
förhindrande af dansk landstigning anlades 1717 vid Å.
enligt Stobées förslag en bastionerad front med en
redutt bakom hvardera flygeln. Befästningarna
underhöllos sedan ett par år, men fingo därefter
förfalla.
L. W:son M.

Åland, socken i Uppsala län, Hagunda härad.
3,727 har. 462 inv. (1920). Annex till
Skogs-Tibble, Uppsala stift, Hagunda kontrakt.

Åland ("vattenland"; fi. A’hvenamaa), landskap
med själfstyrelse och garanterad neutralitet inom
republiken Finland. Det består (se den till
art. hörande färglagda kartan) af omkr. 6,500
öar, holmar och skär, af hvilka omkr. 80 äro
bebodda, på gränsen mellan Östersjön och
Bottenhafvet, mellan 60° 40’–59° 30’ n. br. och
19° 07’–21° 20’ ö. lgd fr. Greenw. Det skiljes
från svenska kusten genom Ålands haf och från den
finländska genom Skiftet (förr Vattuskiftet), ett
holmfylldt sund eller rättare en räcka fjärdar
emellan åländska och finländska skärgården.

illustration placeholder
Ålands vapen.


Hufvudön och medelpunkten i denna skärgård, hvilken
bildar liksom en brygga mellan Skandinaviska
halfön och Finland, bär namnet Fasta Åland, till
skillnad från de kringliggande mindre öarna.
ögruppens utsträckning från Signildsskär i v. till
Brändö-Jurmo holme
i ö. är omkr. 110
km. och från Saggö
i n. till Lågskär i
s. omkr. 65 km.
Ytinnehållet är 1,426
kvkm. Fasta Å., som
har en utsträckning
i n. och s. af 50 km.
och i ö. och v. af 40
km., är i synnerhet
på nord- och
sydkusterna sönderskuret af
vikar och sund.
Mellan Fasta Å. och de
s. ö. därom liggande
stora öarna Lemland och Lumparland ligger den sent
tillfrysande hafsviken Lumparen, känd för sin
nyckfulla sjögång. Den anses ha uppkommit såsom
ett sänkningsbäcken och liknar mera en stor insjö
än en hafsvik. Öfriga Fasta Å. omgifvande större
fjärdar äro: Finbofjärden i n. v., från
hvilken många vikar utgrena sig, och
Boxöfjärden i n. ö. På sydvästra kusten bildar
Ålands haf Torpby-viken l. Kyrksundet
och den som god hamnplats kända Sviby-viken.
Från Lumparen utgå många vikar, bland hvilka
må nämnas i n. Korsnäsfjärden med det
smala Slottsundet, som tränger förbi
Kastelholms slotts ruiner och dess fortsättning
Kyrksundet. Genom det vackra Färjsundet
grenar sig Korsnäsfjärden långt in i landet med
ödkarbyviken, hvars innersta del endast
genom ett par km. bredt ed skiljes från
Vandöfjärden och, genom Kuggsund, med
Saltviksfjärden. En annan, endast af smala ed af bruten
vattenväg sträcker sig genom Västra
Kyrksundet
och Östra Kyrksundet till
Delviken och Simskälafjärden,
Ämnäsviken fortsatt af Österfjärden och
Åttböleviken skär en vattenväg genom midten af
Fasta Å. till närheten af nordkusten. Genom
Lemströms kanal, som öppnades för
trafiken 1882 och afskär (s. om Önningby) näset vid
Lemström, står Lumparen åt s. v. i förbindelse
med Östersjön. Från n. v. intränga från
Finbofjärden bl. a. Pantsarnäsfjärden, som
fortsättes djupt in i Hammarlands socken af
Ivarskärs- och Postadfjärdarna, af
Vandöfjärden m. fl. Västra kusten är vida mindre
sönderskuren än den norra och den östra. På träsk
och små insjöar är rikedomen stor. Talrikast
förekomma dylika i norra delen (Geta och Saltviks
socknar). Till omfånget äro de dock obetydliga. Å:s
skärgård, hvilken i det närmaste omsluter hela
Fasta Å., breder ut sig företrädesvis mot
finländska sidan, där den på andra sidan om Skiftet
mötes af Egentliga Finlands skärgård, vanligen
kallad Åboland. – De förnämsta öarna äro i
v. Eckerö, som är skild från Fasta Å.
genom det långsmala Marsundet; i ö. Vårdö
Kyrkland
, som jämte sin skärgård afskiljes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free