Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonspegel, Oftalmoskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökta ögat anbragtes korrektionsglas bakom spe-
gelns hål. Af det betydande antal olika modeller
af ögonspeglar, som under tidernas lopp sett da-
gen, må ett par omnämnas. Den mest använda
modellen är sålunda den af engelsmannen Morton
framställda (fig. 1). Detta instrument består af
en på ett litet skaft anbragt skifva med ett hål
för det observerande ögat. Framför detta hål kan
medelst en revolver endera af trenne folierade och
perforerade speglar, en starkare och en svagare
konkavspegel samt en planspegel, anbringas. Vi-
dare kunna med hjälp af ett paternosterverk olika
korrektionsglas inskjutas i hålet. Slutligen finnes
bakom hålet en vridbar skifva, som uppbär ytter-
ligare några korrektionsglas (denna skifva kallas
ofta en Eekoss-skiiva efter den instrumentmakare
i Königsberg, som på Helmholtz anvisningar kon-
struerade de första ögonspeglarna). Dessa senare
glas äro afsedda att kombineras med de i pater-
nosterverket befintliga glasen.
En undersökning med ögonspegel af Mortons
och liknande typer kan företagas enligt två olika
metoder: undersökning af den rättvända och under-
sökning af den omvända ögonbottenbilden. Vid
undersökningen i den rättvända bilden begagnar
undersökaren det undersökta ögats optiska system
som lupp och betraktar med denna den undersökta
ögonbottnen. En ljuskälla, lämpligen en elektrisk
glödlampa med mattslipad kupa, uppställes vid det
undersökta ögats sida i jämnhöjd med ögat. Under-
sökaren anbringar instrumentet så nära framför det
undersökta ögat som möjligt, inkastar ljus i ögat
med den starkare konkavspegeln och observerar
ögonbottnen. Om det undersökta ögats brytkraft
sättes till 60 dioptrier och det konventionella läs-
afståndet till 0,25 m., så erhåller man 15 gångers
förstoring. Vid undersökning i den omvända bilden
sammanbryter man med en framför ögat anbragt
positiv lins de från ögonbottnen kommande strålarna
till en framför ögat belägen bild och observerar
så denna. Vid undersökningens utförande ställes
ljuskällan något bortom den undersöktes öra, och
med den svagare konkavspegeln, som hålles på
omkr. 0,4 m. af stånd från det undersökta ögat,
inkastas ljuset i detsamma. Tätt framför det under-
sökta ögat inskjutes nu en lins af omkr. -h 14
dioptrier, hvilken sammanbryter de från det under-
sökta ögat utkommande strålarna till en bild, belä-
gen mellan denna lins och ögonspegeln. Denna
bild observeras af undersökaren genom ögonspe-
gelns hål, hvarvid denne för att bespara sig mödan
af att ackommodera för det korta afståndet lämp-
ligen inskjuter ett korrektionsglas, exempelvis + 3,
om hans öga är emmetropiskt. Vid denna metod
är den betraktade bildens förstoring lika med för-
hållandet mellan ögats brytkraft och den använda
linsens brytkraft, d. v. s. med de ofvan angifna
talen omkr. 4 gånger. Förstoringen vid den om-
vända bilden är alltså afsevärdt mindre än vid den
rättvända, men i gengäld är vid denna metod syn-
fältet vid undersökningen större. Den senare meto-
den används därför, när det gäller att erhålla
öfversiktsbilder af ögonbottnen, den förra metoden
för närmare granskning af detaljer. Vid bägge
metoderna är det mycket fördelaktigt att genom
användning af mydriatica dilatera (utvidga) pupil-
len, enär densamma på grund af ljusreflexen eljest
sammandrar sig, så att synfältet afsevärdt för-
tränges och endast ringa ljus insläppes i ögat.
ögonspegeln kan användas äfven till undersökning
af grumlingar i de brytande medierna. För detta
ändamål inkastar man med spegeln ljus i det under-
sökta ögat, så att dess botten lyser röd, och be-
traktar så eventuella grumlingar i medierna mot
denna bakgrund med användning af positiva korrek-
tionsglas. Ju mindre det upplysta området af ögon-
bottnen därvid göres, desto bättre framträda medie-
grumlingarna, hvarför man vid denna undersökning
lämpligen begagnar pianspegeln. Slutligen kan man
med ögonspegelns hjälp bestämma det undersökta
ögats refraktion enligt flera olika metoder. Utom
den Mortonska modellen må nämnas Landolts och
de Weckers ofta använda modeller samt Giraud-
Teulons binokulära oftalmoskop.
En olägenhet, som vidlådde oftalmoskopen och
den oftalmoskopiska tekniken, var länge den, att
undersökningen af ögonbottnen försvårades af det
ljus, som såväl regelbundet som diffust reflekterades
från hornhinnan och linsen i det undersökta ögat.
Framför allt var därvid främre hornhinneytans
reflex besvärlig. Upprepade försök ha gjorts för
att utfinna metoder att undgå dessa reflexer,
hvilka särskildt vid undersökning vid trång pupill
eller vid försök att fotografera ögonbottnen, vålla
olägenheter. Den slutgiltiga lösningen af detta
problem har getts af Gullstrand i samband med
en åt honom uppdragen revision af Helmholtz’
framställning af ögonspegelns teori. För att när-
mare klarlägga förhållandena vid oftalmoskopet
inför Gullstrand begreppet "strålrum", hvarmed
han betecknar den rymd, som upptas af ett visst
strålknippe. Vidare skiljer han mellan ett belys-
ningssystem, sträckande sig från ljuskällan till
ögonbottnen i det undersökta ögat, och ett iakt-
tagelsesystem, sträckande sig från samma ögonbot-
ten till undersökarens inträdespupill. Villkoret för,
att ögonbottnen skall kunna synas, formulerar han
med hjälp af dessa begrepp så, att en del af
densamma måste befinna sig samtidigt i såväl belys-
ningssystemets som iakttagelsesystemets strålrum.
För den reflexlösa oftalmoskopien tillkommer ytter-
ligare det \illkoret, att väl en del af ögonbottnen,
men däremot ingen del af hornhinnan eller linsen
samtidigt får befinna sig i såväl belysningssystemets
som iakttagelsesystemets strålrum. Gullstrand har
äfven framställt instrumentarier, vid hvilkas an-
vändning dessa villkor kunna uppfyllas. Som ljus-
källa begagnas den s. k. nernstspaltlampan, som
består af en nernstlampa, hvars glödande tråd af
en kondensor af bildas i en springa, hvilken efter
behag kan göras bredare eller smalare och från
hvilken ljuset sedan utgår i ett svagt divergerande
knippe af hög specifik ljusintensitet. För att med
användning af denna ljuskälla ernå reflexlöshet är
det nödvändigt att af spalten och af iakttagelse-
systemets pupill erhålla så aberrationsfria bilder som
möjligt i det undersökta ögats inträdespupill. Detta
vinnes medelst den på Gullstrands anvisningar af
v. Eohr beräknade aplanatiska oftalmoskoplinsen.
Nernstlampan och den aplanatiska linsen ha af
Gullstrand sammanställts till olika slag af oftal-
moskop. Allteftersom härvid iakttagelsesystemets
blända afbildas i den centrala eller den perifera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
