Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastlandet ha många upptäcktsresor gett goda
resultat. Kapten J. C. Bernier annekterade 1906 för
Canadas räkning Bathurst m. fl. öar n. om
Lancastersundet, A. H. Harrison utforskade 1906 nordvästra
Canadas kust och Banksland, G. Comer under ett
par tiotal år Cumberland sund och Southamptonön
m. fl. arktiska och halfarktiska områden. Chr. Leden
studerade 1911 eskimåernas utbredning, V.
Stéfansson och R. M. Andersson utförde 1913–18 vidsträckta
resor i och intill polarområdet (se
Polarexpeditioner), hvarjämte Amundsen (se d. o. Suppl.),
som redan 1903–06 på "Gjöa" vunnit betydande
resultat å polaröarna och Ishafvets sund, 1918
återupptagit sina arbeten i syfte att nå polen.
Äfven inom Labradors endast ofullständigt
kända inre ha flera resor företagits under de
senaste årtiondena. Så ha Hubbard och Wallace
1903 samt Wallace och Mrs Hubbard 1905 efter
makens död genomströfvat centrala Labrador, norra
Labrador besökts af Tasker med fru, Mc Gregor
och Grenfell (karteringar); andra delar ha karterats
och undersökts af Valiquette (1908), H. Hesketh
Prichard (1910, öfvertväring af Labrador från
Fraser river till George river), Mac Millan m. fl.
Af andra resor i Canada, som beröra mera
okända trakter, må nämnas J. G. Millais’ 1905
till förut föga besökta delar af Newfoundlands
östra del samt H. Montgomerys etnografiska och
arkeologiska studier i Manitoba.
Äfven i de västra delarna af Nord-Amerikas
förenta stater ha särskildt arkeologiska och
etnografiska studieresor till mera ytligt bekanta
indianstammar egt rum, t. ex. af H. J. Smith 1908 till
Wyoming, af W. Mc Clintock (under ett tiotal år
studier af svartfotsindianerna i Montana–Canada),
af C. Lumholtz (1909–10 de förut rätt okända
papagosindianerna i Arizona–Sonora) m. fl. Bland
nyare svenska forskningsresor till Nord-Amerika
förtjänar särskildt omnämnas G. De Geers 1920–21
för studier af landisens afsmältning.
I Mexico har under de sista tjugu åren
utforskandet särskildt af landets geologi och
etnografisk-arkeologiska förhållanden fortgått mer eller
mindre stördt af politiska oroligheter. Mexicos
geologiska institut har under ledning af J. G.
Aguilera gått i spetsen för det geologiska och
geografiska utforskandet, och särskildt till 1906 års
internationella geologkongress i Mexico
publicerades resultaten af ett stort antal studieresor,
liksom kongressen gaf upphof till flera nya resor.
Bland forskare i Mexicos geologi må nämnas E.
Böse, P. Waitz, C. Burckhardt, E. Philippi, E.
Angermann, J. D. Villarello, C. Sapper, R. T.
Hill, E. O. Hovey, A. Bergeat, H. F. Cleland,
H. M. Cadell, E. Wittig, F. Urbina, A.
Walbridge North m. fl. Det förut obetydligt utforskade
Neder-Kalifornien har under senaste årtiondet varit
målet för många resor, till stor del på uppdrag
af landets geologiska undersökning. Mexicos
arkeologi och etnografi ha studerats af bl. a. K. Th.
Preuss, M. de Périgny (Yucatan), Ed. Seler, W.
Lehmann, N. Leon, E. H. Thompson, H. C.
Bumpus m. fl.
Central-Amerika. Den mest besökta delen af
Central-Amerika och jämväl föremål för ett stort
antal skildringar är Panama, dock
hufvudsakligen kanalzonen, som i samband med
Panamakanalens anläggning studerats utförligt i de flesta
vetenskapligt geografiska hänseenden. Vidare ha
andra delar af staten Panama berests af bl. a.
R. T. Hill och E. Howe, C. H. Hershey samt
C. Sapper. Öfriga delar af Central-Amerika ha
mest tilldragit sig etnografernas och arkeologernas
uppmärksamhet. Så har Brittiska Honduras besökts
af T. W. Gann, Costarica af svensken K. V.
Hartmann och M. de Périgny, hvilken äfven studerat
Guatemala, äfven skildradt af A. M. Tozzer.
1907–10 har W. Lehmann företagit omfattande
resor i Central-Amerika och Mexico, liksom C.
Sapper under flera år i början af årh. Vidare må
af naturvetenskapliga resande nämnas Ch. Juday,
H. Pittier, W. A. Kellermann och Ph. P. Calvert.
I Västindiens ö-värld har särskildt
vulkanismen tilldragit sig uppmärksamheten sedan de
stora utbrotten 1902 på Martinique och S:t
Vincent. Så utsände Franska vet. akad. en expedition
under A. Lacroix, National Geographical society
i Washington en annan under Hill, Russell och
Borchgrevink samt Royal society i London en
under Flett och Anderson. Äfven E. O. Hovey
besökte 1908 öarna. Till Bahamaöarna utsändes
1903 under ledning af G. B. Shattuck en 50 man
stark vetenskaplig expedition af Geografiska
sällskapet i Baltimore, som medförde vackra resultat.
Cuba undersöktes från 1900 af Förenta staternas
geologiska undersökning under C. Hayes, T. W.
Vaughan och A. Spencer samt 1902 af E. Palmer.
Ett stort antal andra reseskildringar från Cuba
har sett dagen, men har i allmänhet föga
vetenskapligt intresse. Af de öfriga öarna har Jamaica
studerats af R. T. Hill m. fl., Haïti af L. G.
Tippenbauer, Trinidad och Barbados af P. V.
Elis, de flesta öarna af C. Sapper. Kommersiella
undersökningar ha företagits af många, däribland
af svenskar.
Syd-Amerika har under de senaste årtiondena
varit målet för en mängd vetenskapliga
forskningsresor af ofta stor omfattning och betydelse,
hvarvid särskildt Andernas högplatåer,
indianstammarnas etnografi och spåren af den
förgångna högre indiankulturen varit föremål för
mera ingående studier. Colombia är det mest
försummade af de sydamerikanska
forskningsområdena och saknar nästan helt egna geografer,
hvarför litteraturen öfver detta land ännu är
jämförelsevis torftig. Efter W. Reiss och A.
Stübels resor 1868–75 ha blott enstaka kortare resor
egt rum dit, hvaraf må nämnas af H. Stille 1906,
H. Rise 1907, M. Triana, Hamilton Rice
1907–08, schweizarna Fuhrmann och Meyer 1910,
H. Bingham, K. Beisswanger 1910–11 och Th.
Koch-Grünberg, äfvensom svensken G. Bolinder
1914–15 och 1920–21 (dittills föga bekanta
indianstammar i norra Colombias fjälltrakter). – I
Ecuador ha hufvudsakligen de stora
vulkanerna och deras glaciation studerats af bl. a.
P. Grosser, H. Meyer 1903 och W. Sievers 1909
samt andra studieresor företagits af E. Festa,
M. H. Saville, I. Holmgren och O. Heilborn
m. fl. – Till Peru ha många och delvis
mycket omfattande expeditioner egt rum. Bland
dessa märkas färder af C. R. Enoch 1904, sir
Clements Markham (etnografi), A. Weberbauer
(botanik, resor 1901–05 och 1907–13 i större delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
