Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 1267-1268 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärkekansler ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ärkekansler. Se Ärkeämbeten.

Ärkelorin, zool. Se Papegojor, sp. 1487.

Ärkemarskalk. Se Ärkeämbeten.

Ärkemunskänk. Se Ärkeämbeten.

Ärkeskattmästare. Se Ärkeämbeten.

Ärkestiftet. Se Uppsala ärkestift, sp.
1272.

Ärkeämbeten (ty. erzämter, lat. archiofficia)
kallades i det gamla Tyska riket de höga charger
vid det kejserliga hofvet, hvilka bekläddes af
kurfurstarna (se d. o.). Sedan "Gyllene bullan"
(1356) bestämt, hvilka sju furstar skulle inneha
kurvärdigheten (valrätten), fördelades ärkeämbetena
mellan dem på följande sätt: pfalzgrefven vid
Rhen blef ärkedrots (lat. archidapifer)
hertigen af Sachsen ärkemarskalk (archimarescallus),
markgrefven af Brandenburg ärkekamrerare
(archicamerarius), konungen af Böhmen
ärkemunskänk (archipincerna) samt de tre
andlige kurfurstarna ärkekanslerer, nämligen
ärkebiskopen af Mainz för Tyskland, ärkebiskopen
af Köln för Italien och ärkebiskopen af
Trier för Burgund ("per Galliam et regnum Arelatense").
De två sistnämnde voro blott titelbärare.
Däremot var kurfurstens af Mainz syssla
det enda bland ärkeämbetena, som hade en framstående
politisk och statsrättslig betydelse. Han
var till rangen den främste bland kurfurstarna,
vidtog förberedelserna till kejsarvalet, kallade
furstarna till valet, ledde valförhandlingarna och
uppsatte protokollet. Samma skyldigheter ålågo
honom vid riksdagen, hvars beslut i original
uppsattes af honom och jämväl af honom i likhet med
riksdagens öfriga handlingar förvarades. Han
bestämde äfven om det kejserliga hofkansliet. Under
Trettioåriga kriget tillföll drotsämbetet jämte
kurstämman 1623 hertigen af Bajern, men i samband
med Westfaliska freden upprättades 1652 för
den restituerade pfalziska ätten ett
ärkeskattmästarämbete. Leopold I förlänade huset
Braunschweig-Lüneburg (Hannover) en nionde
kurvärdighet jämte ärkebanerförarämbetet.
Efter Bajerns och Pfalz’ förening (1777) blef
kurfursten af Hannover definitivt ärkeskattmästare,
hvilken post han tidigare öfvergående (några
år efter 1710) innehaft. Med de 1803 tillskapade
nya kurvärdigheterna förenades inga ärkeämbeten,
förutom att kurfursten af Württemberg
tillerkändes rätt att vara rikets ärkebanerförare.
Under ärkeämbetena stodo arfsämbetena (die erbämter),
d. v. s. ämbeten, som voro ärftliga inom de
adliga ätter, hvilkas hufvudmän vid kejsarkröningen
såsom kurfurstarnas ställföreträdare förrättade
deras ärkeämbeten. Jfr Hädicke, "Kurrecht
und erzamt der laienfürsten" (1872), och
R. Kirchhöfer, "Zur entstehung des kurcollegiums"
(1893).
(V.S-g.)

Ärkeängel. Se Ängel och Änglakörer.

Ärla (Ärila), socken i Södermanlands län,
Österrekarne härad. 13,575 har. 2,167 inv.
(1921). Annex till Stenkvista, Strängnäs stift,
Österrekarne kontrakt.

Ärlesläktet, Motacilla, zool., hör till ordn.
tättingar (Passeriformes) bland fåglarna. Dithörande
fåglar utmärka sig genom smärt och långsträckt
kroppsbyggnad, rät, syllik näbb, höga,
spensliga ben och mycket lång, i spetsen tvär
stjärt. Ärlorna äro spridda öfver större delen af
Gamla världen. De uppehålla sig på öppna fält,
vid kärr eller stränder, på ängar o. s. v. De äro
synnerligen lifliga i sina rörelser och vippa ständigt
upp och ned med den långa stjärten (däraf namnet
vippstjärt). Insekter och maskar, hvilka de
plocka upp från marken, utgöra deras föda. De
lägga sina bon på marken, bland gräs eller i hål
bland stenar. Om våren och sommaren äro honan
och hannen olika hvarandra, medan de om hösten
ha mera likformig färgteckning. De äro flyttfåglar.
Till Sveriges fauna höra två arter: sädesärlan och
gulärlan.
Sädesärla (Motacilla alba).
Sädesärlan (M. alba; se fig.) är ofvan
till större delen grå (hjässan och nacken svarta,
pannan hvit), underkropp och undre stjärttäckare
hvita. Längd 18 cm. Sädesärlan är allmän i hela
Skandinavien. Den uppehåller sig gärna i grannskapet
af människors boningar. Då en roffågel visar
sig, skyndar sädesärlan att med skrik förfölja
den. I okt., senast i nov. flyttar den ur
landet för att återkomma i början af april.
Fångst och dödande af sädesärlan äro förbjudna
1 mars-15 sept. - Gulärlan (M. flava)
skiljer sig från den förra genom öfvervägande
gulaktig dräkt: ryggen, vingpennornas kanter,
underkropp och undre stjärttäckare äro gula;
stjärtpennorna äro svarta, vingpennorna brunaktiga.
Honans färger äro mattare och ryggsidan mera
gråaktig; äfven hannen blir under hösten mörkare.
Denna art uppträder i Sverige i två former, af
hvilka den ena förekommer i landets nordligaste
delar. Längd 16 cm. Gulärlan liknar till
lefnadssättet den förra; dock vistas den ej vid
människoboningar. - Gråärlan (M. boarula) har
som tillfällig gäst besökt Sverige.
L-e.

Ärlig swensk, En, den första politiska tidskriften
i Sverige, en veckoskrift, som utgafs 1755-56 och
var språkrör för det härskande hattpartiet. Se
Oelreich 2.

Ärlinghundra. 1. Härad i Stockholms län, ingår
i Stockholms läns västra domsagas tingslag och
Svartsjö fögderi samt omfattar socknarna Alsike,
Knifsta, Odensala, Husby-Ärlinghundra, Norrsunda,
Vassunda, Haga, S:t Olof och S:t Per.
29,337 har. 6,978 inv. (1921). - 2. Kontrakt
i Uppsala stift, omfattar de tre pastoraten
Odensala och Husby-Ärlinghundra; Sigtuna, S:t Olof,
S:t Per, Vassunda och Haga; Alsike och Knifsta.
26,333 har. 6,891 inv. (1921).

Ärlor, zool. Se Ärlesläktet.

Ärr (lat. cicatrix), med. Vid läkningen af en
substansförlust i någon af organismens väfnader bildas
i regel som slutstadium ett ärr. Dels från
väfnadscellerna, dels från ur kärlen utvandrade hvita
blodkroppar bildas under den första tiden efter
skadan en s. k. granulationsväfnad, som utfyller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>