Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödlesläktet - Ödlor - Ödman, Svante - Ödman, Nils Petrus (Pelle)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii
ödlor-Ödman
12
Sandödlan (L. afgilis) skiljer sig från skogs-
ödlan (se nedan) genom betydligare storlek (uppnår
en längd af 25 cm.) och därigenom, att den har
4 små plåtar mellan näsborren och ögat samt
gomtänder; grundfärgen är gråbrun eller grön, ofta
med i längsrader anordnade svarta fläckar; på
buken är hannen grönaktig, honan hvitaktig.
Sandödlan är spridd öfver mellersta och södra
Europa; i Sverige anträffas den norrut åtminstone
till Dalarna. Den lägger 5-12 mjukskaliga, af-
långa ägg i sand, myrstackar eller under mossa.
- Skogsödlan (L. vwifpara-} sefig.) blir i allmän-
Skogsödla (Lacerta vivipara).
het ej öfver 15 cm. lång, har 3 små plåtar mellan
näsborren och ögat; gomtänder saknas; ryggsidan
är brunaktig, ofta med ett mörkare längsband och
en rad hvita prickar på hvardera sidan; buksidan
är hos hannen rödgul med svarta fläckar, hos honan
hvitaktig med eller utan svarta fläckar. Den finnes
öfver hela norra och mellersta Europa och är all-
män i hela Sverige. Den är härdigare än sand-
ödlan och ligger i de kallare trakterna i en
vinterdvala, som kan vara 9-10 månader. Dess
byte utgöres af insekter och andra småkryp. Den
föder lefvande ungar. - Af öfriga i Europa före-
kommande arter må nämnas gröna ödlan (L.
vi’ridis), som är allmän i södra Europa, men äfven
förekommer ända upp i norra Tyskland. Den
väcker uppmärksamhet genom sin lifligt gröna
färg; den är betydligt större än någon af våra
svenska arter: längden stiger till 35 cm. och
därutöfver. L-e.
Ödlor, Sauria, zool. Denna term används numera
vanligast i samma betydelse och omfattning som
ödleartade kräldjur 1. Lacertilia (se
d. o.), alltså betecknande en ordning inom kräl-
djurens klass. - Till fam. Lacertidæ (se d. o.)
hör det i Sverige förekommande ödlesläktet
(se d. o.), Lacerta. L-e.
Ödman, Svante, läkare, universitetslärare,
f. 5 okt. 1836 i By socken, Värmlands län, blef
1854 student i Uppsala, 1865 med. licentiat vid
Karolinska institutet och 1889 med. hedersdoktor
i Lund. 1871-81 var ö. öfverläkare vid Härnö-
sands hospital och sedan 1881 vid Lunds hospital
samt från 1891 också vid Lunds asyl. 1893-1901
var han e. o. professor i psykiatri vid universitetet
i Lund. Som lärare har ö. inlagt stora förtjän-
ster. Hans undervisning var ovanligt sakrik och
instruktiv, och i hans vetenskapliga framställning
hvilade den personliga uppfattningen på ett lika
omsorgsfullt som fylligt beaktande af olika auktorers
mening. För sinnessjuk vår den i Sverige har ö. varit
en reformernas man, och
han har varit lika mot-
taglig som de unga för
nyare tiders fordringar.
Sålunda fann sänglä-
gesbehandlingen af sin-
nessjuka och deras vård
i öfvervakningsafdel-
ningen hos honom den
varmaste förkämpe, och
Lunds hospital torde
ha gått före flertalet
svenska anstalter i ge-
nomförandet af de sin-
nessjukes friare be-
handling. R. T-dt.
Ödman, Nils Petrus (Pelle), skolman,
vitterhetsidkare, reseskildrare, f. 12 aug. 1838 i
Åmål, d. 26 sept. 1911 i Stockholm, genomgick
Karlstads skola och gymnasium och blef 1856 stu-
dent och 1860 filos.
doktor i Uppsala, där
han tidigt framträdde
som visdiktare och
tenorsångare. Sedan
1861 var han medlem
af Orfei drängar och
deltog under Arpi i
den första studentsån-
garfärden till Paris.
Han var vidare en af
de sex stiftande med-
lemmarna af Namn-
lösa sällskapet (N. S.;
se Namnlösa (stu-
dent-) samfundet),
inom hvilken krets han verkade som rolighetsminister,
icke minst genom uppläsningen af de - ännu be-
varade - s. k. "småprotokollen", i hvilka säll-
skapets sekreterares (E. D. Björck) något pompösa
stil och låter älskvärdt parodierades. 0. vistades
1867 för språkstudier i England (jfr i tidskr. "Nu",
1877, skildringen En dag i ett engelskt hem) och
Frankrike, antogs 1868 till hufvudlärare i franska
och engelska vid Göteborgs realgymnasium samt
blef lektor i främmande lefvande språk 1870 vid
Härnösands och 1877 vid Gäfle läroverk. Efter
afskedstagandet (1905) bosatte han sig först i Stock-
holm, sedermera i Råsunda. ö. ligger begrafven på
Solna kyrkogård, där en 4 m. hög bautasten med
hans medaljong i brons (mod. af hans son) aftäcktes
1916. Ända till sin död verkade han oförtröt-
tadt som skriftställare och föredragshållare. Hans
"aftonunderhållningar", af hvilka ett urval 1902
utkom i bokform, voro särdeles populära, ö. var
en ungdomens vän som få och egde sällsynt för-
måga att fängsla och roa, vare sig som vissångare
eller uppläsare. - Sina tidigaste poetiska alster
lämnade ö. till studentkalendern "Isblomman"
(1861) och det ofvannämnda sällskapet N. S:s
publikation "Sånger och berättelser af nio signa-
turer" (1863). I sistnämnda samling offentlig-
gjorde han humoresken Min första kondition (sign.
"Pelle"), som icke saknar beröringspunkter med
dansken H. Scharlings 1862 utg. studentroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
