- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
39-40

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverlång ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Öfverrevisor, titel på 2 tjänstemän vid Järnvägs-
och 2 vid Vattenfallsstyrelsen.

Öfverrhenska kretsen, en af de tio kretsarna i
det forna Tyska riket, bestod af två hufvuddelar
på ömse sidor om Rhen, skilda af Kurrhenska kretsen.
Kretsen omfattade ett stort antal ständer,
af hvilka må nämnas hertigdömet Lothringen,
biskopsstiften Worms, Speier, Basel och Fulda,
furstendömena Simmern, Lautern och Veldenz,
Pfalz-Zweibrücken, Hessen-Kassel, Hessen-Darmstadt
och Hersfeld, grefskapen Sponheim, Salm,
Nassau, Waldeck, Hanau, Solms, Isenburg, Leiningen,
Wittgenstein och Falkenstein samt riksstäderna
Worms, Speier, Frankfurt a. M., Friedberg
och Wetzlar. De kretsutskrifvande direktorerna,
d. v. s. de, som sammankallade kretsens ständer till
kretsdagar, voro biskopen af Worms och kurfursten
af Pfalz (i egenskap af furste af Simmern). Kretsdagar
höllos först i Worms, men sedan början af
1700-talet i Frankfurt. Genom westfaliska freden
samt genom fredssluten i Nijmegen, Rijswijk och
Baden förlorade kretsen småningom de v. om Rhen
belägna landskapen. I freden i Lunéville (1801)
föll återstående delen af de på vänstra Rhenstranden
belägna områdena till Frankrike, och återstoden
af nederrhenska l. kurrhenska kretsen uppgick
i öfverrhenska kretsen.

Öfverriggadt, sjöv. Se Öfvertackladt.

Öfverrotmästare, krigsv., kallas sedan äldre
tider den soldat, som har sin plats främst i roten
(se Rote 2) af en i sluten ordning uppställd trupp,
d. v. s. första ledets män. Vid svenska infanteriet
utbyttes benämningen i 1871 års reglemente mot
"förste man", hvilken benämning öfriga truppslags
reglementen sedan upptagit.

C. O. N.

Öfverrumpling. Se Fästningskrig, sp. 321, och Öfverfall.

Öfverränta, ränta, som vid underlåtenhet att på
utfäst tid infria en skuld erlägges för den öfverskjutande
tiden och stundom beräknas efter högre procent ("straffränta").

Öfverrätt. Hofrätterna, hvilka i den svenska
domstolsorganisationen inta ställningen af allmänna
domstolar i 2:a instans, pläga betecknas som öfverrätter
i trängre mening. Stöd för detta språkbruk lämnar
1:a kap. Rättegångsb., hvarest det, efter att förut
de allmänna underrätterna ha angetts, i § 5 säges:
"Öfver dessa äro hofrätter". I vidare mening kan man
tydligtvis känneteckna hvarje domstol, hvilken är en
annan domstol öfverordnad, som öfverrätt i förhållande
till denna senare.

E. K.

Öfversachsen (Öfversachsiska kretsen),
en af de tio kretsarna i det forna Tyska riket,
upprättad 1512, omfattade Kur-Sachsen, Kur-Brandenburg,
de sachsiska furstendömena, Anhalt, Thüringen
med Eichsfeld, Vor- och Hinter-Pommern,
Schwarzburg, Reuss m. m. och till midten af
1500-talet de inom detta område belägna, därefter
sekulariserade biskopsstiften (Meissen, Merseburg
m. fl.), med en sammanlagd areal af omkr. 99,000
kvkm. Ända till Kur-Sachsens öfvergång till
katolicismen tillhörde samtliga ständerna den evangeliska
kyrkan. Kurfursten af Sachsen var kretsöfverste.
Kretsdagarna höllos först i Leipzig, sedermera
äfven i Frankfurt a. O. och i Jüterbogk. Efter
1683 höllos ej mer några kretsdagar i denna krets.

Öfversats, log. Se Slutledning, sp. 1481.

Öfversegla, sjöv., ränna på, lägga ombord,
kollidera med ett annat fartyg. Jfr Ombordläggning
och Sjölagen af 12 juni 1891.

R. N.*

Öfverseglare, sjöv., ett sjökort öfver en eller
flera oceaner eller andra större vattensträckor.

R. N.*

Öfverselö, socken i Södermanlands län, Selebo
härad. 5,358 har. 1,283 inv. (1921). Ö. utgör ett
pastorat i Strängnäs stift, Domprosteriet.

Öfversilur, geol. Se Silursystemet.

Öfversinnlig, filos. Se Transcendent.

Öfversittande, bot., detsamma som epigyn (se d. o.).

Öfverskjutning, geol., en genom glidning i
horisontal riktning försiggången förflyttning af någon
del af jordskorpan öfver andra delar af densamma.
En sådan anses ha flerstädes i ganska stor skala
egt rum vid bergskedjebildningen, då berglagren,
genom en horisontalt verkande, sammanpressande
kraft sammantrycktes och uppdrefvos till stora veck,
af hvilka några öfverstjälptes och vid fortsatt tryck
tvungos att skjutas fram, i form af täcken, stundom
tusentals meter långt öfver mer eller mindre
orubbade lagerserier. Därvid kunna äldre berglager
komma att bli lagda ofvanpå yngre och sålunda
åstadkomma svårigheter för geologen vad
lagerföljdens bestämmande. – I Alperna äro sådana
öfverskjutningar af kolossalt omfång tydligt påvisade.
En del af dem tror man ha orsakats genom en
direkt af tyngdkraften framkallad nedglidning från
Centralalpernas högsta delar. Äfven inom Sverige
finnas geologiska förhållanden, som måste tolkas
som beroende af öfverskjutningar, såväl i Dalsland
som i synnerhet i Jämtland och Lappland. Kristalliniska
skiffrar och gnejser, lika urbergets, ligga
där flerstädes ofvanpå fossilförande siluriska
lerskiffrar och kalkstenar, exempelvis i Åreskutan.
Enligt Törnebohm har inom Sveriges fjälltrakter,
alltifrån Torne träsk i n. till sydliga Jämtland i s.,
en väldig öfverskjutning försiggått, hvarvid en
kolossal skolla af urberg och algonkiska
(prekambriska) bergmassor pressats fram mot ö. eller
s. ö. många tiotal km. öfver de yngre, kambriska
och siluriska berglagren, och således kommit att
inta ett sekundärt läge.

E. E.

Öfverskott, maskinb. Se Slid, sp. 1448.

Öfverskottsplaceringskommittén. Se Kommitté, sp. 644,
och Lönegren 1, sp. 268.

Öfverskottsvärde l. Mervärde. Se Mervärde och Socialism, sp. 196.

Öfverskult och Underskult, äldre benämningar
på tjänstemän i Göteborg, hvilka hade att
bringa till verkställighet domar och utslag, meddelade
af stadens magistrat. Namnen äro förmodligen
tagna efter det tyska ordet schultheiss (fogde)
och förekommo i den af Karl XI 1695 för Göteborg
fastställda staten. Befattningarna, likasom
benämningarna, voro dock äldre och torde leda sitt
ursprung ända från Gustaf II Adolfs 4 juni 1621 för
staden utfärdade privilegier och det då inrättade
schöffen-ämbetet, som inom det af nybyggare från
alla Europas länder bestående unga samhället egde
att döma jämväl efter kejserliga och nederländska
lagar och i viss mån äfven själf exekvera sina
beslut.

A. D. H.*

Öfverskänk var namn på en hofämbetsman
(munskänk), som infördes af drottning Kristina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free