- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
121-122

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ölbryggeri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sparre), ärfdes af släkterna Bielke och Krummedige
och köptes 1451 af Johan Kristiernsson (Vasa;
se Vasaätten 6), som byggde det gamla
tornhuset, samt kom 1548 i hans brorson Gustaf I:s
ego. Han lät starkt befästa Ö. med murar och
kasematter (fig. 2). Johan III höll Erik XIV fången där
från 1574 till hans död (1577). 1591 gafs det som
lifgeding åt drottning Gunilla (Bielke), och 1592
föddes där Gustaf Horn, medan hans fader satt
fängslad där. 1605 fick hertig Johan af Östergötland
Ö. som län, men han afstod det 1610 till
Karl IX. 1612 fick änkedrottning Kristina och
1639 änkedrottning Maria Eleonora Ö. som
lifgeding. 1641 bortbyttes det af kronan till K.
Banérs änka, frih:an Kerstin Sigrid Bielke (f. 1603,
d. 1645), hvilkens son frih. G. Banér (f. 1629,
d. 1680) lät tillbygga slottet till ung. dess nuv.
utseende. 1718 kom Ö. till grefve T. G. Bielke
(se d. o. 16), som 1729 sålde det till titulärlandshöfding
Ch. De Geer (f. 1669, d. 1730), hvarpå
det som fideikommiss tillföll brorsonen frih. Ch.
De Geer (se d. o. 3), dennes son och sonson grefve
K. De Geer (se d. o. 7), som lät grundligt restaurera
särskildt slottets inre. Det ärfdes af hans måg
grefve B. J. E. von Platen (se d. o. 3) samt
sedermera af dennes dotterdöttrars män grefve P.
A. De la Gardie och frih. K. G. A. Klingspor.
Den förre, ensam egare af Ö. 1891, sålde det
1892 till brukspatron K. Ekman och jägmästare B.
Martin. S. å. köptes Ö. af frih. F. Barnekow,
som 1900 sålde det till grefve K. G. von Rosen
(f. 1824, d. 1909) och dennes son grefve E. E.
A. A. von Rosen, som sedan 1909 är ensam egare
af Ö. och låtit genom en grundlig renovering
iståndsätta det.
E. A-t.

Örbyhus härad, i Uppsala län, ingår i Uppsala
läns norra domsaga och Örbyhus fögderi samt
omfattar socknarna Vendel, Tierp med Tierps köping,
Västland, Tolfta, Älfkarleby, del af Söderfors.
1,169 kvkm. 27,331 inv. (1921).

Örbyhus kontrakt, i Uppsala stift, omfattar de
11 pastoraten Tierp; Österlöfsta; Älfkarleby och
Skutskärs kapell; Västland; Tolfta; Tegelsmora;
Dannemora; Film; Hållnäs; Vendel; Söderfors.
2,014 kvkm. 40,384 inv. (1921).

Örbyhus revir af Stockholm-Gäfle distrikt,
Uppsala län, omfattande Örbyhus, Norunda, Bälinge
samt vissa delar af Rasbo härad, är indeladt
i 4 bevakningstrakter, 16,735 har allmänna skogar
(1919), hvaraf 4 kronoparker med en areal af
2,681 har.
S-r.

illustration placeholder
Fig. 1. 1 öre i silfver, slaget för Gustaf I, 1523.
(På åtsidan Erik den heliges bild.)

illustration placeholder
Fig. 2. 1/4 öre i koppar, slaget för drottning Kristina,
1635.

illustration placeholder
Fig. 3. 1 öre i silfver, slaget för drottning Ulrika
Eleonora, 1720.

illustration placeholder
Fig. 4. 1 öre smt i koppar, slaget för Adolf Fredrik,
1761.

illustration placeholder
illustration placeholder
illustration placeholder
Fig. 5-7. Öremynt i koppar (brons), slagna för Gustaf V 1921 (femöring, tvåöring, ettöring).

Öre (da. öre, fnisl. eyrir, plur. aurar; mlat.
ora), under medeltiden i den skandinaviska Norden
namn på en vikt och ett räknemynt, hvilka
bäggedera utgjorde 1/8 af 1 mark (se d. o., sp. 992) och
delades i 3 örtugar; i nyare tid namn på olika
mynt af silfver och koppar i de skandinaviska
länderna. - Under medeltiden präglades i Sverige inga
större mynt än örtugar, och först Gustaf Vasa lät,
1522, slå 1-ören (i silfver; fig. 1), hvilka därefter
voro de största slagna mynt i riket, tills dalermyntningen
infördes 1534. Från 1536 började man mynta
marker, halfmarker (4-ören) och 2-ören. På 1 daler
gingo till en början 3 mark; men kursen steg, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free