Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfsjöhyttan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1203
Älgskyttarna-Älta
1204
Älgskyttarna, skaldestycke af J. L. Kune-
berg.
Älgsnabben. Se Älfsnabben.
Älgviks-selet. Se Alviks-selet.
Älgå, socken i Värmlands län, Jösse härad.
17,455 har. 1,545 inv. (1921). Annex till Arvika
landsförsamling, Karlstads stift, Jösse kontrakt. Se
G. Karlberg, "Ä. socken i Värmland i forna da-
gar och i våra" (1906).
Algö. 1. ö inom Lycke socken, Bohuslän, vid
södra sidan af Hakefjorden, s. om Tjörn. Där
ligga på 55° 55’ 38" n. br. två fyrar, den ena,
Ä. västra, en blixtfyr, 13,5 m. öfver medel-
vatten på 11° 40’ 15" ö. Igd fr. Gr., den andra,
Ä. östra, en klippfyr, 27,5 m. öfver medel vatten
på 11° 40’ 27" ö. Igd fr. Gr., båda med AGAljus,
uppförda 1894 och ändrade 1915. - 2. En
omkr. 1,6 kvkm. stor bergig, skogklädd halfö
i Tyresö socken, Stockholms län, s. ö. om Salt-
sjöbaden, begränsad af Baggensfjärden i v., Fall-
ström och Ingaröfjärden i n. ö. samt den senare
och Kyrksundet i s. Genom ett endast omkr. 100
m. bredt näs i s. v. sammanhänger Ä. med en
från fastlandet utskjutande landtunga, Svärdsön,
och är sålunda närmast att betrakta som en fri-
stående ö. Dess högsta punkt är 46 m. Ä. är
tätt bebyggdt med sommarvillor och har ett par
landtgårdar samt en paviljong, tillhörig Stockholms
skridskoseglarklubb. l-2. E. A-t.
Ällingar, zool. Se Anka, sp. 1046.
Ällön, en omkr. 7 kvkm. stor, skogklädd, berg-
uppfylld halfö, omkr. 18 km. s. ö. om Örnskölds-
vik, Grundsunda socken, Västernorrlands län.
På halföns nordligaste udde finns en mindre by.
Omedelbart v. om det omkr. 450 m. breda näs,
som förbinder halfön med fastlandet, ligger Äll-
öns by. G- Brgrn.
Ä’lnoth, engelsk munk, kom till Danmark i
slutet al 1000-talet, kanske 1085, på samma gång
som kvarlefvorna af S:t Alban ditfördes, och blef
munk antagligen i benediktinklostret i Odense. Han
skref på latin en utförlig och mycket berömmande
skildring af Knut den heliges lif och martyrdöd
(tr. i "Scriptores rerum danicarum", bd III, och
i "Vitæ sanctorum danorum", 1908, och öfv. till
danska 1874 af H. Olrik i "Danske helgeners
levned" 1893-94). E. Ebg.
Älta, folkmed., eg. detsamma som frossa, sär-
skildt hos barn (t. ex. lönälta); en hos allmän-
heten förr mer än nu gängse, gemensam be-
nämning på hvarjehanda barnsjukdomar, hvilka
läkarna ansågos icke förstå och som begrepos
endast af s. k. "ältfruar", "ältgummor". Ofta
talade dessa om ältkakor, inre, sjukliga bildningar,
som barnet "ältade ihop". Om de därmed menade
en förstorad mjälte, som ibland förekommer hos
klena, särskildt frossjuka, barn, så vore uttrycket
begripligt. Men ältfruarna påstodo, att barnet
"ältar på hvad som helst". Man kan vara viss
på, att hvarje kroniskt inre lidande hos ett barn
blef af dylika "fruar" förklaradt vara älta, och
de sade sig t. o. m. kunna se på "ögonkornen"
(tårkanalens mynning), huruvida barnet hade älta.
Förf. af dessa rader har påträffat barn med
lungsäcksinflammation, bukhinneinflammation, bröst-
katarr m. m., hvilka förklarats lida af älta, och
säkert är, att många barn dukat under till följd
af allmänhetens grundlösa åsikt, att endast "ält-
gummor" förstodo denna mystiska sjukdom. Bland
de af dem använda ältkurerna må följande
nämnas. Ältgräs, Ranunculus Flammula, nyttjades
på så sätt, att den färska örten krossad bands på
insidan öfver handlederna ("på pulsarna"). Ält-
gräset innehåller en skarp, retande saft och drar
upp blåsor, som ofta efterlämna svårläkta sår.
Ältstenar (fig. l o. 2), "små stenar af slät trapp,
Fig. 1. Ältsten från Fig. 2. Ältsten från trakten
Åkers socken, Småland. af Sala, Västmanland.
(Bägge i Nordiska museet, Stockholm.)
utmärkta af håligheter", ansågos bota, om de häng-
des på det sjuka barnets bröst. Af de många olika
ällsalfvorna torde "assessor Trafvenfelts ältsalfva"
ha varit den mest begagnade. Den innehöll icke
mindre än 13 beståndsdelar (lagerbärsolja, tjära,
sönderskuren hvitlök, gult vax, oxgalla, kamfer
o. s. v.). Salfvan breddes på lärft samt fastbands
på barnets mage och "på pulsarna" vid handle-
derna. Den skulle kvarligga i nio dygn, och under
den tiden fick barnet icke tvättas! (Jfr Krydd-
påsar). En annan kur var att draga ("smöja")
Fig. 3. Ältträ (själfvuxen grenring af tall) från Kum-
sätra, Kiala socken, Uppland. (Nord. mus.)
barnet igenom en trång öppning ("ältträ") i ett
växande träd (fig. 3) o. s. v. Talet om ältan
torde nu ha alltmer förstummats, och ofvanstående
eger väsentligen historiskt intresse. Därmed är visst
icke sagdt, att vidskepelsen i dylika ting försvunnit.
Den har blott bytt namn. I ältkurernas ställe ha
kommit allehanda homeopatisk medicin, allehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
