Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålderdomsförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ålem (stundom skrifvet Ålhem), socken i
Kalmar län, Stranda härad. 17,702 har. 4,889 inv.
(1920), däraf 88 i Pataholms köping. Å. utgör
ett pastorat i Växjö stift, Stranda kontrakt. I
Å. stiftade Joh. Skytte 1637 en skola, i hvilken
socknens barn skulle ha fri undervisning. Denna
s. k. Skytteanska pedagogi egde bestånd till 1887,
då den ombildades till en vanlig folkskola. Se
G. Sandahl, "Ålems pedagogi. Några blad ur
dess 250-åriga historia" (i "Tidskr. f. folkund.",
årg. 33, 1914).
Ålen (Aalen), härad och socken i
Sör-Tröndelag fylke (före 1919 Söndre Trondhjems amt), n. v.
om Röros, Norge. 718,03 kvkm. 2,451 inv. (1920).
Jordbruk; kopparfyndigheter. I närheten af Å:s
kyrka, där vägen passerar Gula älf, hade
norrmännen 1679 anlagt en skans, som en svensk styrka
under generalmajor Planting förgäfves anföll 1 aug.
Skansen fanns kvar ännu i början af 1700-talet,
men är nu försvunnen.
K. G. G. L. W:son M.
Ålesund. Se Aalesund (äfven i Suppl.).
Ålfiskarna, Murænidæ, zool., en familj af de
mjukfeniga fiskarnas ordning. Ålfiskarna
utmärkas genom långsträckt kropp, mer eller mindre
cylindrisk eller från sidorna tillplattad,
bandformig. Fjäll saknas eller äro rudimentära;
bukfenor saknas, och de vertikala fenorna
sammanhänga ofta med stjärtfenan. Romsäckarna sakna
utförsgång. Ålfiskarna ha stor utbredning såväl
i de färska vattnen som i hafven i de tempererade
och varma delarna af jorden. Åtskilliga af dem
äro djuphafsfiskar. I Sverige förekomma endast
ålsläktet (Anguilla) och hafsålsläktet
(Conger}. Se Hafsålen och Ål.
R. L.*
Ålfiske. Ålen är eftersökt som födoämne och
betingar ett jämförelsevis högt pris samt är på
grund däraf föremål för ifrigt fiske, där lägenhet
till sådant finnes, såväl då den uppehåller sig i
sjöar och vid kusten som under vandringen från
sötvattnen till hafvet och längs Östersjöns och
Kattegatts kuster ut mot Atlanten. Däremot idkas
ingenstädes fiske efter ål i öppna hafvet. I sjöarna
fångas ålen i Sverige hufvudsakligast med ref,
under vandringen i älfvar och åar ned till hafvet
vanligast i s. k. ålkistor (se d. o.) och ålkorgar
och i vissa trakter i ett slags ryssjeliknande
redskap, s. k. lanor (se Fiskredskap, sp. 451).
I skärgårdarna tas ålen dels på ref, dels med
ljuster eller s. k. "harka" (se Fiskredskap,
sp. 449). Vid ljustring hugges ålen, då den ligger
på bottnen, hvilket fiske efter de något olika sätt,
på hvilka det utföres, har flera benämningar, såsom
att "hutta", "påta" eller "stånga" ål. De
viktigaste fiskena äro de, som ske under ålens
vandring, sålunda i ålkistorna samt för Sveriges del
utmed östra och södra kusten från Grisslehamn till
norra delen af Öresund med större ryssjor, som
kallas "hommor", hufvudsakligen under juli–okt.
På senare år har man på södra och västra kusten
af Skåne alltmera öfvergått till att fiska ål med
stora bottengarn, som visat sig vara bättre än
hommor. Äfven i Göteborgs och Bohus läns
skärgård bedrifves numera ett betydande ålfiske med
ryssjor. Ålfiskena äro stundom från kronan
numera skatteköpta lägenheter. Ålfisket är för
Sverige af stor betydelse. Viktigast är det utmed
kusterna. 1919 fångades 1,370 mill. kg. ål (däraf
224,500 kg. i sötvatten) till ett värde af 3,344
mill. kr. Största betydelsen har ålfisket för
Kalmar och Blekinge län samt för Skånekusten.
Under normala förhållanden exporteras stora
kvantiteter ål särskildt till Tyskland. Tyska
uppköpare ligga då på de viktigaste fiskeområdena
och köpa upp ålen, som de i större, med brunn
försedda båtar föra lefvande till Tyskland.
Ålfisket vid kusten är ofta förenadt med betydande
risker, enär såväl hommor som ålbottengarn ej
sällan förstöras af stormar. Af utlandets ålfisken
är det största och mest bekanta det, som
bedrifves i lagunerna vid Comacchio i Italien mellan
de två sydliga utloppsarmarna af Po. I det delta,
som där finnes, har man genom dämning och
kanalisering bildat ett system af grunda laguner, hvilka
beräknas tillsammans upptaga en areal af 40,000
har. Detta ålfiske, som numera tillhör staden
Comacchio, är urgammalt och fordrar för sin skötsel
omkr. 500 personer. De nämnda lagunerna stå
genom kanaler i förbindelse med hvarandra och
med hafvet. Under febr.–maj öppnas slussarna
för att släppa upp det då till millioner uppgående
ålynglet (montata). Därefter stängas slussarna. I
sept. börjar den äldre ålens utvandring, och han
fångas då vid utgåendet från lagunerna i särskilda,
tämligen komplicerade fiskebyggnader (till sin idé
påminnande om katsor). Fångsten är högst
betydlig och ger i goda år 1 mill. kg. En del säljes
färsk, men största delen marineras med ättika och
salt samt afsättes till Österrike och södra
Tyskland (omkr. 1/5), resten i Italien.
R. L. (K. A. A-n.)
Ålfotbræen (Aalfotbræen), en omkr. 100
kvkm. stor glaciär på sydsidan af yttre
Nordfjorden, Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre
Bergenhus amt), Norge. Högsta punkten ligger
1,630 m. ö. h.
K. G. G.
Ålfotvasdraget (Aalfotvasdraget)
kommer från en rad vatten, som ha sina tillopp
från den stora glaciären Ålfotbræen på
sydsidan af Nordfjord i dennas yttre del, och faller
ut i Ålfotfjorden, en arm af Nordfjorden,
Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre Bergenhus
amt), Norge. Vattendraget är under utbyggning
som ett kommunalt företag af en rad
kringliggande landskommuner. Det representerar 62,800
effektiva hkr.
K. G. G.
Ålfotfjorden (Aalfotfjorden). Se
Ålfotvasdraget.
Ålglip, fiskredskap. Se Glip.
Ålgård, ylleväfveri på Jæderen, Norge,
grundades 1870 som ullspinneri. 1875 började man
tillverka vadmal och kostymtyger vid Å. 1893
inköptes Figgen & c:is ullspinneri, väfveri och
trikåfabrik i Höiland, s. om Sandnes, som 1889 anlagts
af färgaren O. Nielsen m. fl.
M. H.
Ålhem, socken. Se Ålem.
Ålholm. Se Aalholm.
Ålhomma. Se Ryssja och Ålfiske.
Ålhult, egendom i Södra Vi socken, Kalmar län,
vid sjön Örn (105 m. ö. h.), n. v. om Stångåns
utlopp ur den af tre, medelst smala sund förenade,
fjärdar bildade, omkr. 20 km. långa sjön Krön
(103 m.) och 4 km. n. ö. om Gullringens station
vid Östra centralbanan, omfattar 1 mtl frälse
säteri, med underlydande 2 mtl, kvarn och såg,
3,750 har areal, hvaraf 425 åker, samt 745,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
