Print (PDF) - On this page / på denna sida - Öfverfyringenjör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
ÖFvergrad-Öfverhof jägmästare
30
gällt som orsak till äktenskapsskillnad. I vår
nu gällande Giftermålsb. (härutinnan öfverensstäm-
mande med 1915 års lag om äktenskaps ingående
och upplösning; se Skilsmässa, sp. 1009)
anges ifrågavarande skillnadsorsak så: "Har ena
maken egenvilligt och utan giltig orsak undandra-
git sig sammanlefnaden två år och ej sedermera
upptagit den". C. G. Bj.
Öfvergrad, mek. tekn. Se Fil, sp. 189, och
Fil huggning, sp. 202.
Öfvergrader, artill., elevationsvinklar, hvilka
öfverstiga 45°. Vid öfvergradselevation minskas
skottvidden, då elevationen ökas, banorna bli
mycket höga och spridningen relativt stor. Öfver-
grader användas endast vid grofva kastpjäser och
medföra fördelen, att projektilen vid nedslaget
erhåller en mera stupande riktning, hvilket ökar
genomslagningsförmågan mot horisontala mål. Se
S k o 11 v i d d och U n d e r g r a d e r. G. af W-dt.
Öfvergran, socken i Uppsala län, Håbo härad.
5,546 har. 1,067 inv. (1921). Ö. bildar med
Yttergran ett pastorat i Uppsala stift, Håbo kon-
trakt.
Öfvergripande lagring, geol., det förhållande,
när i en lagerserie af sedimentära bergarter ett
yngre lager intar större ytområde än liggandet,
det närmast yngre lagret, och sålunda griper of ver
dettas gränser och kommer att omedelbart täcka
ett lager af ännu högre ålder. För samma pro-
cess används också beteckningen transgres-
sion, dock med en viss skiftning i bruket, i det
termen öfvergripande lagring mera kommer till
användning, när frågan är om det rent stratigra-
fiska förhållandet mellan olika lager, medan trans-
gression oftast betecknar den vidare utbredningen
öfver vidsträcktare områden af en större komplex af
yngre aflagringar, en etage, eller t. o. m. en forma-
tion, och af ven används om det haf, där en viss bild-
ning aflagrats, för att beteckna dess öfvergripande
eller öfversvämmande (se öfversvämning) öfver
områden, hvilka närmast förr varit torrt land. Be-
handlingen af världshafvets transgressioner och re-
gressioner är bland de viktigaste spörsmålen i den
historiska geologien. Vissa perioder äro sålunda
karakteriserade af omfattande transgressioner, t. ex.
senare delen af kritperioden i Europa och Asien.
En öfvergripande lagring åstadkommer en diskor-
dans i lagerserien och kan, liksom transgressio-
nerna, alltid hänföras till en nivåförändring, en
sänkning i jordskorpan, antingen det är en relativt
plötslig sänkning inom ett mindre område i sam-
band med de bergskedjebildande processerna, en
ojogenetisk (grek. o’ros, berg) process eller en
långsam sänkning, i samband med höjning på andra
ställen, af ett vidsträcktare område, en epeirogene-
tisk (grek. e’péiros, fastland) process. K. A. G.
Öfvergång, mus. Se Modulation 1.
Öfvergångsberg. Se öfvergångsbild-
n i n g a r.
Öfvergångsbildningar, geoL, beteckning för en
del af de äldre sedimentära bildningarna, som in-
fördes af A. G. Werner i slutet af 1700-talet.
Werner indelade de geologiska bildningarna på
följande sätt: urberg (äldst), Öfvergångsberg, flöts-
berg, uppsvämmade berg och vulkaniska berg
(yngst), öfvergångsbildningar kommo i Tyskland
att beteckna de paleozoiska system, som äro äldre
än stenkolssystemet, d. v. s. kambrosilur och de von.
När Hisinger 1808 i sina "Samlingar till en mine-
ralogisk geographie öfver Sverige" införde Werners
klassifikation till Sverige, betecknade han som ö f-
vergångsberg vår kambrosilur och som flöts-
berg våra mesozoiska bildningar. Beteckningen har
småningom gått ur bruk, men ännu 1892 använ-
des den ai Sveriges geologiska undersökning som
en sammanfattande benämning för Sveriges kam-
brosilur. K. A. G.
Öfvergångsceller. Se B i, sp. 215.
Öfvergångsformationen, geoL Se öfver-
gångsbildningar.
Öfvergångskon, artill. Se Kanon, sp. 779.
Öfvergångsljud, språkv., dets. som om ljud
(se d. o.).
Öfvergångsministär. Se Expeditionsmi-
nistär.
Öfvergångsstat. Se Lönereglering, sp.
271, och öfver stat.
Öfvergångsstilen. Se Romansk stil, sp. 710.
Öfvergångsverb, språkv. Se P er f ek ti v.
Öfverhala, sjö?;. 1. Hjälpa efter, t. ex. "öfver-
haia en tälja eller hissverk", hvarvid tågets eller
kättingens parter (gångar) halas tillbaka, så att
blocken aflägsnas från hvarandra. Jfr Skaka.
- 2. Undersöka, besiktiga för reparation, t. ex.
"öfverhala ett segel", undersöka, hvilka dukar,
lik m. m., som skola lagas eller med nya ersättas.
- 3. Göra öfverhalning (se d. o.). R- N.*
Öfverhalning, sjöv., en stor rullning eller sido-
rörelse hos ett fartyg, öfverhalningar, som för-
orsakas af sjögång, bli vanligen makligare (mindre
våldsamma), ehuru något djupare, om tyngder
flyttas ut mot fartygets sidor och något uppåt.
Jfr S lin gr ing. B. N.»
Öfverhandsknop, sjöv. Se 8 å fig. till art.
Knop.
Öfverhetta. Se Kokning.
Öfverhettad ånga. Se Vattenånga och
Ånga. Jfr Å n gm a sk i n, sp. 1059.
Öfverhettare, maskinb. Se Ångmaskin,
sp. 1059, och Ångpanna, sp. 1065 och 1076,
med tillhörande fig.
Öfverhettningslokomotiv. Se L o k o m o t i v, sp.
1019, samt Ångpanna, sp. 1076 och fig. 11.
Öfverhofjägmästare är anställd som chef för
konungens hofjägeristat. 1606 förordnades S. 0.
Mörner till Öfverhofjägmästare. Han skulle bl. a.
ha tillsyn öfver kronans parker, hvarjämte lämna-
des åtskilliga föreskrifter om jakt och skjutande
m. m. - Regeringsformen af 1634 omtalade bland
de små 1. lägre riksämbetsmännen en "riksjäg-
mästare", som skulle ha inseende öfver konungens
parker, jakträttigheter och djurgårdar såväl som
öfver kronans skogar. Genom k. resolution af 14
aug. 1682 indrogs riksjägmästarämbetet, och till
utöfning af dennes uppsikt öfver jägeribetjänte
lämnades föreskrift om förordnande af fyra "jägeri-
fiskaler". Dessutom omnämndes en of ver jägmästare
som chef för jägeristaten inom hvar j e län. Uti en
resol. af 4 jan. 1780 utfärdade Gustaf III instruk-
tion för en Öfverhofjägmästare, åt h vilken öfver-
lämnades de göromål och rättigheter, hvilka till
följd af § l i 1638 års instr. tillkommit riksjäg-
mästarämbetet. Så öfverläts till Öfverhof jägmästa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
