Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alpini ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
153
Alpini-Alsnö
154
sentligen i ö. till v. gående, till det alpina syste-
met hörande bergskedjor, hvilka uppbyggdes under
tertiärperioden genom sammanskjutning, förorsakad
af från s. kommande horisontalrörelser. Härtill
räknas: Alperna (med undantag af Sydalperna),
Karpaterna, Transsylvanska alperna, Balkanber-
gens kedjor samt Pyrenéerna, Betiska kordilleran
(de andalusiska gränsbergen) och Balearerna. Vid
samma tid bildades genom jordskorperörelser, som
voro riktade från n. mot s., ett sydligare system
af berg, h vars delar kallas Dinarider (se d. o.
SuppL), och hit höra Dinariska alperna, dessas
fortsättning inom Grekland (Hellas) mot s. ö. "Hel-
leniderna", den tyrrhenska bågen och Taurus samt
Apenninerna och Atlas. K. A. G.
Alpini, krigsv. Se A l p j ä g a r e.
*Alpinia, bot. Galgoroten är ej längre officinell
i Sverige.
Alpkåren (ty. Alpenkorps) kallades en
bajersk-preussisk fristående division, uppsatt ur bajerska
lif regementet samt bajerska och preussiska
jägarbataljoner, som, utrustad för tjänst i bergstrakter,
tog verksam del i kriget 1914–18. Redan i sept.
1914 förekom kåren i Argonnerna. Under befäl
af bajerske generallöjtnanten Krafft von
Delmensingen (förut stabschef vid 6:e armén) var kåren
verksam i Syd-Tyrolen vid det österrikiska
anfallet i maj 1915, deltog sedan i fälttåget mot
Serbien s. å., i striderna vid Verdun 1916 och i
kriget mot Rumänien s. å., där den särskildt
utmärkte sig genom den tre dagar kräfvande
kringgångsrörelsen öfver bergen mot Rotenturmpasset,
där den tog den i slaget vid Hermannstadt (27–30
sept.) illa åtgångna 1:a rumänska divisionen i
ryggen och uppref densamma. Kåren deltog under
befäl af generalmajor von Tuschek i krigets
fortsättning på rumänsk-ryska gränsen, sedan i anfallet
mot Italien i okt. 1917, i försvarsstriderna i
mellersta Frankrike 1918 och slutligen i sept.–okt.
s. å. i de sista striderna i Macedonien.
C. O. N.
*Alrutz. – 1. A. Otto A. lämnade
byggnadschefsbefattningen 1907.
2. Sydney G. L. R. A., f. i London (ej i
Stockholm), utger sedan 1906 "Psyke, tidskrift för
psykologiska forskningar".
*Als, dansk ö, hörande till Sönderjylland,
återlämnades 1920 till Danmark, sedan
folkomröstningen utfallit till danskhetens förmån med
öfverväldigande majoritet. Jämte en smal landremsa af
Sundeved längs Als-sund bildar A. Sönderborg
amt.
E. Ebg.
Alsen, sjö invid Askersund, utgör eg. en vik
af Vättern, med hvilken den förbindes af långa
och smala sund. Dess höjd ö. h. är 88 m. och
dess areal omkr. 5,5 kvkm.
O. Sjn.
Alsensjön, belägen 295 m. ö. h., på gränsen
mellan Alsen och Näskotts socknar i Jämtland,
af rinner genom Ytterån till Storsjön. Dess längd
är 17 km., största bredd 2 km. Areal omkr.
21 kvkm.
O. Sjn.
Alsine Wahlenb., bot., växtsläkte af fam. Ca-
ryophyllaceæ, underfam. Alsinoideæ med omkr.
60 arter i norra halfklotets kallare trakter. I Sve-
rige finnas 4 arter, af hvilka l växer på sandfält
i östra Skåne, de öfriga äro fjällväxter. De äro
alla små örter med nästan trådsmala eller syllika
blad och små hvita eller skära blommor. G. L-m.
*Alsiska, zool. Se ock Sisksläktet.
*Alskog, socken, är nu annex till Garde.
Alsleben, stad i preussiska reg.-omr.
Merseburg, 4 km. från gränsen till Anhalt, på vänstra
stranden af Saale. 3,973 inv. (1905). A. har
sockerfabriker och skeppsbyggerier. I trakten odlas
mycket sockerbetor.
E. A-t.
*Alsnö. Kungsgårdens (se hufvudarbetet)
uppkomst sammanhänger med grundläggningen af
staden Birka. Genom isländsk tradition och Rimberts
"Vita Ansgarii" känner man ett antal konungar från
förra delen af 800-talet, som lokaliseras till
Birkatrakten. Deras residens var med största sannolikhet
just A., där tre stora "kungshögar" i så fall utgöra
deras grafmonument (se Adelsö med fig. Suppl.).
Att A. alltjämt varit kungsgård äfven under
1000-talet, framgår af en bekant runsten på platsen, och
1200 namnes "mansionem regiam alsnu" ("Alsnö
kungsgård") i ett bref af konung Sverker Karlsson.
Under loppet af 1200-talets tredje fjärdedel
uppfördes på A. ett nytt och präktigt palats, och i
detta hölls 1279 det för Sveriges medeltidshistoria
viktiga Alsnö möte. Från 1279 till 1304 finnes
bevarad en rad på A. daterade kungabref; efter
denna tid tycks palatset ha råkat i förfall, men
förstördes först i slutet af 1300-talet efter ett
väpnadt öfverfall, möjligen i samband med
kampen mellan Albrekt och Margareta. I början af
1400-talet bortförlänades A. af drottning
Margareta till Olof Andersson, fogde i Trögd, men
disponerades i slutet af samma årh. af biskopen i
Strängnäs. I de äldsta jordeböckerna för denna trakt
(den tidigaste af 1540) uppträder A. emellertid
som kronohemman och kallas Hofgården.
Tydligtvis hade gården reducerats af Gustaf Vasa och
till följd däraf förlorat sin kungsgårdsnatur.
Under hela 1600-talet och början af 1700-talet var
Hofgården förlänad till olika personer, bl. a. till
Karl XI:s hofkansler Joel Örnstedt. Vid denna
tid uppfördes en herrgårdsbyggnad, som dock snart
fick förfalla. 1752 friköptes Hofgården af åborna
och blef uppdelad i skattehemman. Laga skifte
genomfördes 1864, och byn består f. n. af fem
lotter.
Under somrarna 1916–18 samt 1920 företogs på
"Svenska dagbladets" initiativ en omfattande
arkeologisk undersökning af den medeltida
 |
| Fig. 1. Plan af Alsnö hus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
