Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Öhringe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenhus. Till den midt på södra hufvudfasaden
anbragta porten leder en bred och låg stentrappa
upp från den delvis af en stenmur omhägnade gårds-
planen, som i ena hörnet har en en vånings flygel-
byggnad med brant tegeltak. Äldste kände egaren
 |
| Ökna slott. |
är Knut Ödhingsson l. Öndersson (omkr. 1360),
stamfar till släkten Lillje af Ö., som innehade
godset till 1623, hvarefter det genom gifte och
arf kom till släkterna Månesköld och Ulfsparre.
På 1690-talet köptes det af general Jakob Spens
(se d. o. 2), såldes från denna släkt 1774 till kam-
marherre C. G. Wattrang (f. 1724, d. 1796), efter
hvilkens yngre son J. G. Wattrangs död det 1827
tillföll som arf grefliga ätten Bonde af Björnö
och 1842 genom köp landshöfding J. K. Åkerhielm
af Margretelund (f. 1807, d. 1879), som lät om-
bygga och försköna slottet samt göra park- och
trädgårdsanläggningar. Nuv. egare är dennes son-
hustru, friherrinnan S. Åkerhielm, född Bonde till
Eriksberg. E. A-t.
Öknabäck. Se Kronobäck 2.
Öknamn, ett i smädlig afsikt gifvet namn, bi-
namn, vedernamn. Sådana ges såväl åt lokaler,
saker som personer. Exempel på det förra äro
Fläskoset om en krog eller Fyrkanten om k. slottet,
båda hämtade ur Stockholms lägre slang, plom-
monstop, som betecknar liten, stel, rundkullig hatt,
eller lusask, pinnsoffa, allmänna svenska slang-
språksbenämningar. Öknamn på personer kunna
vara antingen kollektiva, såsom på folk: Hans
Wurst, tysk, Pikelhäring, holländare, Jean Potage,
fransman, hvilka getts efter vederbörandes karak-
teristiska maträtt, liksom strömmingsnackare, sörm-
länning, på yrkesidkare: ansjovismördare, krydd-
krafsare, bodisco, butiksbiträde, gräshoppa, rese-
agent; hornbagge, 1600-talet, student, som ej ännu
blifvit "deponerad", eller individuella, det van-
ligaste och rikaste området för öknämning, och det,
som i regel afses, då man talar om öknamn. Dessa
bildas på ytterst skilda sätt, t. ex.: Tofsmesen,
person med tofsprydd kappa, Koftan, person med
koftlik rock; omstöpning af det verkliga namnet
såsom affe Afzelius, abborren Arborén, ansjovis
Anjou; karakterisering af det yttre såsom Bar-
barossa person med rödt skägg, Nebukadnesar per-
son med uppnäsa (karakteriserad genom motsats),
schimpans mycket luden; karakterisering genom
vanor: chokladharen en Harald, som snaskar cho-
klad; angifning af ursprunget Smålands-Nisse,
vitsar af olika slag: Ajuga pyramidalis ståtlig bo-
tanist med stark uppfinningsförmåga o. s. v. Någon
gång har ett öknamn tagits upp på allvar af den
öknämnde och blifvit erkändt och äradt, såsom
geuser (se d. o.). - Språklig behandling af de
svenska öknamnen saknas; i de socialistiska tidnin-
garnas listor på strejkbrytare meddelades i äldre
tider ett stort antal bland arbetarna gängse; i
"Strix" förekomma åtskilliga verkliga och diktade;
i R. G:son Bergs "Skolpojks- och studentslang"
("Svenska landsmålen", bd XXVIII, 1900) anföres
en del; i "Tiden" (1922) har G. Langenfelt gett
en öfversikt af moderna politiska öknamn. R-n B.
Öknebo härad, i Stockholms län, ingår i Svart-
lösa och Öknebo tingslag, Södertörns domsaga och
fögderi samt omfattar socknarna (kommunerna)
Östertälje, Västertälje, Tveta, Turinge, Vårdinge,
Öfverjärna och Ytterjärna. 42,824 har. 9,737 inv.
(1921).
Öknens kyrka (fr. 1’église du désert). Se Hugenotter,
sp. 1242-43, och Rabaut, P.
Öksendal, härad och socken under Ö. pastorat,
s. ö. om Kristiansund, Möre fylke (före 1919 Roms-
dals amt), Norge. 225,67 kvkm. 539 iny. (1920).
Jordbruk, boskapsskötsel. K. G. G.
Öksfjordjökeln, en 1,166 m. hög snebræ (se
d. o.) mellan Troms och Finnmark fylke (före
1919 Tromsö och Finmarkens amt), Norge. K. G. G.
Ökshammerens fyr. Se Selbjörnen.
Öksnes, härad och pastorat i Vesteraalen, Nord-
land fylke (före 1919 Nordlands amt), Norge.
362,61 kvkm. 2,296 inv. (1920). Fiske. K. G. G.
Ökstock. Se Ekstock.
Ökultur, arkeol., kallar den grekiska arkeologien
det stadium af den helleniska odlingens utveckling,
hvari i synnerhet Egeiska hafvets öar befunno sig
i 3:e årtusendet f. Kr. och som har sin fullstän-
diga motsvarighet i Trojas 2:a lager (se Troja).
Många grafvar från detta kulturskede ha blifvit
funna, som visa, att det närmast föregick den kretisk-
mykenska kulturen. Kännetecknande för dessa graf-
var äro marmorkärl och kvinnobilder af marmor,
som i verkliga kvinnors ställe skulle tjäna den
döde. Bruket påminner i viss mån om de egyptiska
graffigurer, som kallas usjebti (se d. o.). J. C.
Öl (da. och no. öl, ty. bier, fr. bière, eng.
beer och ale, it. birra), i den vidsträcktare bemär-
kelsen af maltdryck, är en af mältad spann-
mål (malt), humle och vatten genom jäsning beredd
dryck, som utom jäsningsprodukterna alkohol och
kolsyra innehåller ojäst extrakt ur maltet.
Utgångsmaterialet vid öltillverkningen är malt
(se d. o.), framställdt företrädesvis af korn, samt
humle och vatten. Kornets lämplighet för ölbrygd
beror af dess egenskap att vid groning i större ut-
sträckning än andra sädesslag bilda de ämnen
(enzym), som förmedla särskildt stärkelsens om-
bildning i lösliga kroppar. På det korn, som skall
användas för maltberedning, s. k. maltkorn, stäl-
las vissa bestämda anspråk. Det skall vid gro-
ningen växa jämnt och likformigt utan hetsighet
samt ge ett extraktrikt, i sin kärna mört och väl-
upplöst malt. Dessa fordringar uppfyllas endast
af ett friskt, likformigt, om möjligt sortrent, korn
med tillräcklig grobarhet (minst 92 proc.) och ej
alltför hög ägghvitehalt (högst 13 proc.). Det egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:37 2006
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0063.html
