Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärftlighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roll; negrernas hudfärg betingas t. ex. af flera
likverkande faktorer, hvarför ingen enkel klyfning
sker efter giftermål mellan två mulatter (förr ha
mulatterna därför oriktigt uppfattats som exempel
på konstanta bastarder). Några egenskaper, t. ex.
den vanligaste formen af färgblindhet och
blödarsjuka (hemofili), ärfvas könsbundet. Jfr
Rashygien.
Ärftlighetsforskningens historia. Före
mendelismens genombrott vid sekelskiftet hvilade alla
ärftlighetsteorier på mer eller mindre osäker grund,
ehuru ett stort erfarenhetsmaterial samlades och
Fig. 7. Stamtafla öfver en familj med ärftlig brakydaktyli (kortfingrighet). Brakydaktyla personer betecknade med svarta symboler. ♂ man, ♀ kvinna, ⚪ kön okändt. (Ur Plate, efter Drinkwater.)</img>
(äfven bortsedt från den geniale föregångsmannen
Mendel) flera forskare funno betydelsefulla
sanningar och uppställde viktiga teorier. Darwin
försökte i sin "pangenesisteori" förklara ärftligheten
som en öfverföringsprocess; han antog, att alla
kroppens delar alstra ytterst små kroppar
("gemmules"), som föras till könscellerna, hvilka alltså
skulle vara ett slags extrakt af hela kroppen. I
öfverensstämmelse härmed antog Darwin, liksom
många senare descendensteoretiker, att förvärfvade
egenskaper äro ärftliga (jfr
Descendensteori, sp. 198, 201). I utpräglad motsats till
denna hypotes står den berömde zoologen
Weismanns lära om groddplasmans (arfplasmans)
kontinuitet. En liknande tanke hade redan förut
uttalats af Galton; en annan forskare, Nägeli, hade
med skärpa framhållit, att en särskild
anlagsplasma, "idioplasma", måste finnas. Weismanns
teori (se Descendensteori, sp. 201 ff.)
har utöfvat ett oerhördt inflytande, och dess
grundtanke är ofrånkomligt riktig, men hans
föreställning om groddplasman som en motsvarighet i
miniatyr till hela kroppen var ett stort missgrepp, och
teoriens enskildheter ha numera endast historiskt
intresse (kroppens alla delar skulle i könscellernas
kärnor motsvaras af "determinanter",
sammansatta af "bioforer", de minsta enheter, som ha
förmåga att nära sig, växa och dela sig). Om
klyfningslagens upptäckt och den moderna
ärftlighetsforskningen se Mendel och Mendelism;
bland där ej nämnda ärftlighetsforskare märkas
W. Johannsen, Th. Morgan och flera hans
medarbetare, E. Goldschmidt samt i Sverige H.
Nilsson-Ehle, N. Heribert-Nilsson och H. Lundborg
(rasbiolog).
1917–18 grundlades, i samband med en
nyupprättad professur i ärftlighetslära vid Lunds
universitet, ett svenskt institut för
ärftlighetsforskning. Detta statsunderstödda institut,
hvars verksamhet tillsvidare är inskränkt till
botanisk ärftlighetsforskning (teoretiska och praktiska
undersökningar öfver sädesslag och vilda växter),
är beläget vid Åkarp nära Alnarp och förestås af
den nya professurens innehafvare, H.
Nilsson-Ehle. Om svenska institutioner för praktisk
växtförädling och deras verksamhet se Svalöf,
Sveriges utsädesförening,
 |
| Fig. 8. Schema öfver en recessiv sjukdoms eller annan egenskaps nedärfning. Sjuka individer svarta, genotypiskt friska hvita (endast sådana ingifta i släkten), personligt friska heterozygoter streckade. I 3:e generationen giftermål mellan två heterozygoter (kusiner); sjukdomen visar sig hos 1/4 af barnen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
