- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1127-1128

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åskväder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot vissa sjukdomar, skydd mot åsk- och
vådeld, trolldom, skadedjur o. s. v. Man har tillegnat
dem åskans gud (jfr Åskgudar). Ordet har
äfven i andra vidt skilda språk sin motsvarighet.
På andra håll förekomma i st. ord, som betyda
"åskpil" och således, utgående från jordfunna pil- och
spjutspetsar af sten, förutsätta i st. f. en
yxbeväpnad en med båge väpnad åskgud (jfr Stenkult).
– Litt.: Chr. Blinkenberg, "Tordenvåbenet i kultus
og folketro" (1909), O. Montelius, "Solgudens yxa
och Tors hammare" (i "Sv. fornminnesför:s tidskr."
1900), och N. E. Hammarstedt, "Svensk forntro
och folksed i bild och ord" (1920).
N. E. H.

Åskväder. Se Åska.

Åskvädersregistreringsapparat, fys., en apparat
för automatisk registrering af atmosfäriska
urladdningar under åskväder. Då en elektrisk
urladdning passerar genom metall- eller kolpulver eller
mellan metallstycken, som äro i lös kontakt med
hvarandra, minskas det elektriska
ledningsmotståndet mycket starkt. Denna egenskap har genom
koherern (se d. o.) tillgodogjorts för telegrafering
utan tråd. Koherern kan användas äfven för
registrering af urladdningar till åskväder, om den
inkopplas i ledningen från en uppfångarstång vid
en åskledare till jorden. I serie med koherern
inkopplas ett galvaniskt element och en
elektromagnet, så att en sluten strömkrets erhålles.
Motståndet i koherern är emellertid under normala
förhållanden så stort, att strömmen icke förmår
magnetisera elektromagneten tillräckligt, för att
denna skall kunna attrahera ett framför dess poler
anbragt ankare, om det uppbäres af en tillräckligt
spänd fjäder. Men om en urladdning eger rum
genom åskledaren, blir pulvret i koherern ledande
och strömmen därför tillräckligt stark, för att
ankaret skall kunna attraheras. Om ankaret förses
med en visare, vid hvilken en penna är fäst, som
får rita på en långsamt roterande cylinder på
samma sätt som vid en termograf (se
Termometer, sp. 927), så uppkommer ett hack i
kurvan i det ögonblick urladdningen eger rum. Oftast
anordnas denna registrering på en cylinder, å
hvilken samtidigt andra meteorologiska observationer
registreras.
T. E. A.

Åskådning, psyk. och pedag., den omedelbara
uppfattningen af konkreta föremål. Då den
förmedlas af något eller några af våra sinnen, kallas
den sinnesåskådning. I en sådan ingå
emellertid ej blott sinnesförnimmelser (sensationer), utan
äfven dessas inordnande i rummets och tidens
former. Konkreta föremål kunna ock uppfattas genom
föreställningar af minnet och fantasien, och dessa
åskådliga föreställningar kunna ock
kallas åskådningar. Flera tänkare, bl. a. Fichte
och Schelling, ha äfven antagit en förmåga att
åskådligt fatta det osinnliga genom s. k.
intellektuell åskådning (se
Intellektuell), och äfven Boström kan anses ha genom
sin lära om den förnuftiga känslan såsom
kunskapsgrund ha omfattat en snarlik åsikt. Särskildt Kant
har betonat skillnaden mellan åskådningarna och
begreppen och framhållit bådas oundgänglighet
för kunskapens möjlighet, i det att "tankar utan
åskådningar äro tomma, åskådningar utan begrepp
äro blinda", samt uppfattat rummet och tiden
såsom aprioriska åskådningsformer (se
Kant). – Inom pedagogiken har alltifrån
Comenius och Pestalozzi allmänt antagits den s. k.
åskådningsprincipen, som utgår
därifrån, att begreppen utvecklas genom abstraktion
ur åskådningarna och att man därför vid all
undervisning måste börja med åskådning för att därifrån
leda sig till begrepp, om man ej vill få ett tomt
ordvetande. Särskildt är denna princip af vikt vid
undervisningen af skolans nybörjare, emedan dessa
dels äro fattiga på redan förvärfvade, klara
åskådningar, dels ännu i ringa grad äro i stånd att
bilda begrepp. De behöfva särskilda öfningar för
att skaffa sig klara och bestämda åskådningar.
Därför har man ock i småskolan infört s. k.
åskådningsundervisning som ett
särskildt undervisningsämne, hvarvid man hämtade
innehållet från barnens egen erfarenhet i hemmet
och dess närmaste omgifningar. Länge bedrefvos
emellertid dessa öfningar företrädesvis med
användning af planscher, och hufvudvikten lades vid
den språkliga utveckling, som kunde ernås genom
beskrifningar med ord af det, som planscherna
föreställde. Numera har man sökt i stället utveckla
en iakttagelseundervisning med
verkliga föremål i stället för planscherna (jfr H. A.
Hald, "Iakttagelseundervisning i småskola och
folkskola", sv. öfv., Pedag. skrifter, utg. af
Sveriges allm. folkskollärareförenings litteratursällskap,
h. 45, 1908). I samband därmed har
åskådningsundervisningen upphört att vara ett särskildt ämne
och i stället fattats som en undervisningsprincip
för alla ämnen, låt vara att den i början får sin
viktigaste tillämpning inom det ämne inom
småskolan, som kallas hembygdskunskap och utgör ett
förberedande, samladt studium af barnets närmaste
värld, innan ännu kunskapen om denna
specialiserats till olika fack, under det att de särskilda
språköfningarna mera ställts i samband med
undervisningen i modersmålet.
S-e.

Åskådningsformen. Se Kant och
Åskådning.

Åskådningsprincipen, pedag. Se
Iakttagelse 3 och Åskådning.

Åskådningsundervisning. Se Pestalozzi och
Åskådning.

Åskäfte, bot., benämning på dyfräken. Se
Equisetaceæ.

Åslak (isl. Aslákr), fornnordiskt mansnamn.

Åsle (äfven Åsled, fordom Asle), socken i
Skaraborgs län, Vartofta härad. 2,056 har. 611
inv. (1921). Å. bildar med Mularp och Tiarp ett
pastorat i Skara stift, Vartofta kontrakt. Jfr N.
Salander, "Beskr. öfver Å. församl." (1811). –
I Å. socken stod 24 febr. 1389 det märkliga
slag, som vanligen uppkallas efter den 15 km.
därifrån belägna staden Falköping och hvars
följder för lång tid blefvo af stor betydelse för
den skandinaviska Norden. Konung Albrekt med
en välrustad, i Tyskland samlad ryttarhär var på
väg att undsätta det belägrade Axevall, då han
fick veta, att Margaretas här, sammansatt af
svenska, danska och norska trupper, kom tågande
från Jönköping. Han vände då om och stötte på
den skandinaviska hären "på Falan" i närheten
af Å. Han angrep sin fiende och hade i början
framgång, men då han kastat sig i striden utan
förberedelse och ordning, vände sig snart lyckan:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free