Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ärftlighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261 Ärftlighetsforskning-Äringskult 1262 hetsforskning intresserade vetenskapsmän vid Lunds universitet stiftade 1910 Mendelska sällskapet. Sedan 1920 utger det tidskriften "Hereditas" under redaktion af Robert Larsson. Litt.: Se Mendelism, Mutation och Ras- hygien (nya uppl. ha utkommit af många här nämnda läro- och handböcker) samt N. von Hot- sten, "Ärftlighetslära" (1919), W. Johannsen, "Arvelighed i historisk og experimentel belys- ning" (3:e uppl. 1918, sv. öfv. af R. Larsson s. å.), Th. Morgan, "The physical bases of here- dity" (2:a uppl. 1921), J. Runnström, "Befruktnin- gens och fosterutvecklingens problem" (kap. "Cel- len som ärf tlighetsbärare''; 1920). Mera populär litt.: Sv. sällsk:s f. rashygien skriftserie, fr. 1919 (I: Hultkrantz, "Rashygien"; II: Lundborg, "En svensk bondesläkts historia"; III-IV: v. Hofsten, "Modern ärftlighetslära"), H. Federley, "Ärft- lighetsforskningens resultat tillämpade på män- niskan" (i "Verdandis småskrifter", 1918), H. W. Siemens, "Rashygienens biologiska grund- valar" (1918), flera uppsatssamlingar af R. Larsson. N. v. H-n. Ärftlighetsforskning. Se Ärftlighet; jfr ock Rashygien. Arg (af lat. orúgo, af os, koppar), ett blå- grönt öfverdrag af basiskt kopparkarbonat, som i fuktig luft uppstår på koppar, mässing, brons och andra kopparhaltiga metall-legeringar. Om ädel- ärg, antikärg se Ærugo n o bi l i s. P. T. C.* Äril, ugnsbotten. Se Eldstad, sp. 182. Ärila, socken. Se Arla. Äring (da. aaring, isl. árangr, fsv. ar, årsväxt, år), årets större eller mindre fruktbarhet (jfr A r s g å n g 1), årsväxt, gröda, skörd. Äringskult, elnol., relig. vet., helighållande af skörden, hvilket framträder i med sådd och skörd förbundna riter af magisk och religiös innebörd: äringsriter. I äringskulten, hvilken, af allt att döma, i mer eller mindre utvecklade former är lika gammal som sädesodlingen själf, framstår naturdyrkan (se d. o.) i sin högsta utveckling. I helighållandet af de vilda växter, som bära ätliga frukter (jfr Trädkult), finner - man en före- gångare till äringskulten, hvil- ken framgått ur och öfver- tagit riter från nämnda reli- gionsstadium. Äringskult före- kommer hos så godt som alla odlande folk i såväl Nya som Gamla världen och visar på bägge hållen sällsamma paral- leller och motsvarigheter. Utom vid sådd och skörd fram- träder den ofta äfven vid bere- dandet och förtärandet af den ur skörden framställda födan eller drycken. Ehuru ärings- kult förekommer mer eller mindre förbunden med närings- växter i allmänhet, är det dock företrädesvis med afseende på sädesodling, som detta ord används. Skörderiter anknyta sig såväl till de af oss odlade sädesslagen som till de mera seet, Stockholm.) tropiska (ris, majs o. s. v.) och äro, liksom all naturkult, i själf va verket ett ut- slag af animatism eller primitiv animism (se d. o.). Såväl de enskilda sädesstånden som dessa i samman- fattning och äfven den sädesbärande åkern, sedd i helhet, betraktas som på ett särskildt sätt besjälade: såsom inneslutande en lefvande mystisk kraft, som eger förmåga att under vissa förhållanden frigöra sig. Härvid kan den antaga gestalt af något djur: bock, galt, tupp, hare, varg o. s. v., men äfven af en människa. Vid sädens skördande tager den osynliga makten eller demonen till sist sin tillflykt och uppehållsplats i de sist kvarstående stråna, hvilka därför ofta skonas, på det att makten må kvarbli på fältet, eller ock öfvergår han i den af dem gjorda "sista kärfven" eller "lyktneken", hvilken därför behandlas med sär- skild försiktighet, omsorg och vördnad. Stundom inneslutes däri en tupp eller dödas i samband med dess skördande en get, hvilka djur sedan rituellt förtäras af arbetarna. Stundom erhåller, såsom fallet är i Sverige, kärfven (hos oss julkärfven) form eller benämning af ett djur (bock, tupp). Vid sådden inblandades sädeskorn från denna kärfve i utsädet. Äfven till de af säden beredda kult- rätterna, speciellt gröt, bröd och öl, öfvergår sädens mystiska lifskraft. Af våra gammaldags julbröd (se Jul) äro flera i själf va verket rituella skör de- Fig. 2. Såkaka från Bohuslän. (Nord. mus.) och såkakor (fig. 2). Dessa bröd tillreddes af den sista degen vid julbaket, men ha af allt att döma urspr. bakats af det mjöl, som erhållits från den sist skördade kärfven (se vidare Kul t bröd). - Äringskulten sträcker sig äfven till de vid åker- bruket använda redskapen. I synnerhet plogen, men äfven harf, skaror o. s. v. äro föremål för riter, i det att de behandlas som lefvande varelser, hvilka skola erhålla kraftnäring och sin andel af skörden, om allt skall bli till välsignelse. - I och med det att äringsdemonen antog mänsklig gestalt, erhöll den ock förutsättningar för att ut- danas till en gudomlighet, på samma gång som de med åkerbruket förbundna folksederna utveck- lade sig till ceremonier, mysterier och skådespel. Som det sädesbärande fältets gudom framstår sålunda inom t. ex. den grekiska mytologien Demeter (se d. o.), och såväl Dionysos (se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
