- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1071-1072

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenrörspanna är Babcock & Wilcox’ som skiljer sig från
den föregående närmast därigenom, att tuberna
utmynna i s. k. headers (fig. 6), d. v. s.
fyrkantiga vågformiga kamrar. Hvarje vertikalrads
tuber inpressas i en dylik kammare på främre
sidan och en motsvarande på bakre sidan.
Antalet headers på båda sidorna är således lika stort
som antalet tuber i bredd. Genom denna konstruktion
undvikas stora vattenkammare och erhållas
stora expansionsmöjligheter för värmeförskjutningar.
Headers tillverkas helsvetsade enligt speciella
metoder. Babcock & Wilcox-pannan torde vara
den mest spridda af alla vattenrörspannor och
tillverkas helt eller delvis i de flesta länder.

Vattenrörspannorna af ofvannämnda och närstående
typer afdunsta numera i regel 18-28 kg.
ånga per kvm. eldyta. Verkningsgraden är vanligen
mycket god, i synnerhet om pannan kombineras
med en economiser och denna inräknas i
verkningsgraden. Man kan då påräkna minst 70
proc. vid handeldning och öfver 80 proc. vid mekanisk
eldning, hvarvid dock förutsattes, att pannan
ej är för liten och att inmurningen är omsorgsfullt
utförd. Pannorna byggas numera ej
sällan i mycket stora enheter intill 1,000 kvm.
eldyta; dock är den vanligaste storleken mellan
300 och 500 kvm. Under senare år ha fordringarna
på Vattenrörspannorna stegrats undan för undan,
särskildt när det gäller stora ångkraftcentraler,
där ångpannehuset upptar en i jämförelse med
maskinrummet oproportionerligt stor plats. Man
söker därför att i största grad komprimera
panndimensionerna. Den s. k. högeffektpannan har
konstruerats i detta syfte. Emedan den i början
kanske mest användes ombord å krigsfartyg, kallas
den äfven marinpanna, men den är då ej utrustad
med economiser. Fig. 7 visar en dylik högeffektpanna
med öfverhettare och economiser. Den
skiljes från den vanliga vattenrörspannan närmast
därigenom, att tublängden förkortats, att rostytan,
d. v. s. den yta, som själfva eldstaden upptar,
ökats och att economisern, där den används,
placerats ofvanpå pannan. Genom denna anordning
utvinnes per kvm. golf yta stor effekt, och äfven
afdunstningen ånga per kvm. eldyta blir hög, 30
max. 45 kg. Vanligen omklädes pannan med plåt
för att hindra inläckande luft; äfven inmurningen
kan då minskas, hvarigenom pannan blir lättare.
Verkningsgraden är ung. densamma som för de
vanliga Vattenrörspannorna. Ett annat uttryck för
sträfvandena att nå hög effekt äro de s. k.
vertikalrörspannorna. Af dessa finns en hel rad
konstruktioner, bl. a. Garbe-pannan. Denna karakteriseras
i sitt enklaste utförande af två cylindriska pannor,
en öfver- och en underpanna, och ett antal tuber,
50-60 mm. i diameter, förbindande dessa båda
pannor. Tuberna äro raka och inpressas i de båda
pannorna enligt särskild patenterad metod. Större
pannor ha 2 st. öfver- och 2 st. underpannor
(fig. 8), bildande med mellanliggande tuber 2
grupper, som sinsemellan äro förbundna med rör.
Mellan dylika grupper placeras lämpligen öfverhettaren
och ibland äfven economisern. öfverpannan
är till ung. hälften fylld med vatten, och
ångan uttas från denna, öfriga typer å vertikalrörspannor
kunna ha raka eller krokiga rör, men öfverensstämma
samtliga i, att rören utmynna i en
eller flera öfverpannor och en eller flera underpannor,
sinsemellan förbundna.

Vertikalrörspannorna afdunsta ung. lika mycket
ånga per kvm. eldyta som högeffektpannorna och
arbeta med ung. samma verkningsgrad. Äfven
utrymmesbehofvet är ung. lika stort. En fördel ha
vertikalrörspannorna, om s. k. mindervärdigt bränsle
används, däri, att förbränningsrummet kan
konstrueras ovanligt högt och flammorna från fyren
därför ha godt utrymme att utveckla sig och förbrinna,
innan de träffa den kallare eldytan.

En särskild plats inta de marina vertikalrörspannorna
af Thornycrofts, Yarrows m. fl.
konstruktion och tillverkning. De ha länge användts
för torpedbåtar, jagare m. fl. krigsfartyg och
utmärkas för mycket hög afdunstning, intill 60 kg.
ånga per kvm. eldyta, hvartill naturligtvis bidrar,
att vid dessa alltid forceradt drag används. Fig. 9
visar en Yarrowpanna, hvilken typ är den, som
kommit till användning inom svenska marinen.
Pannan utgöres af en större öfverpanna och två
mindre, underliggande vattenpannor af halfcirkelformig
sektion samt två snedt ställda knippen raka
vattentuber, förbindande öfverpannan med underpannorna.
Rosten är belägen mellan underpannorna, och gaserna
tvingas tvärs igenom nyssnämnda tubknippen.

Ångpannetekniken står f. n. under en mycket
kraftig utveckling, och man sträfvar på flera håll
dels att konstruera en panna för högre tryck, än
de gängse marknadstyperna tillåta, dels att öka
pannans effekt i förhållande till dess storlek.
G. De Laval konstruerade på 1890-talet en
högtryckspanna, som utfördes för ända till 220
kg. ångtryck. Under Stockholmsutställningen 1897
levererades ånga i utställningens ångkraftstation af
sådana ångpannor, arbetande med 110 kg. tryck.
De Lavals panna utgjordes af en enda rörsträng
af liten diameter och stor längd; och vatten
inpumpades i rörets ena ända, och öfverhettad ånga
uttogs ur den andra. På grund af drifttekniska
svårigheter fullföljdes ej dessa försök. Under
senaste åren har framkommit den s. k. Atmospannan,
konstruerad af civilingenjör J. V. Blomqvist.
Äfven denna konstrueras att arbeta med
högt ångtryck, intill 110 kg. Pannan utgöres af
en kombination af klena tuber för vattnets förvärmning
och ångans öfverhettning samt roterande
s. k. rotorer, i hvilka ånggenereringen sker. Dessa
rotorer äro pannans karakteristiska detalj. Vattnet
inkommer i desamma i förvärmdt tillstånd och
lägger sig på grund af rotationen som ett skinn
längs periferien. Därigenom utpressas alla
ångblåsor från vattnet, och det får tillfälle att på
effektivast möjliga sätt upptaga strålvärmet från
den underliggande fyren. Denna panna är
tillsvidare endast på försöksstadiet. – Om
värmeledningspannor se Uppvärmning.

</i>Värmeöverföringen i en ångpanna</i>. I hvarje
ångpanna med yttre värmetillförsel öfverföres värmet
till eldytan från eldstaden och förbränningsgaserna
genom direkt strålning från fyren och
förbränningsgaserna, genom indirekt strålning från
murytor, skärmar o. d. samt genom konvektion från
de strömmande förbränningsgaserna. Den direkta
strålningen från fyren (och i viss mån äfven från
glödande kolpartiklar i gaserna samt från gasen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:49 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free