Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 1257-1258 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärftlighet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till könscellerna. Förklaringen är en helt annan
och i grunden mycket enkel. Arfplasman finns i
könscellens kärna. Könscellen utvecklas, vanligen
efter förening med en annan dylik cell till en
zygot, genom upprepad delning till en individ
bestående af dels vegetativa eller somatiska celler
(hos djuren hud-, muskel-, nervceller o. s. v.),
som dö med individen, dels nya könsceller; dessa
härstamma alltså direkt från zygoten, d. v. s.

Fig. 5. Cellgenealogiskt schema öfver 2 generationer (I o. II), åskådliggörande arfplasmans kontinuitet. Könscellerna och de celler, ur hvilkas delningar de framgå ("groddbanan"), svarta.

från föregående generations könsceller (fig. 5).
Det går sålunda en kontinuerlig ström af
arfplasma från generation till generation (arfplasmans
kontinuitet).

Nya lifstypers uppkomst. Genom läran om
"typens fasthet" har frågan om nya lifstypers
(och arters) uppkomst kommit i ett nytt ljus.
Neo-lamarckismens lära (åtminstone sådan den vanligen

Fig. 6. Uppkomst af hafre med vildhafreegenskaper ur vanlig kulturhafre genom mutation. (Efter Nilsson-Ehle.)

har framställts och uppfattats) om omgifningens och
lefnadsvanornas inflytande (se Descendensteori)
motsäges bestämdt af den experimentella
ärftlighetsforskningen. Äfven en för den äldre
selektionsteorien grundläggande föreställning har måst
öfverges: det finns ingen allsidig och obegränsad ärftlig
variation, som ger urvalet möjlighet att
kontinuerligt förändra typen i olika riktningar. Hvad vi
säkert veta, är, att ärftliga förändringar uppkomma
på två sätt: 1) Genom korsning mellan olika raser
och ärftligt olika individer inom en population
bildas nya kombinationer mellan de korsade
formernas arfenheter (jfr den ofvan nämnda
marsvinskorsningen; svart, långhårig x hvit, korthårig ger
de nya kombinationerna svart, korthårig och hvit,
långhårig). En sådan nykombination försiggår i
stor utsträckning hos organismer med
korsbefruktning. 2) En lifstyp kan ge upphof till en annan
genom en stötvis skedd förändring af den
genotypiska konstitutionen, en s. k. mutation (se d. o.).
Mutationerna te sig vanligen som en förlust af en
mendlande arfenhet. I rena linjer af kulturhafre
(fig. 6, I) uppkomma t. ex. då och då plantor med
vildhafrekaraktärer därigenom, att en
dominerande faktor (A), som hämmar borstens
utveckling, "faller bort" (förändras till recessiv, a);
genom mutationen uppstår en heterozygot mutant
(II), som efter själfbefruktning genom vanlig
mendelklyfning alstrar 1/4 homozygota afkomlingar med
utpräglade vildhafrekaraktärer (III aa). Att
sådana "förlustmutationer" verkligen innebära en
förlust af en gen, är dock ej bevisadt. På sista
tiden ha äfven flera säkra fall af mutation
iakttagits, där den nya lifstypen dominerar. I
djurriket har en oerhörd mängd mutationer (de
flesta, liksom f. ö. äfven hos många växter,
yttrande sig i abnormiteter och missbildningar)
beskrifvits hos den förut nämnda bananflugan.
Om mutationernas verkliga natur, vanlighet och
orsaker vet man f. n. i grunden nästan ingenting
alls. Därför hvilar också hvarje försök att
förklara den uppåtstigande utveckling, som
ovedersägligen har egt rum, på mer eller mindre osäker
grund. Troligen kunna mutationer utlösas af yttre
inflytanden, åtminstone genom inverkan direkt på
könscellerna (gametmutationer).

Ärftlighetslagarna och människan. Människan
är underkastad ärftlighetslagarna lika obevekligt
som alla andra lefvande varelser. Om de flesta
egenskapers anlagstypiska grundval och
ärftlighetssätt veta vi dock ännu mycket litet (bl. a. emedan
experiment ej kunna anställas). Ögonfärgens
nedärfning har undersökts jämförelsevis noggrant; blå
färg är recessiv, och vid giftermål mellan två
brunögda heterozygoter inträder därför en
klyfning i (genomsnitt) 3 brunögda : 1 blåögd. Flera
ärftliga abnormiteter och sjukdomar dominera och
ärfvas därför direkt från föräldrar till barn (fig 7),
t. ex. kortfingrighet (brakydaktyli), sexfingrighet
(polydaktyli), olika former af starr. Många
ärftliga abnormiteter och sjukdomar äro recessiva,
t. ex. albinism, ärftlig döfstumhet, ärftlig epilepsi,
myoklonusepilepsi (en sällsynt nervsjukdom, hvars
nedärfning inom en svensk bondesläkt klarlagts af
H. Lundborg), dementia præcox och andra
sinnessjukdomar. Emedan heterozygoterna äro
personligt friska, kan en recessiv sjukdom ärfvas latent
i många släktled. Den bryter ut efter ett
äktenskap mellan två sådana heterozygoter; om
sjukdomen beror på en enkel arfenhet, sker en vanlig
mendelklyfning, och sjukdomen visar sig hos i
medeltal 1/4 af barnen (fig. 8). Polymera faktorer
spela troligen hos människan liksom annars en stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>