Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - d’Albert ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
107 d’Albert–Alberti 108
f. 13 nov. 1848 i Paris, d. i juni 1922, son till furst
Karl III och Antoinette, född grefvinna af Mérode.
A. erhöll 1922 Vegamedaljen af Sv. sällsk. f.
geografi och antropologi. Se Monaco (afven i Suppl.)
och Oceanografiska museet.
*d’Albert, Eugen F. Ch., blef efter studieåren
hos Liszt (1881-83) snabbt ryktbar som
pianovirtuos. Under ett årtionde framåt trädde hans utomordentliga teknik i
förgrunden, men sedan har hans spel alltmer konstnärligt förkofrats i djup och
poesi; han vardt samtidens yppersta tolk af bl. a. Bachs, Beethovens och Brahms’
verk, dessemellan icke försmående att salongsmässigt tjusa med anslagsfinesser
och graciös nyckfullhet i föredraget. Emellertid har han alltmer egnat sig
åt komposition. Bland hans senare operor framstår
Tiefland (1903; ”Låglandet”, uppf. i Stockholm
1908), där ett sydländskt tragiskt ämne
fått en motsvarande veristisk tonskrud med måttfullt
wagneristiska inslag; denna musik har ett otvunget
flöde af melodik och harmonier. Mera skattar han
åt rafflande modernism i operan Izeïl (1909;
”Izeyl”, uppf. i Stockholm 1910), hvars indiska
ämne handlar om en förförisk hetärs omvändelse
till asketism; dess 2:a akt höjer sig emellertid till
stark tonal uttrycksfullhet. Sedan följde bl. a.
Die verschenkte frau (1912) och Die toten augen
(1914; under titeln ”Myrtokle” uppf. i Stockholm
1920), hvari en melodiös tonskrud är svept kring
en sensationell blandning af biblisk fromhet och
sinnlig brutalitet. Bäst hemmastadd torde hans
ingifvelse vara på den komiska operans område,
såsom i Flauto solo (1905; enaktare liksom ”Die
abreise”). d’A. har konserterat i Stockholm f. g.
1908 och blef s. å. led. af Mus. akad. Han var
1892–95 gift med pianisten Teresa Carreño
(se denna).
E. F–t.
*Albert, G. (sp. 486), dog 27 febr. 1905 i Paris.
*Alberta är sedan 1905 provins i Dominion of
Canada och omfattar förutom det forna distriktet
A. omkr. hälften af det forna distriktet Athabasca
samt mindre delar af Assiniboia och Saskatchewan.
Areal 661,200 kvkm. 581,995 inv. (1921). A.
ligger mellan 49° och 60° n. br. samt begränsas
i ö. af 110° v. lgd fr. Gr. och i v. af 120° v. lgd
samt i s. v. af Klippbergen. I n. omges det af
Nordvästterritorierna, i ö. af Saskatchewan, i s. af
staten Montana, i Förenta staterna, och i ö. af
Brittiska Columbia. Landet genomdras af floderna
Saskatchewan, Athabasca och Peace med deras
bifloder, men sjöarna äro med undantag af
Athabasca och Claire, i n. ö., Hay, i n. v., och Lesser
slave lake, i midten, mindre betydande. A. har
strängt fastlandsklimat med stora
temperaturväxlingar. Medeltemperaturen om vintern är –14°
C. i n. och –10° C. i s. Landet är i s. bergigt,
men består f. ö. till största delen af väldiga
prärier. I bergsbygden samt i norra delen finnas
dock väldiga skogar. Egendomliga äro de talrikt
förekommande föhnvindarna (chinook winds), som
med sin varmare luft mildra vintrarna i
bergstrakterna i s. ö. Af befolkningen, som 1901–21
ökades med 697 proc., voro år 1911 omkr. 38
proc. (142,711 pers.) födda utom Brittiska riket.
De fleste immigranterna voro från Förenta
staterna, Österrike-Ungern, Ryssland (med Finland),
Italien, Sverige och Norge (1911 var i A. antalet i
Sverige och Norge födda 12,106, d. v. s. omkr. ¼ af
alla i Canada bosatta svensk- l. norskfödda pers.).
Indianernas antal 1916 var 8,682, hvilket visar en
tillväxt på 594 pers. sedan 1911, och af dem
voro 2,096 romerska katoliker, 1,550 metodister
och 1,093 hedningar. Omkr. hälften af indianerna
talade engelska, omkr. ¼ kunde läsa engelska och
67 talade franska. Indianernas jordegendom
uppskattades s. å. till 12,6 mill. doll. och deras
sammanlagda årsinkomst till 0,6 mill. doll. – A. är
öfvervägande jordbruksland, och den odlingsbara
jorden beräknas utgöra 0,4 mill. kvkm., hvaraf
f. n. omkr. 8 proc. bearbetas. Viktigaste
jordbruksalster äro hvete, hafre, majs, ris, lin och
potatis. Skördens totalvärde 1920 var omkr. 204
mill. doll. 1880–1900 var A. det viktigaste
kreaturslandet i Amerika, men boskapsskötseln har
sedan alltmer fått vika för jordbruk. 1921 funnos
0,9 mill. hästar, 0,42 mill. kor, 1,43 mill. andra
nötkreatur, 0,57 mill. svin, 0,52 mill. får och 4,96 mill.
fjäderfä. Mejeriprodukternas värde beräknades till
34 mill. doll. 1920. Stenkolsarealen i A.
beräknas till omkr. 43,000 kvkm. och dess mäktighet
till 90,000 mill. ton. S. å. brötos i A. öfver 6,9 mill.
ton kol. Naturgas har upptäckts på flera platser i
obegränsad kvantitet. Totalvärdet af
mineralprodukter i A. var 33,7 mill. doll. 1920. Äfven den
industriella produktionen är högt utvecklad,
särskildt beträffande tillv. af lifsmedel, järn-, glas-
och trävaror. 1918 funnos 1,252 fabriker med ett
anläggningskapital af 61,4 mill. doll. och 82,2
mill. doll. tillv.-värde. De viktigaste
exportvarorna äro spannmål, boskap, fläsk, smör och kol.
Järnvägarnas längd var 7,557 km. och
telefonlinjernas, som mest tillhöra provinsregeringen, öfver
50,000 km. 1921. – A:s styrelse är ordnad på
samma sätt som öfriga provinsers i Canada (se
d. o., sp. 1075). Dess lagstiftande församling
räknade 61 medl. 1921. Till Canadas parlament
sänder A. 6 senatorer och 12 underhusledamöter.
För undervisningen finnas 3 normalskolor, i
Calgary, Camrose och Edmonton, samt sedan 1907 ett
universitet i provinshufvudstaden Edmonton.
1920 funnos sammanlagdt 3,154 skolor med 121,567
lärjungar.
E. A–t.
Albertazzi, Adolfo, italiensk författare, f.
1866 i Bologna, lärare i italiensk litteraturhistoria
vid tekniska institutet där, har författat både
litteraturhistoriska arbeten och noveller: Romanzieri
e romanzi del 500 e del 600 (1891), Parvenze
e sembianze (1892), La contessa d’Almond (1893),
L’ave (1894), Ora e sempre (1898), Novelle
umoristiche (1900) och La storia del romanzo in
Italia (1905) m. fl.
R–n B.
*Alberti, Peter Adler, kvarstannade som
justitieminister äfven efter ministärens ombildning
1905 och visade stor duglighet och själfständighet,
hvilket yttrade sig däri? att han ständigt bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
