- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1197-1198

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfsjöhyttan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemgift till mågen Johan Skytte och genom arf
till landshöfding G. Gyllenstierna af Lundholm
(se Gyllenstierna 8), inom hvars släkt Ä.
förblef till 1750, då det genom gifte tillföll
hofmarskalken friherre G. J. Horn af Rantzien (f.
1706, d. 1756). 1762 kom Ä. i riksrådet A.
Lagerbjelkes (se d. o.) ego, och han bildade 1778 af Ä.
samt Stufsta, i Huddinge socken, ett fideikommiss
för sin ätt. Det senare har efteråt försålts till
villatomter. Nuv. innehafvare är led. af riksdagens
Första kammare grefve G. Lagerbjelke. E. A-t.

Älfsjöhyttan, kraftverk i Svartälfven omkr. 32
km. ofvanför älfvens utlopp i sjön Torrvarpen.
Fallhöjden utgör 6,2 m. och den installerade
maskineffekten 560 kw. Verket, uppfördt 1910,
tillhör Hällefors bruks a.-b. (ett dotterbolag till
Vargöns a.-b.) och levererar under samarbete med
ett 15-tal af brukets öfriga kraftverk elektrisk
energi till brukets olika industrigrenar samt till en
del närgränsande industriföretag och
brukssamhällen. Den årliga energiproduktionen utgör omkr.
900,000 kw.-timmar. C. K.

Älfsjö-Nynäshamn. Se
Stockholm-Nynäs järnväg.

Älfskansarne kallades de befästningar i
Västergötland längs Göta älf, som af M. G. De la Gardie
anlades på eftersommaren 1676. L. W:son M.

Älfskogen, sommarhem vid Tungelsta,
Västerhaninge socken, Stockholms län, eges af
Föreningen Älfskogens sommarhem, som har till uppgift
att bereda 4-8 veckors sommarhvila åt i
Stockholm bosatta mindre bemedlade själfförsörjande
mödrar med deras barn (företrädesvis änkor, samt
hustrur, hvilkas män vistas å sjukhus och
sanatorier). Föreningen stiftades 1915 på initiativ af dir.
G. Olander och fru Elva Olander, hvilka skänkte
mark till kolonien, hvarjämte medel insamlades
genom föreningen och "Svenska dagbladet". 1922
omfattar kolonien 17 enfamiljsstugor, värderade
till 40,000 kr.; årligen mottagas 70 à 80 mödrar
och barn. O. Sjn.

Älfskott. Se Älfva.

Älfsnabben (Hjälmsnabben,
Älgsnabben
), hamn i Mysingsfjärden i Stockholms
skärgård, belägen inom Muskö kapellförsamling,
Stockholms län, mellan holmarna Älfsnabben,
Bjurshagen, Kapellholmen och Gubbholmen. Den har två
utlopp, ett största djup af 17,8 m., är tillgänglig
för stora fartyg och kan rymma samt för alla
vindar skydda en stor flotta. Ä. var fordom
Sveriges förnämsta örlogshamn. Det omnämnes
redan 1442, då flera fartyg där togos af Eriks af
Pommern kapare. 28 juli 1594 utfärdade konung
Sigismund därifrån fullmakt för hertig Karl som
Sveriges riksföreståndare, juli 1621 afseglade
Gustaf II Adolf från Ä. med en flotta till Riga
och 17 juni 1630 till Tyskland. 1719 låg en del
af ryska flottan där samt brände och plundrade
socknen. 1789 byggdes vid Ä. ett batteri för 4
st. 18-¾:iga kanoner, men redan 7 dec. 1790
bestämdes, att byggnadsmaterialierna finge försäljas.
Batteriet raserades dock ej fullständigare, än att
det 1808 kunde iståndsättas, men efter krigets
slut lämnades det att förfalla. 1854, under
Krimkriget, låg en fransk-engelsk eskader några dagar
i Ä. Jämte Dalarö och Sandhamn var Ä. förut
enda sjöledes tillåtna inloppsvägen till Stockholm
från utlandet. E. A-t. L. W:son M.

Älfspel och Älfstråk, nord. myt. Se Älfva.

Älfsyssel. Se Bohus län, sp. 917. Namnet
är bevaradt i Älfsyssels norra
kontrakt
och Älfsyssels södra kontrakt
(se dessa ord).

Älfsyssels norra kontrakt, i Göteborgs stift,
omfattar 5 pastorat: Ödsmål och Norum;
Forshälla, Resteröd, Ljung och Grinneröd; Uddevalla,
Bäfve och Lane-Ryr; Skredsvik, Herrestad och
Högås; Bokenäs och Dragsmark; äfvensom
Bohusläns regementes församling i Uddevalla. 72,440
har. 30,031 inv. (1921).

Älfsyssels södra kontrakt, i Göteborgs stift,
omfattar 9 pastorat: Torslanda och Öckerö; Säfve,
Backa och Björlanda; Kungälf, Rödbo och
Ytterby; Kareby och Romelanda; Torsby, Harestad
och Lycke; Marstrand; Solberga, Jörlanda och
Hålta; Spekeröd och Ucklum; Hjärtum och
Västerlanda. 92,541 har. 33,956 inv. (1921).

Älfsåker, socken i Hallands län, Fjäre härad.
4,720 har. 1,083 inv. (1921). Annex till Tölö,
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.

Älfva (plur. älfvor; i landsmålen flerstädes
älf, plur. älfvar), nord. myt., en i det nyare
riksspråket vanlig ordform i st. f. alfer (se
d. o.). Till hvad där redan är nämndt om dessa
folktrons naturandar må här läggas, att man i
älfvorna funnit en motsvarighet till de indiska
ṛibhus. (Äfven namnen öfverensstämma
etymologiskt.) Älfvorna bo i hagar och lunder, skogar,
berg, floder, källor o. s. v. I folksagan uppträda
de under många olika skepnader och benämningar,
såsom skogsrån, skogssnufvor, strömkarlar,
bäckmän, hafsfruar, "underjordiska", vättar, vitror,
huldrefolk, nissar, pysslingar, tomtegubbar m. fl.
I allmänhet stå älfvorna i vänskapligt förhållande
till människorna, hvarför de ock af olika folk
benämnas "goda vättar", "ljúflingar", "gute
kinder", "das stille volk", "good people", "good
neighbours" o. s. v. Folksagan och folkvisan ha
mycket att förtälja om, huru människor tjusats
af deras förföriska skönhet. Älfvorna älska musik
och dans. Älfspelet, älfleken eller
älfstråket har en demonisk verkan. Spår af
älfdans tror man sig finna i vissa ringlar på
marken (se därom Marasmius och Musseron;
jfr Trollkrets). Illasinnade älfvor uppträda, i
form af maror (se Mara), såsom människornas
plågoandar. Stundom hemsöka de äfven små barn,
i det att de genom dessas fingrar suga deras
lifsvätskor (jfr Vampyr). Äfven förorsaka de
älfbläst eller älfskott, ett slags nässelfeber.
Ett skyddsmedel mot sjukdomar och allehanda
"förgörelse" är det s. k. ellakorset (se
Alfkors). – I den äldsta indoeuropeiska mytologien
tyckas älfvorna, liksom dvärgarna, ha fattats som
aflidnas själar, och säkra spår af detta
föreställningssätt förekomma här i Norden från både äldre
och nyare tid. (Jfr Älfkvarnar.) Den
kristnade folktron antar dem vara fallna änglar och
kallar dem till följd däraf "de nedstötte", ehuru
frälsning äfven för dem anses möjlig; dock
betecknas de stundom äfven såsom "Lucifers anhang".
Lilit (se d. o.) eller Lucia (se d. o.) uppges vara
deras moder. – Sägner om älfvor äro allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:28:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free