Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärelöshet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärfdabalken, så att denna redan i kommissionens
första förslag 1690 erhöll det innehåll, som den
sedermera bibehållit såväl i kommissionens följande
förslag som i 1734 års lag. Bland de förordningar,
som efter 1734 års lags tillkomst medfört väsentliga
ändringar i ärfdabalken, märkas k. förordn.
19 maj 1845 ang. lika arfsrätt för man och kvinna
samt ang. ändrad lydelse af 3:e kap. om bak- och
sidoarf; k. förordn. 18 sept. 1862 ang.
urarfvagörelse m. m., till följd hvaraf 10:e kap.
("Huru gäld vid dödsfall gäldas bör") upphört
att gälla; k. förordn. 21 dec. 1857 ang. hvad i
testamente gifvas må, m. m., hvarigenom §§ 1-5
i 17:e kap. upphäfts; lagen 18 april 1884, hvilken
är den sista af de tre författningar, som i följd
ersatt 23:e kap:s föreskrifter ang. förmyndares
redovisningsskyldighet; vidare lagen 12 nov. 1915
samt de s. k. barnlagarna (se d. o. Suppl.) 14 juni
1917, genom hvilka 8:e kap. upphäfts och de
utomäktenskapliga barnens arfsrätt och underhållsanspråk
reglerats; slutligen två lagar 11 juni 1920,
som stadgat arfsrätt för efterlefvande make samt
i anslutning till nya Giftermålsbalken (se d. o.
Suppl.) ändrat åtskilliga regler om arfskifte och
förmynderskap. Arbetet på en revision af ärfdabalken
i dess helhet pågår alltjämt inom
Lagberedningen (se d. o., äfven i Suppl.), som 1921
framlagt första delen af sitt förslag till sådan
revision, innefattande förslag till lag om
förmynderskap m. m. - Det mest betydande, hela
ärfdabalken omfattande arbete, som hittills utkommit,
är Nordling, "Föreläsningar öfver Ärfda Balken"
(1872; 3:e uppl. 1885). - Liksom i Sverige,
kvarstår äfven i Finland ärfdabalken delvis i
gällande kraft. Se härom Chydenius, "Lärobok i
finsk arfs- och testamentsrätt" (1910; 2:a uppl.
1913). -s N. (C. G. Bj.)
Ärftlig belastning. Se Anlag.
Ärftlig besittningsrätt (till jord). Se Åborätt.
Ärftlighet, biol., det samband mellan släktleden,
hvars tillvaro bevisas därigenom, att hos alla
organismer afkomman i mer eller mindre hög
grad liknar föräldrarna. Ärftlighet i biologisk
mening måste noga skiljas från arf i öfverförd
bemärkelse (arf af egodelar eller annat, som
öfverlämnas från det ena släktledet till det andra) samt
från "falsk ärftlighet", d. v. s. arf genom smitta,
tradition e. d. Det finns eller har åtminstone
funnits två skilda åsikter om ärftlighetens natur.
Enligt den ena ärfver afkomman föräldrarnas
egenskaper därför, att individens egenskaper
öfverföras till dess könsceller och således äfven till
afkomman. Denna uppfattning af ärftligheten som
en öfverföringsprocess, som uttalades redan af
Hippokrates, är ej blott den vanliga
lekmannauppfattningen, utan har äfven varit rådande
i vetenskapen (Darwin och många senare forskare),
men är numera slutgiltigt vederlagd.
Hvad är det, som går i arf? Modifikationer.
För att förstå den moderna uppfattningen af
ärftligheten måste man först göra klart för sig, hvad
det är, som ärfves. Det är därvid lätt att
fastställa, att det, i motsats mot hvad öfverföringsteorien
förutsätter, ej alls är de personliga
egenskaperna, som gå i arf. Det finns, för att ge ett
enkelt och ofta anfördt exempel, en primula
(Primula sinensis), som under vanliga förhållanden
har röda blommor. Om en ung planta ställes i
ett varmt växthus, får den hvita blommor i st. f.
röda och blir lik en hvitblommande ras af samma
växt. Det ser ut, som om värmen hade förändrat
växtens natur, men detta är ej fallet; om plantan
flyttas tillbaka till rumstemperatur, bli de nya
blommorna röda, och fröna ge afkomlingar med
röda blommor, äfven om moderplantan tillbragt hela
sitt lif i värme och därför aldrig haft annat än
hvita blommor. Hvad som går i arf är alltså ej
egenskapen röd blomfärg, utan en förmåga att vid
lägre temperatur bilda röda, vid högre temperatur
hvita blommor. På samma sätt äro hos alla
växter och djur de personliga egenskaperna ej fasta
och oföränderliga, utan resultatet af en samverkan
mellan organismens inre konstitution och de yttre
förhållandena och växla alltefter dessas beskaffenhet.
Samma växt får ju ett helt olika utseende
i mager och i kraftigt gödslad jord. Om en
maskrosplanta delas i två stycken och det ena flyttas
till en fjälltrakt, förändras det i nästan alla egenskaper (fig. 1).
Fig. 1. Delar af en och samma maskrosplanta, den nedre växande på låglandet, den öfre i en fjälltrakt. (Efter Baur.)
Råttor och möss få längre svansar i värme än i köld.
Människans hudfärg är mörkare om sommaren än om vintern.
Organismerna äro alltså böjliga. Personliga förändringar,
som på detta vis framkallas genom de yttre
förhållandenas inverkan på individen, kallas modifikationer.
Förändringen från röd blomfärg till hvit
hos primulan är en modifikation; den lilla
maskrosplantan i fig. 1 är en modifikation af en vanlig
maskros o. s. v. Hvad som går i arf är således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
