- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
145-146

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öresvinet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förgäfves 1650–52 att få Sundstullen upphäfd. I
handelsfördragen mellan Danmark och England af
1661 och 1670 likställdes England med
Nederländerna. Kristianopelstaxan blef gällande äfven för
Frankrike enligt 1663 års fördrag. Denna taxa
användes småningom för alla andra nationer, så
att endast Sverige blef privilegieradt. I frederna
i Roskilde (1658), Köpenhamn (1660) och Lund
(1679) bekräftades Sveriges tullfrihet.

Under 1700-talet miste äfven den sista
privilegierade makten sin tullfrihet. Sverige, som dock
egde den sidan af Sundet, hvilken fartygen seglade
närmast, förlorade sin tullfrihet genom freden i
Frederiksborg 1720 och måste underkasta sig
tulltaxan i Kristianopel. Detta bekräftades genom
freden i Kiel 1814. Under 1700-talet underkastade
sig de handlande nationerna utan allvarligare
protester Sundstullen, men med den ökade samfärdseln
under 1800-talet inträffade ett annat förhållande.
Den tidsutdräkt tullen förorsakade kändes
betungande. Den gamla tulltaxan var bristfällig och
saknade t. ex. bestämmelser rörande bomull, kaffe,
kakao m. fl. nya artiklar. Angående dess revision
fördes diplomatiska förhandlingar i Köpenhamn och
London 1841, och en konvention af 19 juni s. å.
afslöts, som kompletterade 1645 års bestämmelser,
nedsatte tullen för ospecificerade varor och
sammanslog under benämningen "tullkammarsportier"
alla de olika expeditionsafgifterna. Tullen förblef
dock hinderlig, ej minst för svenskarna.
Kommerskollegium måste 1842 och 1846 förnya en 1739
utfärdad varning för svenska sjömän att medelst
förbisegling undandraga sig tullen. Sveriges
ständer afläto 20 aug. 1851 till regeringen en
skrifvelse angående Öresundstullen, de kostnader och
den tidsutdräkt den medförde. Stockholms
grosshandelssocietet och skeppsredare inlämnade en
inlaga i samma syfte. Underhandlingar fördes till
följd däraf med Danmark, men då Sveriges
bemödanden ej understöddes af andra europeiska makter,
nödgades Sverige inskränka sig till att begära
tullfrihet för svenska fartyg under 15 läster m. fl.
mindre fördelar, hvilka biföllos 1852. En
fullständig uppgörelse syntes aflägsen, då Nord-Amerikas
förenta stater 1855 förklarade sig ej vilja förnya
sin i april 1856 tilländalöpande handelstraktat af
1826 och ej underkasta sig Öresundstullen. Danska
regeringen fann sig nu böjd att inbjuda
intresserade makter till konferens i Köpenhamn i syfte att
genom Sundstullens kapitalisering bereda Danmark
ersättning. I konferenserna, som började i jan.
1856, deltogo representanter från Sverige-Norge
(N. V. af Wetterstedt), Danmark (Chr. A. Bluhme),
Belgien, Frankrike, Hannover, Holland,
Mecklenburg-Schwerin, Oldenburg, Preussen, Ryssland,
Storbritannien, Österrike, Lübeck, Bremen och
Hamburg. Ett förslag uppsattes af danskarna. De
flesta invändningar mot detta gjordes af
Storbritanniens regering. Först 14 mars 1857 underskrefs
aflösningstraktaten, enligt hvilken Sundstullen och
tullarna i Belten upphäfdes och Danmark i
ersättning erhöll 30,476,325 rdr danskt rmt, d. v. s.
icke fullt 5/8 af kapitalsumman af den inkomst,
beräknad efter 4 proc., som Danmark i medeltal
åren 1842–54 åtnjutit af sagda tullar, näml. omkr.
2 mill. om året. De olika staterna skulle bidraga
till aflösningen i proportion af de varor, som från
deras hamnar exporterades till Östersjöns hamnar
eller därifrån importerades. Tullfriheten inträdde
med 1 april 1857. På Sveriges andel kom att
betala 1,590,503 rdr danskt rmt. Från denna
summa afdrogos 311,307 rdr danskt rmt, hvilket
utgjorde en efter samma grunder som Sundstullen
kapitaliserad summa af den ersättning, af 10,000
rdr hamb. b:ko, som danska statsverket, enligt
konventionen af 7 april 1840, gaf det svenska för
fyrars underhåll på svenska sidan af inloppen till
Sundet. Sverige betalade således 1,279,196 rdr
danskt rmt, d. v. s. 2,558,392 rdr sv. mynt.
Betalningen egde rum under 20 år medelst 40
halfårliga afbetalningar med kapital och aftagande
ränta å de icke förfallna dividenderna.
Utbetalningen skedde ur Handels- och sjöfartsfonden.
Norge, som efter Kielfreden likställdes med Sverige
i fråga om Sundstullen, betalade 667,225 rdr
danskt rmt såsom lösningssumma. – Jfr P. A.
Hammarström, "Om tullförhållandena mellan de
Skandinaviska rikena från äldsta tider till freden
i Brömsebro 1645, med särskildt afseende på
Öresundstullen" (1875), J. A. Fridericia, "Danmarks
ydre politiske historie 1629–1645" (2 bd,
1876–81), F. P. van der Hoefen, "Bijdrage tot de
geschiedenis van den Sonttol" (1855), Dansk "Hist.
tidsskrift", III, 1 "Aflösningen af Sund- og
Belttolden". En fullständig Sundstullens historia saknas.
E. F.*

Öresvinet, zool. Se Delfinsläktet, sp. 93.

Öreting. Se Tröndelagen.

Öre älf, en af Norrlands skogsälfvar, upprinner
i sydligaste delen af Stensele socken, Lappland,
hvarifrån den i sydöstlig riktning genomflyter
Lycksele, Örträsks, Bjurholms och Nordmalings socknar
samt utfaller ö. om Järnnäset i Bottniska viken
omkr. 10 km. ö. om Nordmalings kyrkby,
Västerbottens län. Bland större forsar märkas i
Nordmalings socken Långedsforsen (5,600 hkr)
samt Öfre och Nedre Laxforsarna (3,400
hkr), i Bjurholms socken Storforsen (3,800
hkr) samt i Lycksele socken ännu en
Storforsen (5,600 hkr). Längd 190 km., flodområdets
areal 2,990 kvkm. Ungefär midt i sitt lopp
genomflyter älfven den 7 km. långa sjön Örträsket,
invid hvilken Örträsks kyrkby ligger. Ett stycke
nedanför Storforsen i Bjurholms socken öfvergås
älfven af Norra stambanan på landets högsta
järnvägsbro (se Öreälfsbron). Ö:s dalgång är i
allmänhet djupare och mera utpräglad än de öfriga
norrländska skogsälfvarnas.
J. V. E.

Öreälfsbron, enkelspårig järnvägsbro af
armerad betong för Norra stambanans ledande öfver
Öre älf vid Nyåker, färdigbyggd 1919, till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free