Print (PDF) - On this page / på denna sida - Öl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Öland
102
dricka som hvarje maltdryck, hvilken är han-
förlig till klass II, och ö l som hvarje maltdryck,
hvilken är hänförlig till klass III. Alltsedan 1866,
då koncessionstvång för försäljning till förtäring på
stället af öl infördes, har öl f or s al j ning en reglerats
af tid efter annan ändrade bestämmelser. De nuv.
grunda sig på förordn. af 1917 ang. försäljning
af rusdrycker samt 1919 ang. försäljning af pils-
nerdricka. Enligt den förra gälla principiellt
samma bestämmelser rörande försäljningen af öl
(klass III) som för spritdrycker och vin, enligt
den senare regleras- försäljningen af pilsnerdricka
(klass II) så, att densamma i försal j ningsaf seende
intar en mellanställning mellan öl och svagdricka.
Sedan 1917 års försäljningsförordning trädt i kraft,
har tillverkning af klass III ej egt rum. F. n.
(1922) föreligger förslag om förbud mot tillverkning
och försäljning af klass III inom landet.
Statistik. 1920-21 utgjorde antalet bryggerier
i Sverige 531, hvaraf 162 skattepliktiga och 369
skattefria. Vid de skattepliktiga bryggerierna af-
verkades 224,700 dt., vid de skattefria 32,700 dt.
malt. Humleförbrukningen s. å. var vid de skatte-
pliktiga 4,478 dt., vid de skattefria 324 dt. Totala
maltdryckstillverkningen vid de skattepliktiga var
omkr. 1,470,000 hl., vid de skattefria 547,000 hl.
Inom hela bryggeriindustrien voro anställda 6,371
arbetare. Maltdryckskonsumtionen i liter per år
och invånare utgjorde 34,s, hvaraf 12,7 1. ut-
gjordes af svagdricka och 22,i 1. olika slag af
pilsnerdricka. Till jämförelse må nämnas, att
under femårsperioden 1905-09 den totala malt-
dryckskonsumtionen i medeltal per år och invånare
utgjorde i Sverige 58,i (inkl. svagdricka), i Dan-
mark 93,i, Norge 18,6 1. En del andra länder
uppvisade samtidigt följande siffror: Belgien 220,6,
Storbritannien och Irland 124,4, Tyskland 110,o,
Förenta staterna 76,3 (nu förbud mot tillverkning
af drycker med öfver 0,5 volymproc. alkohol),
Schweiz 70,4, Österrike-Ungern 43,?, Frankrike
36,3, Ryssland 5,3, Italien 1,5 liter. Den största
elkonsumtionen förekommer i Bajern, med den
högsta hittills kända siffran, 247,6 liter pr år och
invånare (1898).
Historik. Konsten att göra öl är sannolikt lika
gammal som konsten att baka bröd. Redan de
gamle egypterna idkade ölframställning som sär-
skild näring. Under den grekiska och romerska
kulturperioden kom vinet i förgrunden, men i de
ej vinproducerande länderna, där ölet alltid haft
sitt naturliga hemvist, bibehöll det sig. Det om-
huldades i synnerhet af germanerna, hos hvilka
öl jämte mjöd var en omtyckt gästabudsdryck.. I
äldsta tider användes ej humle vid öltillverknin-
gen, utan ölet kryddades med diverse örter eller
gjordes syrligt genom naturlig syrsättning af
mäsken; sistnämnda förfarande användes i Sverige
ännu under senare hälften af 1800-talet. I Tysk-
land omtalas bruket af humle först på 1000-talet,
men var tidigare kändt i Nederländerna, som ha
gammalt anseende för sin bryggkonst. Där lät
enligt sagan konung Gambrinus (antagligen
förvrängning af Jan primus, d. v. s. hertig Johan
I af Brabant, d. 1294) upptaga sig som heders-
medlem i Bruxelles’ bryggargille, och ännu i dag
betecknas han som ölets och öldrickarnas skydds-
patron. I Tyskland utvecklade sig ölbryggningen
redan under medeltiden till en blomstrande nä-
ring, om hvilken i synnerhet klostren vårdade sig
(klosterbryggerier), men den bedrefs af ven öfverallt
i städerna, och några städer blefvo för sitt öl sär-
skildt bekanta, såsom Braunschweig ("braunschwei-
germumma"), Einbeck ("bocköl") m. fl. Genom
Trettioåriga kriget råkade bryggerihandteringen i
förfall, och när den sedermera ånyo kom till ut-
veckling, framträdde Bajern som öltillverkningens
klassiska land. Bajrarna utbildade under jäsnings-
förfarandet, medan den enklare verkställda öfver-
jäsningen ännu var allenahärskande, och det s. k.
bajerska tremäsk-förfarandet blef långa tider mön-
ster för all bryggning. Till Sverige, där sedan
gammalt två öfverjästa typer tillverkades, svagöl
(dricka) och starköl (dubbelöl), infördes underjäs-
ning och den bajerska mäskmetoden af f. d. löjt-
nanten Fredrik Rosenqvist af Akershult (f. 1806
på Västanå, d. 1872 i Stockholm), som 1843 an-
lade det första under jäsningsbryggeriet, "Tyska
bryggeriet", vid Södra tullportsgatan (nuv. öst-
götagatan) i Stockholm, därmed inlänkande öltill-
verkningen på den bana, där den utvecklats till
en af Sveriges viktigaste och tekniskt mest full-
ändade industrier. Den förut handtverksmässiga
näringen började anta tekniska former för att små-
ningom öfvergå till industriell fabrikation i stor
skala. Denna utveckling står å ena sidan i nära
samband med teknikens snabba frammarsch under
senare hälften af 1800-talet, men betingas å andra
sidan däraf, att ett omfattande vetenskapligt arbete
nedlades till klarläggande af de processer, som ega
rum vid öltillverkningen. Med ändamål att främja
medlemmarnas gemensamma yrkesintressen och att
verka för bryggeriindustriens framåtskridande bil-
dades 1885 Svenska bryggareförenin-
gen (se d. o.).
Litt.: Jul. E. Thausing, "Die theorie und praxis
der malzbereitung umd bierfabrikation" (5:e uppl.
1898), E. Leyser, "Die malz- und bierbereitung"
(1900), O. J. Sopp, "Om öllet og dets udvikling
fra oldtid til nutid" (1900), och "Svenska Bryg-
gareföremingens månadsblad". E. O-n.
Öland, Ö i Östersjön, Götalands och hela Sve-
riges minsta landskap, är beläget mellan 56° 127
och 57° 22/ n. br. samt
1° 41’ och 0° 541/»’ v,
Igd fråoi Stockholms ob-
servatorium. (Se bla-
den II och III af kar-
tan öfver Sverige i bd
29.) ön är genom Kal-
mar sund skild från
fastlandet på ett af-
stånd af 3,4 till 25
km. och omges i öf-
rigt af Östersjön. Hela
området, ingående i
Kalmar län och Växjö
stift, utgör 1,345,6
kvkm., hvaraf 1,339,4
kvkm. land och 6,2 kvkm. vatten. Af den ringa
vattenarealen upptar den lilla Hornsjön hälften;
vattendragen, af hvilka ganska många utrinna vid
östra kusten, äro obetydliga. Den i n. n. ö. och
s. s. v. långsträckta ön har en längd af 137 km.
och en bredd af högst 16 km. i den södra delen
Fig. 1. Ölands vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
