Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Ögonsjukdomar
70
kunnig och omsorgsfull skötsel af sina ögon under
de skrofulösa sjukdomar de som barn genomgått.
Ang. behandlingen af dessa sjukdomar torde här
böra framhållas, att de största skador i allmänhet
åstadkommas genom vederbörandes lojhet. Då lä-
karen t. ex. vid en blefarit föreskrifvit den salfva,
som bör användas (innehållande kvicksilfveramido-
klorid eller fälld kvicksilfveroxid), med tillsägelse,
att den skall användas, till dess han själf bestäm-
mer annorlunda, är det mycket vanligt, att, när
de svåraste symtomen efter kort tid gått tillbaka,
barnets föräldrar anse vidare behandling obehöflig
och att läkaren ej får återse patienten, förrän
sjukdomen, som efter den otillräckliga behandlin-
gens slut jämnt och säkert fortskrider, hunnit
angripa hornhinnan, där den dessutom kan ha fått
en eller annan vecka på sig för att utbreda sig,
innan man besluter sig för att söka hjälp. Teck-
nen på, att en allvarlig ögonsjukdom föreligger,
äro dock i sanning tydliga nog: ljusskygghet och
tårflöde inställa sig från början, och slutligen till-
bringar barnet hela sin dag med att ligga fram-
stupa i en soffa och borra ned sitt hufvud med de
igensvullna och af det ständiga tårflödet såriga
ögonlocken i en kudde. Vid behandlingen af den
flyktenulösa keratiten är det i allmänhet nödvän-
digt att börja med atropin och våt värme samt
allmänbehandling och afsluta behandlingen med ett
kvicksilfverpreparat, den gula kvicksilfveroxiden
i salfva eller kvicksilfverklorur i pulver till in-
pudring. Äfven här har läkaren att bekämpa loj-
heten: då barnen efter den första behandlingen
tämligen hastigt förbättras, afslutas behandlingen
utan vidare, tvärtemot läkarens tillsägelse, och bar-
net visas, först när återfallet kommer, hvilket ofta
kunnat undvikas, om behandlingen fått skötas
ordentligt. - Men om föräldrarnas underlåtenhets-
synder i detta fall hårdt straffas på barnen, finnes
det en ögonsjukdom, ögonvarflytning hos
nyfödda (blennorrhoea neonatorum), i hvilken
underlåtenhetssynden straffas ännu hårdare. Må
det vara nog att nämna, att denna sjukdom, om
den i tid behandlas af sakkunnig person, med
nästan absolut säkerhet kan botas och att det
oaktadt ingen annan sjukdom lämnar en så stor
kontingent blinda till blindinstituten (se Blind-
h e t s s t a t i s t i k, sp. 691 och 692). Sjukdomen,
som är högst smittsam, uppkommer genom infek-
tion med gonokocker, de bakterier, som orsaka
dröppeln i könsorganen. Dess mest framträdande
symtom är vårflöde, hvarför den benämnes v a r i g
bindehinneinflammation (conjunctivitis
purulenta), någon gång äfven blennoftalmi.
Hos fullvuxna, som vanligen smittas genom direkt
ofverföring från könsorganen till ögat, förmedlad
af fingrarna, har åkomman en betydligt svårare
form än hos nyfödda, hvilka kunna smittas under
passagen genom moderns genitalkanal eller vid
oförsiktig behandling af ögonen under och omedel-
bart efter födelsen eller genom direkt öfverföring
från moderns könsdelar under de första lefnads-
dagarna. Hos fullvuxna är man äfven med den
omsorgsfullaste och kraftigaste behandling aldrig
säker för utgången, under det, såsom redan nämndt,
hos nyfödda resultatet under lämplig behandling,
hvilken dock aldrig behöfver vara så sträng som
hos fullvuxna, så godt som alltid är gynnsamt.
Sjukdomen börjar med rodnad och svullnad af bin-
dehinnan och sedermera äfven af hela ögonlocken,
hvilka i synnerhet hos fullvuxna ofta äro så starkt
spända, att de endast med svårighet kunna öppnas
af läkaren. Samtidigt erfar patienten en olidlig
känsla af hetta i ögonen, och en köttvattenliknande
af söndring flyter ut från dem. Svullnaden, rodna-
den och spänningen tilltaga; afsöndringen ändrar
småningom karaktär och blir slutligen rent varig,
hvarefter svullnaden aftar något, under det den
rikliga varbildningen fortgår några veckor eller,
om den ej blifvit behandlad, längre. Genom
denna inflammation, som har sitt säte i binde-
hinnan, lider denna ej någon förstörelse, utan
faran för Ögat ligger däri, att sjukdomen inficierar
och förstör hornhinnan. Hos fullvuxna kan detta
gå med en förfärande hastighet, under det där-
emot hornhinnan hos den nyfödde gör betydligt
större motstånd mot en hastig förstörelseprocess.
Emellertid dukar äfven den utan hjälp af behand-
lingen förr eller senare under i kampen mot för-
störelsen. Det är ej heller att undra på, att horn-
hinnan går förlorad, då den dag ut och dag in
badas uti detta smittsamma var, instängdt som det
är mellan de svullna och hopklibbade ögonlocken,
hvilka aldrig öppnas för rengöring eller behand-
ling af sjukdomen, utan endast sprängas isär
så mycket af varet, att detta kan sippra ut. Till
förekommande af sjukdomen hos nyfödda är en
ändamålsenlig behandling af moderns gonorré af
stort värde, och hvarje kvinna, som lider af flyt-
ning, bör vid iråkad grossess, om ej förr, låta
grundligt behandla denna. Har emellertid detta
försummats eller på grund af sociala förhållanden
ej kunnat ega rum, måste största försiktighet iakt-
tagas vid födelsen: barnets ögon måste, innan de
öppnas, väl rengöras med ren bomull eller linne;
de få ej under några omständigheter komma i
beröring med badvattnet eller vidröras af fingrar,
som varit i beröring med detta eller med moderns
könsdelar. Synnerligen lämplig är dessutom en
profylaktisk behandling, bestående i indrypning af
en droppe 2 proc. lapislösning i hvartdera ögat
(Credés metod). Efter födelsen bör fortfarande stor
försiktighet iakttagas, att ej smittämne med fingrar
eller klädespersedlar införes i ögonen, och dess-
utom bör dagligen tillses, att dessa ej äro igen-
svullna eller lämna någon sjuklig afsöndring. Så
snart någon sådan upptäckes, bör läkarhjälp sökas.
Skedde alltid så, behöfde knappast någon bli blind
af denna sjukdom. Behandlingen utgöres dels af
trägna rengöringar af ögonen, sköljning med bor-
syrelösning en gång i halftimmen dygnet om, dels
af pensling med 2 proc. lapislösning å bindehinnan
på ögonlockens insider och i öfvergångsfållorna.
Den senare behandlingen måste utföras af läkaren
själf och bör upprepas dagligen; men erfarenheten
visar att, om blott sköljningen verkställes sam-
vetsgrant, sällan någon fara uppstår, om också
toucheringen ej kan verkställas precis hvarje dag.
För att skydda det friska ögat, i fall endast det
ena är angripet, för smitta från det senare, göres
hos nyfödda lämpligen en profylaktisk lapisindryp
ning dagligen i det förra. Hos fullvuxna åter
lägges i sådant fall omedelbart ett hermetiskt slu-
tande förband å det friska ögat; till det sjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
