Print (PDF) - On this page / på denna sida - Öfverlång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Öfverrevisor-Öfverskänk
40
Öfverrevisor, titel på 2 tjänstemän vid Järn-
vägs- och 2 vid Vattenfallsstyrelsen.
Öfverrhenska kretsen, en af de tio kretsarna i
det forna Tyska riket, bestod af två hufvud-
delar på ömse sidor om Rhen, skilda af Kurrhen-
ska kretsen. Kretsen omfattade ett stort antal stän-
der, af hvilka må nämnas hertigdömet Lothringen,
biskopsstiften Worms, Speier, Basel och Fulda,
furstendömena Simmern, Lautern och Veldenz,
Pfalz-Zweibriicken, Hessen-Kassel, Hessen-Darm-
stadt och Hersfeld, grefskapen Sponheim, Salm,
Nassau, Waldeck, Hanau, Solms, Isenburg, Leinin-
gen, Wittgenstein och Falkenstein samt riksstä-
derna Worms, Speier, Frankfurt a. M., Friedberg
och Wetzlar. De kretsutskrifvande direktorerna,
d. v. s. de, som sammankallade kretsens ständer till
kretsdagar, voro biskopen af Worms och kurfursten
af Pfalz (i egenskap af furste af Simmern). Krets-
dagar höllos först i Worms, men sedan början af
1700-talet i Frankfurt. Genom westfaliska freden
samt genom fredssluten i Nijmcgen, Rijswijk och
Baden förlorade kretsen småningom de v. om Rhen
belägna landskapen. I freden i Lunéville (1801)
föll återstående delen af de på vänstra Rhenstran-
den belägna områdena till Frankrike, och återsto-
den af nederrhenska 1. kurrhenska kretsen upp-
gick i öfverrhenska kretsen.
Öfverriggadt, sjöv. Se öfvertackladt.
Öfverrotmästare, krigsv., kallas sedan äldre
tider den soldat, som har sin plats främst i roten
(se R o t e 2) af en i sluten ordning uppställd trupp,
d. v. s. första ledets män. Vid svenska infanteriet
utbyttes benämningen i 1871 års reglemente mot
"förste man", hvilken benämning of riga truppslags
reglementen sedan upptagit. C. O. N.
Öfverrumpling. Se Fästningskrig, sp.
321, och öfverf all.
Öfverränta, ränta, som vid underlåtenhet att på
utfäst tid infria en skuld erlägges för den öfver-
skjutande tiden och stundom beräknas efter högre
procent ("straffränta").
Öfverrätt. Hofrätterna, hvilka i den svenska
domstolsorganisationen inta ställningen af allmänna
domstolar i 2:a instans, pläga betecknas som öfver-
rätter i trängre mening. Stöd för detta språkbruk
lämnar l:a kap. Rättegångsb., hvarest det, efter att
förut de allmänna underrätterna ha angetts, i § 5
säges: "öfver dessa äro hofrätter". I vidare me-
ning kan man tydligt vis känneteckna hvarje dom-
stol, hvilken är en annan domstol öfverordnad, som
öfverrätt i förhållande till denna senare. E. K.
Öfversachsen (öfversachsiska kretsen),
en af de tio kretsarna i det forna Tyska riket,
upprättad 1512, omfattade Kur-Sachsen, Kur-Bran-
denburg, de sachsiska furstendömena, Anhalt, Thii-
ringen med Eichsfeld, Vor- och Hinter-Pommern,
Schwarzburg, Reuss m. m. och till midten af
1500-talet de inom detta område belägna, därefter
sekulariserade biskopsstiften (Meissen, Merseburg
m. fl.), med en sammanlagd areal af omkr. 99,000
kvkm. Ända till Kur-Sachsens of ver gång till katoli-
cismen tillhörde samtliga ständerna den evangeliska
kyrkan. Kurfursten af Sachsen var kretsöfverste.
Kretsdagarna höllos först i Leipzig, sedermera
af ven i Frankfurt a. 0. och i Jiiterbogk. Efter
1683 höllos ej mer några kretsdagar i denna krets.
Öfversats, log. Se Slutledning, sp. 1481.
Öfversegla, sjöv., ränna på, lägga ombord,
kollidera med ett annat fartyg. Jfr Ombord-
1 ä g g n i n g och Sjölagen af 12 juni 1891. R- N.*
Öfverseglare, sjöv., ett sjökort öfver en eller
flera oceaner eller andra större vattensträckor. R.N.*
Öfverselö, socken i Södermanlands län, Selebo
härad. 5,358 har. 1,283 inv. (1921). ö. utgör ett
pastorat i Strängnäs stift, Domprosteriet.
Öfversilör, geol. Se Silursystemet.
Öfversinnlig, filos. Se Transcendent.
Öfversittande, bot., detsamma som epigyn
(se d. o.).
Öfverskjutning, geol., en genom glidning i hori-
sontal riktning försiggången förflyttning af någon
del af jordskorpan öfver andra delar af densamma.
En sådan anses ha flerstädes i ganska stor skala
egt rum vid bergskedjebildningen, då berglagren,
genom en horisontalt verkande, sammanpressande
kraft sammantrycktes och uppdrefvos till stora veck,
af hvilka några öfverstjälptes och vid fortsatt tryck
tvungos att skjutas fram, i form af täcken, stundom
tusentals meter långt öfver mer eller mindre
orubbade lagerserier. Därvid kunna äldre berg-
lageT komma att bli lagda ofvanpå yngre och så-
lunda åstadkomma svårigheter för geologen vad
lagerföljdens bestämmande. - I Alperna äro sådana
öfverskjutningar af kolossalt omfång tydligt påvi-
sade. En del af dem tror man ha orsakats genom en
direkt af tyngdkraften framkallad nedglidning från
Centralalpernas högsta delar. Äfven inom Sverige
finnas geologiska förhållanden, som måste tolkas
som beroende af öfverskjutningar, såväl i Dalsland
som i synnerhet i Jämtland och Lappland. Kri-
stalliniska skiffrar och gnejser, lika urbergets, ligga
där flerstädes ofvanpå fossilförande siluriska ler-
skiffrar och kalkstenar, exempelvis i Åreskutan.
Enligt Törnebohm har inom Sveriges fjälltrakter,
alltifrån Torne träsk i n. till sydliga Jämtland i s.,
en väldig Öfverskjutning försiggått, h varvid en
kolossal s k o 11 a af urberg och algonkiska (pre-
kambriska) bergmassor pressats fram mot ö. eller
s. ö. många tiotal km. öfver de yngre, kambriska
och siluriska berglagren, och således kommit att
inta ett sekundärt läge. E. E.
Öfverskott, maskM. Se S Ii d, sp. 1448.
Öfverskottsplaceringskommittèn. Se Kom-
mitté, sp. 644, och Lönegren l, sp. 268.
Öfverskottsvärde 1. Mervärde. Se Mer-
värde och Socialism, sp. 196.
Öfverskult och Underskult, äldre benäm-
ningar på tjänstemän i Göteborg, hvilka hade att
bringa till verkställighet domar och utslag, med-
delade af stadens magistrat. Namnen äro förmod-
ligen tagna efter det tyska ordet schultheiss (fogde)
och förekommo i den af Karl XI 1695 för Göteborg
fastställda staten. Befattningarna, likasom benäm-
ningarna, voro dock äldre och torde leda sitt ur-
sprung ända från Gustaf II Adolfs 4 juni 1621 för
staden utfärdade privilegier och det då inrättade
scfcö/fen-ämbetet, som inom det af nybyggare från
alla Europas länder bestående unga samhället egde
att döma jämväl efter kejserliga och nederländska
lagar och i viss mån af ven själf exekvera sina
beslut. A. D. IL*
Öfverskänk var namn på en hofämbetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
