Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Ögonsjukdomar
72
iskall, och sköljningen måste upprepas hvar femte
minut eller i lindrigare fall åtminstone hvar kvarts
timma dygnet om - en högst ingripande behand-
ling. Till toucheringen användas här utom 2 proc.
lapislösning äfven lapis i substans och, i senare
stadier, kopparsulfat. - En annan inflammation af
bindehinnan, som äfvenledes är smittsam, fastän
smittämnet ännu ej är kändt, och som likaledes
genom öfvergripande på hornhinnan kan bli för-
därfbringande för synförmågan, är den s. k. e gy p-
tiska ögonsjukan, trä komet (conjunc-
tivitis trachomatosa). Se därom Egyptisk
ö g o n i n f l a m m a t i o n.
De nu anförda äro jämte den enkla katarren
(se ögoninflammation) de viktigaste sjuk-
domarna i bindehinnan. Att de i många fall
genom att angripa hornhinnan bli orsaker till vidt
gående synrubbningar, ha vi sett. Men ej mindre
fara för hornhinnan kan uppkomma från ett tår-
säckslidande. Tårsäcken, som genom tårkanalen
står i förbindelse med näsan, blir ofta genom detta
sammanhang utsatt för infektion med varbildande
bakterier, hvilka vid kroniska lidanden i näsan
ständigt äro till finnandes. Följden blir en k a-
tarr i tårsäcken (dacryocystitis] med stagna-
tion af sekretet och tårflöde, hvaraf åter kan resul-
tera antingen tilltagande förträngning i tårvägarna
eller, om inflammationen sprider sig till omgifnin-
gen, en flegmonös inflammation med genombrott
utåt och i somliga fall kvarstående kommunikation
utåt hudytan, tårfistel. Om emellertid det smitt-
samma stagnerande sekretet från tårsäcken tömmer
sig i bindesäcken i stället för genom näsan, är horn-
hinnan ständigt utsatt för inverkan af de varbil-
dande bakterierna. Dessa kunna dock intet uträtta,
så länge hornhinnans epitellager är oskadadt; men
så snart den allra minsta skada träffar detsamma,
t. ex. om en obetydlig främmande kropp blåser
in i ögat - något, som under normala förhållan-
den ej medför någon risk -, så kan en infektion
af hornhinnan ega rum, hvarvid ett f rätsår (ulcus
serpens) uppkommer. Detta sår, som alltid är be-
läget i de centrala delarna af hornhinnan och
åtföljes af en varsamling i främre kammaren
(hypopyon), utbreder sig hastigt genom sönder-
fall vid randen och kan genom bristning i sår-
bottnen (något, som äfven kan inträffa med andra
hornhinnesår) ge anledning till smittämnets in-
trängande i ögonglobens inre och på detta sätt
medföra ögats förlust, men lämnar under alla om-
ständigheter, om det ej med det allra snaraste kom-
mer under riktig behandling, efter sig ett ärr, som
högst betydligt försämrar synförmågan, så att ofta
nog knappast ledsyn återstår. Uppkommer vid
inträffad perforation (genombrytning) ingen infek-
tion af djupare delar, plägar följden bli en sam-
manväxning mellan hornhinnan och regnbågshin-
nan, en främre synechi eller, om ett stort hvitt
ärr uppstår, i hvilket regnbågshinnan är inläkt,
ett adherent leukom eller, om de sammanväxta
delarna ge efter för trycket inuti ögat och ut-
buktas, ett hornhinnestafylom. Vid denna sjukdom
är, om någonsin, snar och sakkunnig hjälp af nö-
den. Framför allt bör tårsäckslidandet behandlas
och antingen tårsäcken exstirperas eller ock genom
annat operativt ingrepp eller genom sondering af
tårkanalen afflöde skaffas åt det infekterande sekre-
tet, hvilket i motsatt fall oupphörligt på nytt
inficierar hornhianart. Till behandlingen af själfva
såret är i avancerade fall glödhettan, sådan den
lämnas af särskildt för ändamålet konstruerade
galvanokauterer, det verksammaste medlet; dess-
utom nyttjas våt värme och antiseptiska medel.
Till förekommande af inflammation i regnbågs-
hinnan måste genast från början atropin användas.
- Om alltså inflammationen i tårsäcken innebär
en allvarlig fara för ögat, så är detta däremot ej
hotadt vid inflammation af tårkörteln (dacryo-
adenitis], en åkomma, som kan uppträda som ett
symtom af påssjuka. - Bland de öfriga inflamma-
tionerna i hornhinnan intar den parenkyma-
tösa keratiten ett särskildt rum. Den är
en mycket långvarig sjukdom, som i regel träffar
båda ögonen, det ena efter det andra, och som
består i en fördunkling af hornhinnan i dess helhet,
orsakad af förändringar i dess djupare lager, med
eller utan för blotta ögat synlig kärlbildning. Den
träffar relativt ofta personer med ärftlig syfilis,
stundom äfven sådana, hvilka själfva förvärfvat
denna sjukdom, alltid individer, hvilkas kropps-
konstitution antyder nedsatt nutrition. Den kan
fullständigt öfvergå till hälsa, men kan också lämna
efter sig kvarstående, för synen högst menliga för-
dunklingar i hornhinnan, ja t. o. m. leda till
utbuktning af densamma. Stor försiktighet måste
under behandlingen iakttagas med hänsyn till sjuk-
domens benägenhet att orsaka en inflammation af
regnbågshinnan, en benägenhet, som sjukdomen
delar med inflammationen i senhinnan,
s k l e r i t (scleritis), äfvenledes en mycket lång-
varig sjukdom, som ofta nog förr eller senare
angriper båda ögonen. Den kan såsom den förra
sjukdomen likaledes stå på syfilitisk grund, men
äfven bero på reumatism. Den börjar vanligen
med en blåröd upphöjning på hvitögat ett stycke
ifrån hornhinneranden, oftast förbunden med starka
smärtor omkring ögat. Har härden sitt säte i sen-
hinnans ytligare lager (episcleritis], kan denna
upphöjning mycket väl gå tillbaka, utan att göra
någon skada; men om djupare lager äro intresse-
rade, inställer sig en särskild form af inflamma-
tion i hornhinnan, efterlämnande tjocka ärr, vidare
inflammation i regnbågshinnan och strålkroppen
och slutligen i angränsande delar af åderhinnan,
hvarigenom fördunklingar i glaskroppen uppstå,
eller också ge de sjukliga partierna efter för tryc-
ket inuti ögat, och utbuktningar uppkomma, hvilka
vanligen leda till blindhet (se d. o.). Vid båda
dessa sjukdomar är utom användning af redan
nämnda lokala medel en energisk behandling af
grundlidandet af nöden. Inflammation i
regnbågshinnan (iritis) är en genom sina
följder ödesdiger och ej ovanlig ögonsjukdom. Den
kan uppkomma efter skador, som träffa ögat, eller
vara sekundär efter en djupare inflammation i
hornhinnan, men orsakas i de flesta fall af ett
allmänlidande, framför allt syfilis, därnäst reuma-
tism, men äfven tuberkulos, sockersjuka o. s. v.
Den har liksom alla på allmänlidande beroende
ögonsjukdomar böjelse för att träffa båda ögonen,
om ock ej båda på en gång, och är dessutom i
många fall synnerligen benägen för recidiv, hvar-
med likväl visst icke må vara sagdt, att ej i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
