Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ängshöken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet Engsyo 1272 och tillhörde då Riseberga
kloster i Närke, men bortbyttes af detta till
riddaren Greger, möjligen oäkta son till Birger Jarl,
och ärfdes vid hans död (1281) af sonen Magnus
(d. omkr. 1326). Från 1307 tillhörde Ä. drotsen
Abjörn Sixtensson Sparre (d. 1310), dennes son
Nils Abjörnsson (d. 1359) och hans dotter
 |
| Fig. 3. Ängsöbägaren (från 1400-talet). |
|
Fig. 4. Kristallpokaler på Ängsö. (Den högra har tillhört sällskapet
Awazu och Wallasis.) |
Ingeborg, änka efter Sten Turesson Bielke (d. 1350)
och omgift med riksrådet Bengt Nilsson Oxenstierna.
1453 kom det vid arfskifte till släkten Sparre, som
Ä. sedan tillhörde i 4 släktled. Därunder
uppfördes på 1480-talet af Bengt Fadersson Sparre
(d. 1494) på egendomen ett stenhus, som sannolikt
ingår i det nuv. slottet. Hans son Knut Bengtsson
(d. 1521) hörde till Gustaf I:s motståndare,
hvarför det då med murar och vallar starkt befästa
slottet af denne intogs och delvis förstördes 1522.
Genom gifte kom Ä. 1538 till Trollesläkten, genom
arf 1593 till släkten Posse och därefter genom gifte
till frih. Per Sparre till Kronoberg (se Sparre
6), som 1636–37 lät restaurera Ä. till det skick,
som framgår af Sueciæ-verket. Sparresläkten egde
Ä. till 1710, då det köptes af Kristina Törnflycht
Piper, g. m. grefve Karl Piper, som gjorde Ä. till
fideikommiss inom Piperska ätten. Deras son, den
kände konstmecenaten grefve K. F. Piper (se d. o.
2), lät 1740–47 i grund restaurera Ä., hvilket
dock småningom alltmer förföll, så att det t. o. m.
i trakten kallades "ruinen", tills det af nuv. egaren
(sedan 1901) kammarherre Alfred Piper ånyo
grundligt restaurerats. – Ä. egde från urminnes
tid egen domsrätt, kallad hals- och handrätt.
Domstolen var sammansatt af en lagläsare
samt en nämnd af tolf bönder, hvilkas dom
underställdes egaren till Ä., som kunde mildra eller
fastställa t. o. m. lifssaker. Denna rätt upphäfdes
21 nov. 1691. Egaren hade äfven jus episcopi et
ecclesiæ, d. v. s. godset Ä. lydde ej under något
biskopsstift. I sammanhang med hals- och
handrättens upphäfvande lades Ä. under Västerås
biskopsstift.
3. En omkr. 0,75 kvkm. stor, bebodd,
skogklädd ö i Länna socken, Stockholms län, v. om
stora segelleden Furusund–Stockholm, 7 km. v.
om Blidö kyrka. Se Nationalpark, sp. 543.
4. Ö. Se Ängesön.
1. L. Wll. 2. E. A-t. 3. G. Brgrn.
Ängsön, ö i Mälaren, omkr. 15 km. ö. om Västerås,
till större delen belägen i Västmanlands län, men
med nordöstra hörnet inom Uppsala län, skiljes af
Spårsund från fastlandet och begränsas f. ö. af
Oxfjärden i ö. och Granfjärden i v. Areal 18 kvkm.
På ön ligger bl. a. Ängsö slott (se Ängsö 2).
Ängö, i Kalmar sund strax n. om Kalmar. På
Ä. byggdes 1611 en skans, som dock efter krigets
slut lämnades att förfalla. I sept. 1683, då flottan
flyttades från Karlskrona till Kalmar, började en
4-hörnig bastionsskans anläggas på Ä., och inom
densamma voro byggnader för befäl och
arbetare vid kronovarfvet och amiralitetet afsedda
att uppföras. Arbetena fullföljdes emellertid icke,
enär flottan snart återförlades till Karlskrona.
Numera är Ä. en stadsdel i Kalmar och med en
bro förenad med Kvarnholmen (jfr Kalmar,
sp. 667).
L. W:son M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0664.html
