Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon / 115-116 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öman, Viktor Emanuel - Ömarksjöen - Ömmern - Öms församling - Ön (Aun) - Ön, gods - Önafors - Önafors’ vattenfall - Önaholm - Öningar - Önnarp - Önnestad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"privatist" studentexamen i Lund 1852. Sedan han
idkat filosofiska och språkvetenskapliga studier vid
universiteten i Leipzig och Jena, promoverades han
till filos. doktor vid sistn. universitet 1859 och
återvände till Sverige, där han egnade sig åt
språkstudier och skriftställen, 1863–70 som litterärt
biträde åt förlagsfirman N. M. Lindh, sedan som medredaktör
af tidningarna "Nerikes allehanda" och "Allehanda för folket".

I den första, en mycket spridd liberal och
frihandelsvänlig tidning (jfr Gumælius, K. A.),
inträdde Ö. 1870 som medarbetare och
var från 1881 till sin bortgång dess hufvudredaktör.
Vid veckobladet "Allehanda för folket" verkade
han under hela dess tillvaro (1873–89).
Med diktsamlingarna Lyriska blad (1857;
ny samling 1868) framträdde Ö. som en skald
med frisk ingifvelse, varm och ren känsla samt
en egendomlig käckhet i uttryckssättet; tysk och
engelsk lyrik påverkade honom starkt, och flera af
hans dikter äro närmast öfversättningar. Man fann
där bl. a. kärnlyriska småstycken af äkta klang.
Den glädtiga ironi, som utgör ett drag i hans
skaldelynne och påpassligt vaktar för alla afsteg
åt det känslosamma hållet, förlänar oväntade
ljusbrytningar åt stilen äfven i hans förtäljande dikt
Riddar Herburt och jungfru Hilde (en
kärlekshistoria i åtta "äfventyr", 1866). Ö:s lyriska
ådra upphörde alltför snart att flöda. Som poetisk
öfversättare har han vunnit en rangplats, i
synnerhet genom sin trogna och lyckade försvenskning
af Miltons "Det förlorade paradiset" och "Det
återvunna paradiset" (1862). Hans öfv. af
Euripides’ "Medea" belönades 1859 med Svenska
akad:s andra pris. Från ry. öfverflyttade Ö.
"Sånger" af Pusjkin (1871) och Turgenevs
"Vårböljor" (1876), och f. ö. lämnade han poetiska
tolkningar från så skilda språk som sanskrit och
ungerska. Till den allmänna bildningens tjänst
öfversatte han från eng. "Den klassiska litteraturen.
En folkets bok" (1886). Ö:s sysslande med
engelska språkstudier bar frukt i en större
Teoretisk-praktisk lärobok i engelska språket efter
Toussaint-Langenscheidtska metoden (2 bd, 1868–69)
och en Svensk-engelsk hand-ordbok (1872; ny uppl.
1881). I "Nerikes allehanda" lämnade Ö. 1896
en rikhaltig och betydande ordsamling,
Bergslagsspråk för femtio år sedan. Bland hans större
språkliga arbeten voro äfven tolkningar af våra ortnamn,
hvilka han gärna tillskref keltiskt ursprung.
Anmärkningsvärda genom det nya i tonen äro de
"humoresker" han författade i "Allehanda för
folket". Friskt, okonstladt och angenämt skrifna
äro hans själfbiografiska skildringar Från min
ungdomstid. Minnesbilder (1889), på visst sätt ett
modernt motstycke till Sam. Ödmanns "Hågkomster".

^{E. F–t.}*

Ömarksjöen. Se Tista.

Ömmern, en 10 kvkm. stor, 123 m. ö. h.
belägen insjö på gränsen mellan Kullings, Bollebygds
och Vättle härad i Västergötland, har en
längdutsträckning af 10,5 km. i n. ö.–s. v. och en
största bredd af nära 2 km. Från en vik på västra
sidan afrinner den mot n. v. till sjön Säfvelången,
tillhörande Göta älfs flodområde.

^{J. V. E.}

Öms församling. Se Sköfde 1, sp. 1359.

Ön, moderniserad form för Aun (se d. o.).

Ön, gods. Se Skälboö.

Önafors, egendom i Vassända-Naglums socken,
Älfborgs län, omfattar 1 1/2 mtl med 99 har areal,
hvaraf 22 har odlad jord, 1 har äng och 76 har
skog, och 322,000 kr. tax.-värde (1922).

Manbyggningen på Önafors.

Manbyggningen (se fig.) är ett reveteradt tvåvåningshus
af ek med frontespis, pilasterindelning och veranda,
uppfördt 1786 och restaureradt i slutet af 1800-talet,
omgifvet af stor park och trädgård. På Ö.
finns modern, af elektricitet från Trollhättan drifven
valskvarn. Förste kände egare var kammarherre
Axel Tureson Natt och Dag (f. 1621, d. 1647),
g. m. hertig Karl Filips dotter Elisabet
Gyllenhielm. Sedan kom det genom arf eller köp till
släkterna Slatte, Soop, Frölich m. fl., tillhörde
1880–1918 släkten Ehrengranat och eges nu (1922)
af Vargöns a.-b.

^{E. A–t.}

Önafors’ vattenfall, ett mindre fall i Lillån,
som utgör en liten sidogren af Göta älf vid Önafors
och kringgår en del af Vargöfallen. Rätten att
utnyttja vattenkraften i Ö., som delvis utnyttjats
för drift af en kvarn m. m., har öfverlåtits till
staten mot leverans af elektrisk energi och kommer
att tas i anspråk vid statens blifvande kraftverk
vid Vargön.

^Fmn.

Önaholm, en öfver 3 kvkm. stor, bebodd, af
omväxlande skogklädda bergshöjder och kärrmarker
uppfylld ö i Vänerns nordvästra del, Tveta
socken, Värmlands län, omkr. 6 km. ö. om Åmål.
Ön skiljes från fastlandet af Gatviken och det
500–600 m. breda Önaholmssundet.

^{G. Brgrn.}

Öningar, fordom namn på Ölands inbyggare.

Önnarp, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. 568 har, 391 inv. (1921). Annex till
Gärdslöf, Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt. Den
Näsbyholm förut tillhöriga patronatsrätten
upphörde fr. o. m. 1922.

Önnestad, socken i Kristianstads län, Västra
Göinge härad. 3,828 har. 1,956 inv. (1921). Ö.
utgör ett pastorat i Lunds stift, Västra Göinge
kontrakt. I socknen ligger Ö:s folkhögskola med
landtmannaskola, kvinnlig trädgårdsskola,
utbildningskurser för kontrollassistenter och Kristianstads

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>