Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almkvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
145
Almkvist-Almquist
146
H. N. Almkvist.
’Almkvist, H. N.,
tog 1904 afsked från
professuren och dog 30
sept. s. å. i Uppsala.
Almkvist, Johan
Reinhold, den fö-
regåendes brorson, son
till P. V. Almqvist (se
denne), läkare, uni-
versitetslärare f. 13
juli 1869 i Ystad, blef
student 1887, mod. li-
centiat 1898, doktor
1903, docent i syfilido-
logi vid Karolinska in-
stitutet 1912 samt pro-
fessor i samma ämne
där 1913, Han var
öfverläkare 190S-11 vid Eira och 1911-13 vid
S:t Göran. Det ämne A. behandlat i sin gradual-
afh. (Experimentelle studien ilber die lokalisation
des quecksilbers bei quecksilbervergiftung) har han
sedermera fullföljt och därvid inlagt synnerlig
förtjänst i fråga om utredandet af de förändringar
inom kroppen, som uppträda i sammanhang med
kvicksilfverbehandling. A. var en af de förste,
som i Sverige pröfvade det af Ehrlich 1910 före-
slagna medlet salvarsan (se d. o.) mot syfilis, och
han har beträffande denna behandling meddelat
flera värdefulla rön. J. E. J-n.
Almodóvar [almådå’var]. 1. Stad i portugisiska
prov. Alemtejo, vid Rio Cobres, 215 km. s. ö. om
Lissabon. 3,795 inv. (1900). – 2. A. del
campo, stad i spanska prov. Ciudad real, 30 km.
s. s. ö. om Ciudad real, vid Sierra Morena på en
öde slätt. 13,833 inv. (1911). I närheten ligga
silfvergrufvor, fordom mycket gifvande, nu
obrukade. – 3. A. del Rio, stad i spanska prov.
Córdoba, 23 km. s. v. om Córdoba, på högra
stranden af Guadalquivir. 4,194 inv. (1911). Stort
slott från medeltiden.
1–3. E. A-t.
Almodóvar del Rio [almådåVar-r^å], Juan
Manuel Sanches y Gutierrez de Ga-
st ro, hertig af, spansk politiker, f. 1859, d. 23
juni 1906 i Madrid, tillhörde en förnäm andalu-
sisk släkt, uppfostrades i England, blef medlem af
cortes, slöt sig där till högerliberalerna och var
utrikesminister i Sagastas två sista ministärer
1897-99 och 1901-02. Han blef dec. 1905
ånyo utrikesminister, i ministären Moret, var
Spaniens förste delegerade vid konferensen i Alge-
ciras (jan.-april 1906), fungerade med takt och
skicklighet som dennas president och innehade ut-
rikesministerposten till sin död. V. S-g.
Almora, hufvudstad i Kumaun (se d. o.). 8,596
inv. (1901).
*Almquist (sp. 671). – 3. Karl Jonas
Love A. I A:s mångsidiga begåfning ingick äfven
musikalisk skapardrift. Hans tonsättningar
ha emellertid blifvit alltför mycket förbisedda.
Visserligen fanns det på hans tid i Sverige och
Finland ganska vida intelligenskretsar, som svärmade
för A:s sånger och pianostycken, men snart glömdes
de eller ha ansetts som blott kuriösa, och först på
senare tiden har en och annan af sångerna
offentligen framburits vid visaftnar. A:s vänner inom
själfva musikvärlden funno hos honom genialitet i
melodiuppfinning, men visste berätta, att han
saknade all musikalisk underbyggnad och utbildning
samt icke brydde sig om de vedertagna
kompositionslagarna. Sant är, att han äfven på detta
område lät stundens ingifvelse ha sin fria gång. För
en modern tids, i klassicism ej insnärjda
uppfattning ter sig emellertid "naturalismen" i hans
tonstycken mestadels rätt oskyldig. Endast
undantagsvis blir stämföringen ohändig eller verka anbragta
dissonanser stötande, och satsbehandlingen tyder i
allmänhet på godt sinne för det elementära i
tonsättning. (A:s sysslande med bl. a. notskrifning för
bröds skull på 1820-talet lände honom nog till
blifvande båtnad därvidlag.) Han tycks ha först mot
slutet af 1830-talet börjat egna intresse åt
komposition. Första uppl. af "Törnrosens bok" till
allra största delen utg. 1832–40, innehåller ingen
musik. Men i imperialoktavupplagan (med i det
närmaste nytt innehåll) förekomma i 1:a delen, utg.
1839, 17 tonstycken, däribland De sju sångerna
under tälten (religiösa trior), en intagande
sångtrio till den konstnärligt sköna legenden Melia,
den originella melodien till Björninnans kallelse
samt själfulla pianofantasier som Månsången och
Det doftar i skogen. I samma editions 2:a del,
utg. 1849, voro införda hans 50 Songes (drömmar),
mest sånger utan ackompanjemang, däribland 18
enstämmiga, lika många trestämmiga, sällan
duetter, åtskilliga fyrstämmiga; de äro satta till
smådikter, hvari än hans brinnande känsla af mystisk
gudsgemenskap stilla jublar, än hans fantasi söker
mer eller mindre bisarra ämnen i fjärran romantiska
nejder. Dessa "songes" voro eg. afsedda att i
Jagtslottets intima krets utföras till tablåer bakom
färgade florsförhängen. Melodierna ha emellanåt
klassicistisk karaktär, såsom i Ojanima och
Solavivs sång, någon gång en anklang af folkton,
såsom i den gripande Hjärtats blomma; somliga äro
alltför naiva och obetydliga. Harmonierna röra sig
merendels okonstladt i terser och sexter. Den
4-stämmiga Solsång är rent af en fugasats.
Textorden ha hos A. öfverallt fått riktig musikalisk
deklamation. En egenhet, ej sällan meningsfull, är,
att A. gärna låter styckena sluta på dominanten i
st. f. på grundtonen, hvilket troligen var bland det,
som stötte hans samtida. – Till de nämnda
sångerna ansluta sig af A:s hand endast Fria fantasier
för piano-forte (26 stycken i 11 häften, utg.
1847–48), innehållande skogsstämningar, kärliga
hyllningar, landtliga festidyller, exotiska danser m. m.,
ganska njutbart gestaltade och vittnande om
musikalisk fantasi samt förmåga att teckna genretaflor
och stämningar. Hans lust för rytmisk figurering
är i dem ett påfallande drag. Enligt V. Baucks
uppgift lär A. ha gått in på, att i de senare bland
dessa häften erfarna musiker fingo sätta regelrättare
form på en del stycken. I öfrigt ha icke så få
kompositioner af A., omnämnda af samtida,
förblifvit outgifna och förkommit. Bland hans sånger har
ett mindre antal harmoniserats af Bauck och i senare
tid af I. Widéen, K. Håkansson m. fl.
E. F-t.
Jfr J. Mortensen, "C. J. L. A." (1909),
E. Almquist, "C. J. L. A." (1914), och S.
Almquist, "Ur C. J. L. A:s författarliv" (1920),
K. Warburg i "Ill. sv. litteraturhistoria", III
(2:a uppl., 1913–14), och F. Böök i "Svenska
litteraturens historia", II (1919), samt M. Lamm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
