Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öhrwall, Hjalmar August - Öien, Adolf Ferdinand - Öieren - Öi-fjord - Öija - Öja - Öjaby - Öjaren - Öje kapell - Öjeberget - Öjebro kraftverk - Öjebyn - Öken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
85
Öien-Öken
undersökningar rörande färgblindhet (1916). Inom
blodomloppets fysiologi har ö. bl. a. utfört om-
fattande arbeten of ver grodh j artats förhållande vid
kväfning (Erstickung und wiedererweckung des
isolierten froschherzens, 1897; Vber die periodische
funktion des herzens, 1898). Därjämte har han
utgett en utförlig studie Om knutar (1908; 2:a
uppl. 1916) samt flera populära uppsatser äfvensom
till sv. öfversatt arbeten af Stuart Mill, Helmholtz
och Haeckel. Sedan 1917 redigerar han Studentför-
eningen Yerdandis småskrifter. Han har med största
nit egnat sig åt Verdandis (se d. o.) syften, ö. är
led. af Vet. soc. i Uppsala (1916). H. T-dt.
Öien, Adolf Ferdinand, norsk affärsman,
donator, f. 9 okt. 1849 i Trondhjem, d. 19 nov.
1918 i Stockholm, blef 1876 delegare i och 1885
ensam innehafvare af handelsfirman "Öien &
Wahl", deltog därjämte i upprättande af bety-
dande industriella företag (Ilens såpfabrik och
smältverk, Trondhjems trådspikfabrik m. m.) och
hade en mängd kommunala förtroendeuppdrag.
1912 blef han svensk konsul och 1918 general-
konsul i Trondhjem. Under årens lopp ihågkom
han institutioner och föreningar med gåfvor och
efterlämnade mycket betydande förmögenhet. Af
hans stora donationer må nämnas 750,000 kr. till
inrättande af en handelshögskola i Trondhjem,
1,5 mill. kr. till kapitalfond för denna skola och
Norges tekniska högskola, 750,000 kr. till upp-
rättande af allmännyttiga och kulturella institu-
tioner i Trondhjem, stora belopp till ålderdoms-
hem m. m. T. Aalheim.
Öieren, insjö i södra Norge, ligger 103 m. ö. h.
med en del i Akershus och en del i Östfold fylke,
mäter 87,44 kvkm. och har vid sin norra ända
Lilleström järnvägsknutpunkt med flera såg- och
hyfvelverk. Ö., som trafikeras af ångbåtar,
genomflytes af Glommen, hvilken gör sitt utträde genom
Mörkfossen, där en rörlig dammbyggnad numera
tjänar till reglering af vattenståndet och sålunda
förebygger de öfversvämningar, som dessförinnan
nästan årligen inträffade på sjöns norra, lågt
liggande strand. Vid Ö. ligger Fladeby gård, dit
societeten i Kristiania i slutet af 1700- och början
af 1800-talet brukade göra utfärder vid
jultiden.
E. H. (K. G. G.)
Öi-fjord. Se Eidfjord.
Öija, gods. Se Lindö.
Öja. 1. Socken i Gottlands län, Södra häradet.
3,850 har. 849 inv. (1921). Ö. bildar med Hamra
(framdeles äfven Fide, Vamlingbo och Sundre) ett
pastorat i Visby stift, Södra kontraktet. – 2.
Socken i Kronobergs län, Kinnevalds härad. 4,784
har. 1,230 inv. (1921). Annex till Bergunda,
Växjö stift, Kinnevalds kontrakt. – 3. Socken
i Malmöhus län, Herrestads härad. 647 har. 433
inv. (1921). Annex till Stora Herrestad, Lunds
stift, Ljunits och Herrestads kontrakt. – 4.
Socken i Södermanlands län, Västerrekarne härad.
8,153 har. 1,454 inv. (1921). Ö. bildar med
Västermo ett pastorat i Strängnäs stift,
Västerrekarne kontrakt, där patronatsrätt t. o. m. 1921
tillkom Stora Sundby.
Öjaby, socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. 4,101 har. 572 inv. (1921). Ö. bildar
med Härlöf ett pastorat i Växjö stift, Kinnevalds
kontrakt.
Öjaren, insjö på gränsen mellan Högbo och
Valbo socknar i Gästrikland, 70 m. ö. h. Ö. har
en i det närmaste nord–sydlig längdutsträckning af
9 km., en största bredd af 3,5 km. samt en areal
af 21 kvkm. Djupet uppges vara mycket
obetydligt. Ö. är rik på öar (den största, Digerön, 0,9
kvkm.) samt afflyter från södra ändan genom en
3 km. lång å förbi Högbo kyrka till Jädra-ån, ett
tillflöde till Storsjön (Gafleån). Sjöområdets areal
är 186 kvkm. Omgifningarna äro lågländta och
numera till stor del odlade.
J. V. E.
Öje kapell. Se Malung.
Öjeberget, ett 369 m. högt berg, i västra delen
af Järfsö socken, Gäfleborgs län, v. om Ljusnan.
På toppen finns ett utsiktstorn.
Öjebro kraftverk, beläget i Östergötlands Svartå,
omkr. 35 km. ofvanför sjön Roxen, uppfördes 1910
och eges af A.-b. Knutsbro kraftstation (hvari
aktiemajoriteten innehas af Norrköpings stad) och
utnyttjar en fallhöjd af 15,8 m. Den installerade
effekten utgör 2,200 kw. och den årliga
energiproduktionen omkr. 8,5 mill. kv.-timmar.
Kraftverket tillgodoser under samarbete med bolagets
två andra kraftverk och ångcentralen i Norrköping
stadens hufvudsakliga behof af kraft, hvarjämte
äfven kraftdistribution eger rum till Skänninge,
Spångsholm, Mjölby (tills vidare) m. fl.
samhällen.
C. K.
Öjebyn, stationssamhälle i Piteå landsförsamling,
vid statsbanelinjen Älfsby–Piteå, 5 km. n. v. om
Piteå. På egendomen Gran, 1 km. n. v. därom,
ligger Norrbottens läns hushållningssällskaps
landtmannaskola och landthushållsskola för flickor.
Öken (da. örk, örken, af ett äldre ödken, af
öde; jfr ödemark), en landsträcka, som under
inflytande af bristande nederbörd blifvit helt eller
delvis vegetationslös. Öknen är följaktligen en
klimatisk produkt, framför allt knuten till
passadvindarnas bälte, emedan den här från högre
luftlager nedstigande vinden uppvärmes och
sålunda blir torr. Det är dock endast västkusterna
inom nämnda klimatbälte, som erhålla öknar; på
östkusterna blir den oftast till monsunvind
förvandlade passaden en hafsvind och medför fuktighet,
hvarigenom ökenbildningen förhindras. I de stora
kontinenternas inre bilda också de af bergskedjor
omslutna högbäckenen eller högslätterna områden,
som af bergen afstängas från fuktigheten och därför
förvandlas till öknar.
Landskapsbilden i öknen blir olikartad mot den
man finner i trakter, där fuktiga
klimatförhållanden förhärska, detta emedan de utformande
krafterna här få en särartad karaktär. De för
öknen utmärkande hastiga
temperaturomkastningarna åstadkomma betydande mekanisk vittring
(solsprängning), medan äfven den kemiska
vittringen är afsevärd, i det att genom luftens torrhet
all i marken befintlig fuktighet suges upp mot ytan,
hvarigenom också salter föras upp, som hjälpa till
att sönderdela markytan. De sålunda lösryckta
smådelarna föras bort af den kraft, som i öknen
spelar den främsta rollen som landskapsformande
faktor, nämligen vinden. Härvid är att märka,
att det ej blott är vindens bortsopande förmåga,
det kommer an på; smärre stenar användas af
vinden som redskap, hvarigenom markytan eller
mötande hinder bearbetas (korrosion). Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
