Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärelöshet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortplantning väljer t. ex. de allra största bönorna,
förbli medelstorleken och variationskurvan
oförändrade. Alla individer härstamma från en enda
och ha samma konstitution som den, emedan
fortplantningen sker genom själfbefruktning; alla
olikheter äro personliga modifikationer. Alla
individer, som på detta vis under ständig
själfbefruktning uppkommit ur en enda genotypiskt ren
(homozygot, se nedan) stamindivid, utgöra en ren linje.
I det första försöket var materialet däremot en
blandning af flera sorter med olika medelstorlek
och olika variationskurvor (fig. 2), ett
blandbestånd, en population; vid urvalet företog man
omedvetet en sortering af bönor, tillhörande olika
rena linjer, och därvid är det ju själfklart, att
afkomman får en annan medelstorlek. Flera
växter, såsom bönor, ärter, hvete, hafre, fortplanta
sig normalt genom själfbefruktning; hos andra kan
man utföra konstgjord själfbefruktning och
därigenom skaffa sig rena linjer. Ett annat slag af rena
stammar uppkommer ur en enda individ på
könlös väg (delning eller knoppning) eller ur
obefruktade ägg (partenogenetisk utveckling). Sådana
stammar, s. k. kloner, finnas hos både växter och
många lägre djur (ex. potatisplantor,
härstammande från en enda potatis, infusionsdjur, som
genom upprepad tvådelning uppkommit ur en enda
individ). Alla undersökningar öfver rena linjer
och kloner ha gett samma resultat: så länge ingen
mutation (se nedan) inträffar, håller sig stammen
oförändrad; de yttre inflytelserna framkalla blott
personliga modifikationer, typen är fast.
Hos skildkönade organismer, som fortplanta sig
endast på sexuell väg, alltså hos alla högre djur,
finnas hvarken rena linjer eller kloner, och i
naturen finnas hos dem öfver hufvud inga rena
stammar; arterna och raserna utgöra populationer, i
hvilka en oaflåtlig korsning mellan anlagstypiskt
olika individer sker. Experimentellt kunna rena
stammar isoleras, om man kan skaffa sig två
individer af olika kön med samma ärftliga egenskaper
och låter deras afkomma fortplanta sig genom
ständig inafvel.
Bastarder. Den mendelska lagen. Afkomman af
två individer med olika genotypisk konstitution
kallas bastard l. hybrid. Förr uppfattades
bastarder vanligen som verkliga mellanformer mellan
de korsade föräldrarna, men denna uppfattning
var oriktig. En bastard får anlag från båda
föräldrarna, men de sammansmälta ej; vid bastardens
fortplantning sker en klyfning i stamföräldrarnas
anlag, d. v. s. fenotypiskt i deras egenskaper.
Om denna redan på 1860-talet af munken G.
Mendel upptäckta klyfningslag (den mendelska lagen)
se Mendel och Mendelism. Här må blott
erinras om några viktigare fakta: 1) Till grund
för egenskaperna ligga fasta arfanlag, kallade
arfenheter, gener eller faktorer. I genetiken
betecknas dessa arfenheter med bokstäfver, och man
använder därvid för hvarje olikhet
(egenskapspar) en "när- och frånvaroformulering"; anlag
för röd färg betecknas t. ex. med A, anlag
för hvit färg (frånvaro af anlag för röd färg)
med a. Enligt den numera ganska allmänt
öfvergifna s. k. presence-absence-teorien beror olikheten
beträffande hvarje egenskapspar på, att den ena
formen saknar en gen, som den andra eger.
2) Individer, uppkomna genom könsfortplantning
(genom förening af en hanlig och en honlig
könscell), äro dubbelvarelser, med dubbla anlag. När
de vid befruktningen sammansmältande
könscellerna (gameterna) innehålla samma anlag,
uppkommer en homozygot (AA eller aa); när de
innehålla olika anlag, uppkommer en heterozygot
( = bastard; Aa). 3) Heterozygoter bilda rena
könsceller (lika många med A och med a). Detta
är kärnpunkten i den mendelska teorien;
klyfningen är en nödvändig konsekvens af
könscellernas renhet (heterozygoten Aa bildar lika många
könsceller A och a; hvar A-cell har lika stor
utsikt att förenas med en A- och med en
a-cell, och klyfningen sker därför i förhållandet
1 AA : 2 Aa : 1 aa). 4) Stundom äro
heterozygoterna till det yttre mellanformer mellan
homozygoterna (ex. röd AA x hvit aa = skär Aa; i
nästa generation, F2-generationen, klyfning i 1
röd AA : 2 skära Aa : 1 hvit aa). Oftare liknar
dock heterozygoten den ena homozygoten, tydligen
emedan en arfenhet yttrar sig lika starkt som två
(ex. svart AA x hvit aa = svart Aa; i
F2-generationen klyfning i 3 svart : 1 hvit). Den på så vis
"härskande" egenskapen säges vara dominerande
eller dominant, den "vikande" egenskapen kallas
recessiv. 5) En organisms arfenheter ärfvas vanligen
oberoende af hvarandra. Ett svart och långhårigt
(homozygot) marsvin, korsadt med ett hvitt och
korthårigt, ger sålunda en F2-generation bestående af
i genomsnitt 9 svarta och korthåriga, 3 svarta och
långhåriga, 3 hvita och korthåriga, 1 hvitt och
 |
| Fig. 3. Korsning mellan svart långhårigt och hvitt korthårigt marsvin. Bastarden (F1) svart, korthårig (dessa egenskaper dominera); se vidare texten. (Efter Castle.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
