Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon / 139-140 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öregrund - Öregrundsgrepen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Ö. F. ö. finns i Ö:s historia föga att förmäla
annat än om flera förstörande eldsvådor och att
staden härjades af ryssarna 1719. – Stadens vapen
är ett seglande, tvåmastadt fartyg (svart) på
silfverbotten.
A. G.*

Öregrundsgrepen, ett afskildt parti af Bottniska
vikens södra del, från n. skjutande ned mellan
Gräsön i ö. och Upplands fastland i v. Vid
inloppet i n. omkr. 15 km. bred, afsmalnar Ö. mot
s. och öfvergår där i ett kilometerbredt sund, som
s. om Gräsön för ut i Ålands haf. Där ligger
staden Öregrund. Farleden genom Ö. och nämnda
sund begagnas mycket af sjöfarande i synnerhet
vid stormigt väder för undvikande af sjögången på
öppna sjön.
J. V. E.

Örekilsälfven. Se Kvistrumsälfven.

Örekrog, borg. Se Krogen.

Öremöllafyndet, arkeol., är ett stort och
dyrbart fynd, som 1872 gjordes å Öremölla egor nära
Abekås’ fiskeläge på Skånes södra kust. Man
anträffade i jorden under en mindre stenhäll ett stort

Fig. 1. Romerskt bronskärl, funnet vid Öremölla.

bronskärl (fig. 1) med brända ben, som varit
insvepta i fint tyg och i en ringbrynja af järn. Kärlet

Fig. 2. Romersk bronsskopa med sil, fynd vid Öremölla.

omgaf en vinskopa af brons med sil (fig. 2), två
slipade glasbägare, tre lerkärl m. m. Fyndet
förvaras nu i Statens historiska museum.

Örenäs. Se Maryhill. Suppl.

Öreryd, socken i Jönköpings län, Mo härad.
6,975 har. 420 inv. (1921). Annex till
Stengårdshult, Skara stift, Redvägs kontrakt.

Öresjön. 1. Insjö i Marks härad,
Västergötland, 58 m. ö. h., bestående af de genom ett
smalt sund förenade Östra Ö. i n. ö. (djup 17
m.) samt Västra Ö. i s. v. (djup 24 m.) med
en sammanlagd längd af 12 km. Hvardera
sjöafdelningen har en största bredd af omkr. 2 km.
Sammanlagda arealen utgör 15 kvkm. Från norra
delen af Östra Ö. leder den korta Slottsån sjöarnas
vatten till Viskan. – 2. Insjö i Vedens härad,
Västergötland, belägen omkr. 5 km. n. om Borås,
har en längdutsträckning i n. ö.–s. v. af 6 km.
och en största bredd af 1,5 km., ett maximidjup
af 29 m. samt en areal af 5,6 kvkm., ligger 132
m. ö. h. och genomflytes af Viskan.
1–2. J. V. E.

Öresland (fsv. öræs land), em benämning, som
våra landskapslagar nyttja för att ange ett
jordområde (åkerjord) af en viss storlek, nämligen en
åttondel af ett markland (se d. o.). Ett öresland
omfattade 3 örtugsland, och ett örtugsland åter
delades i 8 penningsland. Schlyter påvisar i sin
ordbok till "Sveriges gamla lagar" (art.
"Markland") att, om, såsom man med säkerhet kan anta,
benämningarna "markland", "öresland" o. s. v.
ha från början getts åt jord, för hvilken man
betalade 1 mark, 1 öre o. s. v. i afrad, och om
i Sverige såsom i Danmark jordegendom var värd
24 gånger så mycket som den afrad, hvilken en
landbo kunde betala därför, så skulle ett
örtugsland urspr. ha varit värdt 1 mark silfver, ett pris,
som Upplandslagen verkligen bestämmer för ett
örtugsland. Af senare upptagen jord i detta
landskap blef 1 örtugsland till följd af
myntförsämringen i själfva verket ej värdt mer än 16 örtugar
silfver.

Öresten, kungsgård i Örby socken, Marks härad,
Älfsborgs län, 3 mtl kronosäteri med därunder
lydande 2 3/4 mtl i samma socken samt 3/4 mtl i
Berghems socken. Kungsgården var förr boställe
för öfversten vid Älfsborgs regemente, men är nu
indragen och för kronans räkning utarrenderad. På
kungsgårdens egor, på en klippa (nu kallad
Slottsberget) vid Öresjöns utlopp, låg under medeltiden
Örestens slott, af hvilket ännu några
lämningar (själfva grundmurarna) finnas. Det anlades
omkr. 1366 under kriget mellan konungarna Håkan,
Valdemar och Albrekt, hörde 1384 till Bo
Jonssons förläningar, och Algot Månsson (Sture) blef
där hans fogde. Efter slaget vid Falköping (1389)
fick riddar Niklis Jönsson (Svarte-Skåning) Mark
i förläning eller pant, och hans son, riddar Jöns
Niklisson (Svarte Jöns), erhöll sannolikt slottet efter
honom. Vid Engelbrekts tåg var en dansk, Jösse
Larsson, fogde där. Han fick fritt aftåg, hvarefter
slottet förstördes. Det återuppbyggdes mot slutet
af Karl Knutssons regering, och konung Kristian I
gjorde 1470 ett försök att inta det, men vardt af
Sten Sture och uppbådade västgötabönder slagen
på flykten. 1502 intogs och brändes det af
danskarna, men återuppbyggdes, dock troligen först
under Sten Sture d. y:s tid. – Örestens län
omfattade endast Marks härad. – 28 nov. 1568
gafs Ö. jämte 28 hela och 7 halfva hemman i Marks
och Ås härad i Västergötland samt Stranda härad
i Småland (forna Kronobäcks klosters gårdar) till
friherreskap under namn af friherreskapet
Kronobäck och Ö. åt riksrådet friherre Erik
Gustafsson Stenbock. Donationen konfirmerades och
ökades 9 april 1582, hvarefter den omfattade, utom
Ö. kungsgård med dess underlydande 5 gårdar,
30 hela och 5 halfva hemman samt 5 torp i Väster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>